Dagar som dessa, en solig sensommarsöndag i skönaste september, när man rullar fram längs disiga landsvägar och finner ro på landet mår jag så himla bra. Jag blir alltid så lugn när jag kommer ut bland öppna landskap och beteshagar, det är som att tiden bara stannar och jag njuter av att vara där, helt bekymmerslös. Börjar ana en groende längtan efter att flytta utanför stan för att finna den där friden jag vill ha... Jag med asfalt i blodet? Tanken är inte helt främande för mig längre i alla fall.

 

Så vad gjorde vi på landet idag? Jo vi hängde med i pappas Cadillac tillsammans med en karvan "raggarbilar" ut mot Å och lanthadelsmuseumet där.