En natt på akuten

 
Min fina vän Linda hjälpte mig att ta några bilder på klänningen när jag kom tillbaka från bröllopet i Gamla Linköping och hon mötte upp mig på stationen. Så får ni se den på och även ryggen som jag älskar.


Det här är för övrigt sista bilderna på mig ni får se på ett tag där jag inte kommer att ha ett plåster i ansiktet. Det är nämligen så att jag tillbringat min natt på akuten och fått sytt igen ett dupt jack straxt under ögonbrynet. Jag var med om en olycka igår och slog i huvudet. Tack och lov stannade tre yngre killar och körde mig och min vän Cissi till akuten. Den ena satt till och med och väntade tills jag skulle få komma in, helt otroligt vilka hjälpsamma och omtänksamma människor det finns! Vill hylla medmänskligheten, där man räcker fram en hjälpande hand till en främling! Är otroligt tacksam över vad dessa tre yngre killar gjorde för mig!

Ja och det kommer troligtvis bli ett stort ärr i mitt ansikte där jag slog mig. För att göra det så fint som det går kommer jag nu att tvingas ha plåster fram till hösten för att det ska läka så bra det bara går och att sola som jag älskar är bara att glömma. 

Back in the 50s

 

Några snabbt utvalda bilder från 50-tals fotograferingen jag och min Cissi körde inför festen vi var på i lördags. Är helt kär i min klänning! Vi fotograferade oss vid en gammal tågstation och cruisade runt i min pappas Cadillac till festen. Oj, det finns så många många bilder från denna lördag. Vill ni se några från festen med? Jag får nog helt enkelt återkomma med fler bilder i så fall. Känner mig aningens splittrad just nu, jag har nämligen två bröllopsfotograferingar att jobba klart med, samt en fotografering i en cool trampbil med Nyponrosen (sneak peek finns på mitt instagram) från förra veckan och denna vecka väntar en gravidfotografering...! Var det någon som sa semester?!  Näpp, bäst jag jobbar på nu, ha en fin måndag! 


PS. Ni hittar även Happy Days på Facebook numera, in och gilla för uppdateringar!



 

3 år som ensam mamma

 
Tro på det du känner i ditt hjärta och våga att prova gå dina egna vägar


Det är juni igen och staden har blommat upp i sprödaste grönska där fåglarna kvittrar lyckligt i trädkronorna både natt och dag. Denna försommarmagi då man kan njuta av hur en rosaaprikos skymning övergår i gryningsljus när gräns mellan natt och dag suddas ut är något alldeles speciellt. Jag vaknade upp imorse och kännde mig så tillfreds med livet och en glädje i att ha en lång sommar framför mig som ett väntande längtande lockande äventyr. Om två dagar tar jag semester och startar upp den med en helg när jag ska Smaka på Stockholm tillsammans med fina vänner. Jag har varit som ett brusande lyckopiller hela dagen och burit ett orubbart leende i ansiktet, underbart att få må så här! 

Jag tar mig tillbaka till en juninatt för tre år sedan fylld av ovishet om framtiden när jag satt där mitt i natten och plockade upp ur mina flyttkartonger i sällskap av ett glas rött. Jag packade upp i mitt nya hem, till mitt nya liv. Ett 14 år långt förhållande var över, jag hade klivit över till en annan värld jag aldrig sett mig hamna i, ett nytt liv som ensamstående mamma... Den här dagen hade jag fått nyckeln till min egen bostad, en nyckel jag fått när köpekontraktet skivits på tidigare samma dag och det var nu jag skulle försöka att gå vidare, men hur? Hur vet man vilka vägar man ska gå på när man är vilse? 

Jag minns att det skakade om många när jag gick ut öppet om skilsmässan och att jag skulle lämna mitt till synes "perfekta" liv där i nybyggda vita huset på höjden. Många av mina läsare hade varit med mig sedan radhusliv och mammalediga dagar till det nybyggda drömhuset granne med landet så jag kan verkligen förstå att det var överraskande. Speciellt eftersom jag inte var bra på att hantera situationen i bloggen. Jag kände mig sårbar och skör, visste inte hur jag skulle berätta om en seprataion framför så många läsare. Det fanns hårda uppläxningar i kommentarsfälten under denna tid, visst förstår jag att man reagerar men vissa gjorde otroligt ont att läsa. Det är inte ett val man gör över en natt när man väljer att lämna allt man drömt om. Men jag kunde inte längre trampa runt i skärvor av det som inte längre var, kvävd i min egen person och jag ville ge barnen en annan vardag än den som slukade oss. Man förändras så otroligt mycket som personer från tonåren till vuxen mitt i livet, jag tror att det var en av orsakerna till det som hände. Vi förändrades och vi ville inte åt samma håll, hur jag än försökte att gå bredvid så blev våra olikhter mer tydliga och det blev mer uppenbart att vår väg delat sig.

Ibland måsta man följa sitt hjärta och lyssna på vad det har att säga även om det bryter mot allt det man trodde på.


Nu denna junidag när vinden viner för fullt utanför fönstret och jag längtar efter att den riktiga sommarvärmen ska komma kan jag med säkerhet säga att jag har blivit en starkare, modigare och ärligare person än vad jag var för tre år sedan. Det har varit många svårigheter genom åren och nej jag har mått allt annat än bra. Men de har varit berikande med erfaranhet och hur många gånger jag än ramlat ihop har jag alltid rest mig igen, bestämt mig för att fortsätta att gå. Nu har jag funnit ett lugn i mig själv, en trygghet och glädje. Jag har blommat ut till en person jag önskat jag kunde vara så många år. Jag tror man kan säga att dessa tre år var vad som behövdes för att jag skulle kunna komma till den punkt jag är på idag.

Jag blir lite känslomässigt tagen nu när jag tänker tillbaka på mina händelserika intesiva senaste tre år och att det inom mig funnits ett envist ljus som aldrig slocknat hur mörkt det än sett ut. Det mycket tack vare att jag alltid haft personer runt om mig som fångat mig i fallen. Är oerhört tacksam för att jag har en så kärleksfull familj som ställer upp när det än behövs. Att jag har de bästa, roligaste, galnaste vänner som lockar mig till tårfyllda magkrampsskratt, galna upptåg och alltid finns där. Kollegor som sett mig dagar då jag bara vill gömma mig. Vad vore mitt liv utan er?? Tack för att ni finns!! Och tack ni som läser, för att ni gett mig kraft och tro på mig själv i era upplyftande kommentarer. 

Bäst jag slutar att skriva här nu, för ärligt talat så är jag på vippen o tjuta en sentimental skvätt. Ha en fin onsdag alla, kram och kärlek från mig! 

Bröllopsfotograf igår

 
Vilken lördag vi hade, verkligen fantastisk på alla dess sätt! Startade min lördag med en halvdags bröllopsfotografering i Styrstad och Abborreberg. Väljer att bara visa ett litet sneak peak från dagen för vill ju att brudparet själva kan få första tjing på bilderna.  Vädret var helt oslagbart, en försommarvarm lördag i maj med en ljummen svalkande vind. Och glädjen sen, det är alltid speciellt med bröllop och alla dessa känslor, inte minst denna gång och jag var hög av glädje och kärlek efter mina timmar bakom kameran.

Efter bröllopet blev det rosé och sushi hemma hos Cissi på balkongen i kvällssolen följt av en spännande och trevlig kväll framför Eurovision där Måns tog hem segern, lycka!! Hans låt var i särklass bäst och frågar ni mig så vet jag inte ens vad de andra bidragen gjorde där. Jag skrev till och med på min Facebook under tävlingen "Ok, kan vi snabbspola det här sömnpillret till Eurovision fram tills Måns vinner??" Så blev det just så också, fantastiskt och låten så bra!!
 
Så här kan jag föresten se ut när jag plåtar bröllop, igår hade jag denna dress på mig. Kavaj med tuffare snitt med svarta läderdetaljer, en topp inunder med vackra detaljer (hrm, mina vänner tyckte den påminde om något annat, vad få ni själva fundera ut...) och en svart knälång kjol. Lagom uppklätt och stilerent, tycker det är viktigt att själv lägga vikt som fotograf på vad man har på sig när man är med på festen och i kyrkan bland gäster. 

Ett liv i förnyelse




Provar att blogga direkt från mobilen samtidigt som jag sitter i soffan under en filt jag delar med lillan. Vi har inte riktigt startat upp dagen ordentligt än här hemma, men vi är ju lediga så vad gör det? 

Försöker att ha en så avslappnad inställning till det mesta numera för att bli kvitt den inre stressen jag så lätt bygger upp inom mig. Det är lättare att finna lugn och fokus på att må bra om man inte stressar upp sig för mindre. Behöver öva på att ta det lugnt i jobbet med, där tar jag tyvärr ut mig för mycket... 

Bara måste säga tack till er som läser, kommenterar och inte minst ni som mailar mig privat. Fick ett långt mail imorse från en läsare som berättade att hon har en liknande historia med sig som mig. 
"Jag lämnade barnens pappa och vårt nybyggda hus..för att känslorna inte fanns kvar. Fruktansvärt att förstå att man måste bryta upp sin familj när man sett sig själv som en person som aldrig skulle göra en sån sak."

"Har verkligen känts som ett stöd att läsa din blogg och känna att man inte är ensam om att rasa. "

Jag måste säga samma sak, det är skönt att få kommentarer och mail från andra som gått eller går igenom samma sak, att veta man inte är ensam. Jag skriver utifrån min egen resa och är glad om det kan hjälpa andra, tillsammans är vi starka! ❤️

Är så glad över att jag även tagit steget i att aktivt ta tag i mitt liv mot ett bättre mående. Känner sån inre frid när fokus ligger på rätt ställe och jag inte lägger energi på det med negativ inverkan. Mår man bra blir man lättare mottaglig för bra och positiva saker. 

Ha nu en underbar fredag och 1:a maj! 

Hur var din dag?

 
Hej!!

Vilken stress det var i dag, full kareta ända in i kvällstimmarna. Har haft så mycket att styra upp inför imorgon, imorgon är en stor dag. Då fyller han med världens största omtänksammaste hjärta 12 år, min son! Jag förstår det fortfarande inte, jag kan bara inte förstå... Att han blir så stor!! Har gjort smörgåstårtor ikväll, de står redo i kylskåpet för att garneras imorgon. Som vanligt blir det både födelsedagsfirande och Valborgsfirande imorgon, så dagen kommer nog att gå i ett! Nu är jag helt slut, ska fixa liiite inför morgondagens sång med paket på sängen, men sen dyker jag ned i sängen.

Selfien på mig är tagen idag, slog till med en fiskbensfläta idag, det har jag nog inte haft förr! Jag har oftast håret utsläpt men på senare tid har jag börjat bli mer o mer bekväm vid att sätta upp det. Så idag kände jag mig fin, faktiskt. 

Hur var din dag?
 

När man bjuder över vänner...

 
 
Jag hade en liten bjudning igår som jag nämnade i förra inlägget. Vad som hände? Jag fick konfetti slängd över mig när jag öppnade dörren och sedan det här...! Mina vänner tyckte jag skulle pimpa mig med denna snygga peruk och glasögon. Sånt som händer då man bjuder över sina vänner på plockmat och vin! Vi hade för övrigt en himla trevlig kväll, det märks på magmusklerna idag!

Nu bär det av mot bio med mina små skatter, men sonen vill att jag byter om först. Det var tydligen inte okej att gå ner på stan så här? I alla fall ville han inte gå brevid mig då, förstår inte... Tänkte köra denna frilla på måndag till jobbet jag.
 
Ha en fab lördag!
 
 
 
 
 

Mahogny i håret

 
 
Här är lite bättre bilder på min nya hårfärg, mahogny, trivs så himla bra i mörkare hår! Älskar även det varma rödlila i mahogny som reflexteras så vackert i ljus. Kommer hålla mig mer åt denna ton nu än det koppriga som jag haft tidigare. Även om jag trivdes i det med! Oj så många toningar jag haft i mitt hår denna höst/vinter, roligt att våga prova på något nytt. Intensivtoning och färgbomber som jag använder tvättas ju även ur och är skonsamt för håret, så man vågar testa sig fram. Men jag känner mig verkligen mest hemma i mörka nyanser eftersom jag tycker det smälter så fint in i mina mörka drag.
 
Sitter för övrig och fånler det största jag kan!! Ni vet när man skjuter på saker som man inte orkar ta itu med för att det är så krångligt. Men sen när man gör det och man fixar det utan problem, den känslan mina vänner, den har jag inom mig nu. Det tog mig bara 2,5 år att installera wi-fi i mitt hem men nu är det gjort och jag kan inte fatta hur befriande och underbart det skulle kännas, lycka!
 
Ha en fantastisk fin afton alla! Nu ska jag städa undan och förberada för gäster som kommer storma in för en mysig plockmatskväll hos mig.
 
 
 
 
 

Mirakelkur för hår, ge mig ditt bästa tips!

Från igår har jag startat projket rädda mitt hår! Det är i så dåligt och risigt skick som det aldrig never ever varit förr. Har tänkt att prova stärka håret med Ricinolja och Panto-3, har ni några egna erfaranheter att dela med er av? Ge mig era bästa tips!! Vad fungerar för er??
 
Mitt hår idag, ja det skulle behöva klippas en heeel del för att jämna till. Som ni ser har jag en svagare sida, den vänstra som håret bara går av och går av på, snart finns väl inget kvar? Bara tanken ger mig sjuk ångest, när ska det bli bra?? Har ni också upplevt att håret är svagare på ena sidan än den andra? Enligt min frisör är detta vanligt, men har inte själv upplevt detta tidigare. Varför går håret bara av?
 
Har fått tips om att Ricinolja ska vara rena dunderkuren för håret som kan komma att växa upp till 4 centimeter på en månad!! Jaaaa, tack!! Har ni provat, fungerar det?
 
I hälsokostbutiken tipsar de om Panto-3 som är en riktig fullproppad vitaminboost för hår, hud och naglar. Två tabletter om dagen, från nu!
 
Jag återkommer om hur det går för mig så att jag kan rekommendera något om det fungerar, ni får som sagt även tipsa mig om annat bra hårnyttigt som kan få mitt hår i rätt balans igen.

Nya träningskläder!

 
 
Sedan jag färgade mitt hår i höstas har jag haft flera olika kopparfärgade och röda nyanser, Vilket inte riktigt går ihop sig med alla mina rosa plagg. Jag är en rosa tjej som gärna faller för den färgen och har upptäckt att det syns på mina träningskläder. Eftersom jag vill komma igång med träningen mer nu igen och insett att jag behöver lite nytt blev jag väldigt glad då jag spontant sprang på denna leopardmönstrade snygga sportbh och detta sportlinne på New Yorker
 
 
 
 

A Lovely Friday

 
Fredag den 13:e idag, är ni skrockfulla?
 
Jag har laddat min fredag med en massa roligheter så jag tror faktiskt att detta kommer bli en väldigt bra fredag, har en fin känsla av det i alla fall. Har lite skakiga oroskänslor inom mig dock ändå, men det har o göra med att jag varit sjuk senaste 5 dagar, även om jag kämpade mig igenom måndagen på jobbet ändå.
 
Jag vet inte om jag är redo att skriva om detta än, men det finns ett sparat inlägg på lut som ligger lite och mognar. Behöver finna lugnet inom mig nu och göra det tillsammans med vänner, så idag ska jag börja med en lunchdejt på stan tillsammans med min fina pingla Linda. Det blir middag med två andra fina bönor ikväll på ett mysigt ställe och avslutningsvis blir det nog några glas på en skön pub. Vi lämnar fredagskvällen lite oplanerad och ser vad som händer.
 
 
Jag behövde en förändring! Så från igår är min hårfärg numera mahogny, och jag stortrivs!

Är du lycklig nu?

 
"Undrar hur du överlever veckorna utan barnen? Jag är själv i ett vägskäl i mitt äktenskap men vet inte hur jag skulle överleva utan att få träffa mina barn dagligen :( Är du lycklig nu?"
 
Den frågan kom i en av mina kommentarer i veckan, Ja, är jag lycklig nu? Jag ska berätta.
 
Självklart är det inte ett lätt val att behöva ta, men för mig var det att se till situationen i sin helhet, hur familjen mådde och hur jag mådde. Att vara mamma är att vara mamma på heltid, oavsett om man har barnen hos sig varje eller varannan vecka. Jag vill att de ska veta och känna det, att jag finns där för dem jämt, oavsett vems vecka det är. Något som jag kan störa ihjäl mig på är kommentarer från andra som att man bara är förälder varannan vecka. Men, när jag har barnen hos mig, då är jag deras till 110%! Det är som att jag tar igen all förlorad tid den vecka de var hos sin pappa och planerar in massa roligt tillsammans, Jag finns tillgänglig och ser dem hela tiden. Ger dem uppmärksamhet, engagerar mig, lyssnar och busar. Mina barn är det bästa som finns och jag älskar att vara med dem, göra saker tillsammans. Läsa böcker, spela spel, se på film, laga mat, gå på bio, träffa vänner, åka till något event... Att göra saker tillsammans, det är som att ha sina bästa vänner hos sig under min vecka med barnen. Vi står varandra väldigt nära och jag vill att det ska fortsätta vara så.
 
Så den andra veckan? Jag är Jossan då och ser till mina egna intressen, som fotografering. Passar på att träffa mina vänner och hitta på roliga saker, är social och gillar att vara spontan. Så veckan utan barnen brukar gå väldigt fort, jag hinner i regel inte gå runt och sakna dem på heltid, även om det så klart känns tomt mellan varven. Men då är vi inte längre än ett samtal bort!
 
Är jag lycklig? Jag är lyckligare i mig själv och en starkare människa nu än då. Jag är en bättre mamma också! Sen finns det så klart bitar i mitt liv som jag saknar, som att ha den där tryggheten och närheten i en fast relation, ja kärlek i livet.
 
Igår har mina barn sovit en extra natt hos sin pappa då jag behövde hjälp med passning. Det gjorde ont i mig, för att jag missade fredagsmyset med barnen som jag ser fram emot varje vecka med barnen. Ja, jag har känt mig lite depp över det även idag, men tänkte att nej, nu får du skärpa dig. Så jag fånade mig framför kameran och fick mig själv att skratta och leka loss istället, då kom humöret tillbaka. Därav dessa tokiga selfies ovan. Nu tänkte jag att vi skulle ha en riktigt härlig lördag tillsammans och mysa till det ordentligt ikväll, så ska bege mig tll närköpet och inhandla lite gott åt oss.
 
Så, ja jag är lyckligare nu! Jag är en starkare och bättre person och framför allt orkar jag ge ännu mer av mig själv och oändlig kärlek till mina barn då jag själv mår bra.
 
Kram!
 
 
 
 

STHLM i helgen

 
Min halsduk ovan med silvermönster är en ny favorit som fick följa med till Stockholm, jag hittade den här. Hittade faktiskt en scarf med som ni får se sen, roligt med fina accessoarer för höst och vinter!
 
Hej!
Jag sitter i soffan med ett rofyllt leende och en massa skön energi efter att ha fyllt min helg med mys i Stockholm tillsammans med fina vänner. Det började med ett besök på Fotomässan, wow vilket lyckorus jag befann mig i då! Jag blev så inspirerad och taggad att ta tag i mitt eget fotograferande till nya nivåer. Ja, utvecklas och prova nya saker. Som att fortsätta satsa fullhjärtat på den fotodokumentation som jag har påbörjat nu. Jag har inte hunnit skriva om den än men jag tänker lägga in ett inlägg snart om vad jag jobbar med. Jag följer just nu min nära vän Jenny på hennes dialys som hon genomgår i väntan på en ny njure. Mer som jag blev taggad för att göra rent fotomässigt är att resa med min kamera, jag vill bara dra iväg vind för våg och fota!! Helst skulle jag vilja resa till övergina platser runt om i världen och göra en fotobok. Vill även börja fota mer åt det konstnärliga hållet. Ja, det finns så otroligt mycket inom fotografering jag vill göra.
 
Jag tänkte inte skriva så mycket mer om helgen i Stockholm nu, men jag återkommer med en hel rad bilder imorgon. Nu väntar en dejt med kudden, natti natti fina!
 
 

Novembergrått dis och koppar i håret

 
Hej i novembermörkret. I det enda lilla ljus som kom in i mina fönster idag fastade jag själv på bild när kameran åkte fram. Det är inte lätt den här årstiden att fotografera inomhus, ljuset är minimalt och timmarna få. När molnen ligger som ett tjokt grå oumbärligt dis över staden dag efter dag blir fotograferingen en aning lidande. Inte ens ISO 2000 räckte helt till.
 
 
Idag åkte hatten på när jag skulle ut, ja jag vet, jag är lite förälskad i min hatt.
 
 
Men det jag var mest nöjd med idag var min frisyr! Satte i ljusa slingor i mitt kopparfärgade hår och fjädrar! Samt gjorde en slarvig inbakad fläta på sidan. Älskar mitt hår och mina nya färg så mycket just nu att det känns helt galet främmande att någonsin gå tillbaka till mina blonda rötter igen... Känner mig så hemma i den här färgen och tycker mina drag smälter samman så fint, jag känner mig bekväm och nöjd! Underbar känsla!
 
 
Dagens outfit! Snedskuren kjol reafyndad på H&M, t-shirt Gina, hatt Monki.
 
 
 
 
 

Jag vill bromsa dig i farten

 
Att stanna upp från sånt jag borde och sånt jag långt där inne vill. Det är något som är bra med att vara sjuk, att man tvingas ned i tempo, eftertanke och ta hand om sig själv bättre än man brukar. Jag har en fömåga att vilja leva fullt ut. Jag kan inte stå still för länge, då kliar det av rastlöshet i hela kroppen på mig. Det är en egenskap som är lite svår att väga mot att jag inte får glömma bort att jag behöver ta det lugnare nu sen jag ramlade ner i ett mörkt hål förra sommaren, gick genom rutan eller kalla det vad ni vill. Det är nu över ett år sedan men jag har inte hämtat andan helt än. Jag har med mig min tinnitus idag från då jag kraschade och kommer nog få leva länge med att jag inte kan vara där jag en gång var och rusade på. Det kanske jag inte ska heller, det kanske inte någon ska.
 
Jag kan idag bli så orolig när jag ser andra jaga på så som jag gjorde. Man ska hinna med så mycket, ska vara så mycket och ha så mycket. För några år sedan levde jag i en väldigt stressad värld där det hela tiden handlade om att klättra uppåt, ta sig ännu ett steg uppför stegen. Inget var gott nog, allt kunde bli bättre och man kunde ge ännu lite mer av sig själv i alla lägen. Man skulle vara så mycket för att få bekräftelse, synas och bli omtyckt.  
 
Det är inte hållbart att leva så. Därför blir jag så orolig när jag ser andra rusa på så som jag gjorde. Jag vill liksom bara i farten grabba tag i armen, av omtanke, säga, snälla ta hand om dig bättre än vad jag gjorde. Att vara i ett tillstånd där man tar sig tillbaka när man sprungit på för fort är att kämpa i en uppförsbake. Jag lever fortfarande väldigt aktivt och tar mig för nya roliga uppdrag, förfrågningar och hittar på nya påhitt, men jag låter dem ta den tid jag behöver. Och jag prioriterar framför allt bättre. Jag har även lärt mig att säga NEJ. Jag låter saker vänta, när jag känner stressen blossa upp. Och jag väljer bort bitar som påverkar mig negativt på en gång, jag tar hand om mig bättre nu än tidigare, det är något positivt med det hela. 
 
Ta hand om er och hoppas att helgen laddade er med energi!

När man blir med hatt

 
 
I torsdag drabbades jag av en ögonblicklig förälskelse när jag och en av mina närmsta vänner tog en shoppingtur. En hatt! Där låg den o såg fin ut, provade den och sen var det som om den bara ville vara kvar på mitt huvud, jag kunde inte slita mig o den kunde inte slita sig. Nu tänker jag bära den varje höstdag som är kvar, med kärlek!
 
Har förresten sedan en tid tillbaka varit i ett behov av förändring, det syns på min outfit. Jag är en sån person som inte kan ha en och samma stil, jag mixar o varierar mig mycket. Allt från romatiskt, snobbigt, vardagligt,  slätstruket till rockigt. Just nu trivs jag väldigt bra i denna stil, vad man ska kalla den, rockig bohemisk? Håret fick en förändring idag med mina blonda clips on, blev ju snyggt till mina numera kopparfärgade längder.
 
 
 
 

En jobbig vecka med guldkorn

 
Bilder från en kväll i veckan när jag tappade upp ett varmt skumbad och myste ned mig med ett glas rött och lite mörk choklad.
 
Min vecka började dramatisk med svek i hjärtat. Flyttade in hos en av mina närmsta vänner i några dagar. Det finns så mycket hon gjort för mig, blir tårögd bara jag tänker på det. Jag mår nu okej, men det kommer dippar och jag sover dåligt och äter fortfarande nästan inget. Idag är första dagen den här veckan som jag är ensam och känner mig väl med det. Ensamheten har annars varit väldigt jobbig för mig med alla tankar och känslor som kommer. Jag tycker det är så svårt att skriva om det här. För jag skriver inte om min upplevelse för att vinna sympati, uppmärksamhet eller för att såra. Men skulle jag bara låta det pasera och fortsätta att skriva om mina Happy Days så skulle det vara att hålla uppe en fasad och det kan jag inte. Därför väljer jag att berätta kort nu och sedan sätta punkt.
 
Men, trots att veckan fick en så tuff start så fanns där även så otroligt många fina guldkorn och riktigt bra stunder tillsammans med vänner! Jag är så fylld av kärlek i hjärtat till mina vänner jag har runt mig så jag vet inte vad! Att göra saker som att gå ut och äta, lyssna på en spelning på krogen, ha tjejmyskvällar, åka och shoppa sig massa fina kläder, sitta och snacka i timmar... Jag har mått bra och glömt för stunden, detta har varit min medicin.
 
Nu har jag landat och laddat upp mig inför nästa vecka när barnen kommer och vi ska ha mysigt tillsammans då vi är lediga och har höstlov. Det ser jag fram emot! Har planerat in att vi bland annat ska på bio, eventuellt till Kolmården, ha med oss matsäck o ta en utflykt till skogen, höstpyssla lite och så klart fira Halloween... Ja vi ska se till att hitta på något roligt varje dag!
 
Mer som jag ser fram emot är ett nytt projekt som jag har kommit på. Det är en fotodokumentation utav något livsviktigt som jag vill hjälpa till att lyfta fram i ljuset. Det är inte helt klart än att det går att genomföra så jag väljer att inte skriva för mycket nu men förhoppningsvis kan jag starta igång det om någon vecka. Jag brinner verkligen för min idé och att jobba med det på min fritid, ser så mycket fram emot att få sätta igång!

 Igår blev det även en sväng ut och det var bara för roligt! Kände mig fin i mitt hår, bara älskar hårfärgen. :)
 
 
 
 

Du kan gå din egen väg

 
 
För ett par dagar sedan så trillade en lång kommentar in under inlägget "Någonting annat" som skapade en våg av knotter längs armarna på mig, blev helt tagen på ett rörande sätt. Det här är ett utdrag från När Annie fotograferar i USA som skrev:
 
 
"Du är fantastiskt duktig. Jag älskar dina bilder. Du är en stor inspiration och jisses vad du inspirerar mig. Är så imponerad över hur då går din egen väg, vågar det som extremt få skulle våga (som att fota sitt eget bröllop) och att du har inställningen att se det positiva i vardagarna. Om fler vore som du skulle världen vara ett paradis. Men då skulle inte religiösa människor ha någonting att längta efter så det skulle inte fungera. Men du är du och du är helt fantastisk."
 
 
Jag fastnade i mina tankar efter Annies fina kommentar, de orden har kommit till mig flera gånger senaste åren som talar om mod, styrka och vilja, att våga och inspirera. Jag har aldrig sett på mig själv som en modig person, även om jag önskar att jag är det. Men en viljestark, envis känslomänniska är jag. Följer sällan förnuftet och lyssnar mest på mitt hjärta. Jag kan se realistisk på saker och ting, ge mig själv råd jag borde ta och följa, men i slutet så är det mitt hjärtas val. Jag har nog ett extremt stort tålamod även om mitt blod senaste åren börjat bli mer rastlöst och äventyrsfyllt. Mitt liv har inte passat in i ett vackert mönster där man går från A till B och vidare till C, trots det skulle jag beskriva mitt liv i helhet som harmoniskt och lyckligt. Jag har klarat mig bra så här långt även om jag har mina egna vägar, de snåriga undangömda stigarna som jag bara måste prova. Har en oförklarlig längtan efter att alltid göra på "mitt sätt" och bevisa att jag klarar det, så har jag alltid varit sedan trotsiga småbarnsben,
 
Jag kan på ett vis ångra ibland att jag inte gjort som man "ska" för då hade kanske livet varit lite lättare nu. Då hade jag förmodligen haft ett körkort och en fin utbildning på papper i min hand som gett mig mer valmöjligheter även om det inte är nyckeln till allt. Men jag tror helt enkelt inte att det passar alla att leva efter det mönster samhället har skapat. Jag hade en högsta dröm och önskan i ett ungt hjärta, jag följde den och bildade en familj i tidig ålder 20 år gammal. Jag ville att det skulle hålla för livet, jag kämpade och gav av mig själv tills hjärtat slutade slå och låg i tusen skärvor vid mina fötter. Då när allt var tomt och försent vände jag, gick och började ett nytt kapitel i mitt liv som jag aldrig trott skulle komma.
 
Jag var inte rädd när jag lämnade huset vi precis byggt och la av mig min ring, jag tror mest jag var sorgsen och ville bort från tyngden i mitt bröst, längtade efter ett liv där jag fick vara jag. Där inget kostar mer än det smakar och där tårar på mina kinder är av glädje framför sorg. Så jag tog steget och nu står jag här idag med ny erfarenhet utav att stå ensam med en styrka i mig själv som jag tidigare inte haft. Även om jag gått igenom så otroligt mycket senaste åren som jag inte skulle önska någon som lämnat så många sår i hjärtat har jag lärt mig att klara mig, gå vidare och börja om. Att falla, slå sig och resa sig igen. Mina drömmar har jag fortfarande med mig och jag vill färglägga dem en dag. Ibland gör det ont med längtan och med förhoppningar som inte blir vad man hoppats. Men jag tror på att följa sina drömmar, jag tror att allt fixar sig även om man inte gör det "rätt". Jag tror på att följa sitt hjärta, ta chanser när de kommer, våga fånga ögonblicken och leva här och nu. Och framförallt tror jag på ärlighet och öppenhet.
 
Och jag lever på hoppet, att en dag få ge mina barn den uppväxt jag önskar att de fick. I ett litet hus med mycket kärlek. Men jag vet att det ibland inte blir som man vill, bara man gör det bästa av det man har. Och jag kommer att slösa min kärlek i det oändliga på mina barn, för även om vi inte kan få det jag önskar rent matriellt så ska jag alltid ge dem av mig själv, min tid och min kärlek.
 
Det här var att blotta sig och skriva mycket, mycket mer än någon säkert orkar läsa. Kanske är det mod att våga gå sin egen väg? Att se framåt i det svåra och hitta något positivt i vardagarna, det måste jag. Jag måste få ha min tro på att det finns en regnbåge efter varje skur, att det här inte är slutet, att det bästa inte har hänt än.

Med vänner bland höstlöven

 
Den här helgen har varit helt underbart härlig förstår ni! Idag efterlängtat möte med min barndomsvän och som jag inte sett på hela sommaren. Tror våra barn växt minst 10 cm var sedan vi sågs sist! Vi hade mycket att prata ikapp i parken när våra barn lekte av sig. Älskde vän, så här lång tid får det aldrig ta mellan våra träffar mer.

Som ni ser på bilderna kan man numera även kalla mig redhead, ooops! Fast, jag gillar det på något vis även om jag känner mig som ett stoppljus i min numera eldröda färg. Nåja, det tvättas ut rätt så fort. Jag har något som brukar kallas vid glashår, färgen har en förmåga att inte bita så länge i mitt hår, det rinner av ganska fort när jag tvättar det. Så imorse körde jag i en kopparfärgad inpackning kallad färgbomb för att tillföra vård o färg i håret då mitt nyförgade hår redan tappat färg o börjat se matt ut. Det bet, kan man säga... ;-)
 
Tack helgen, du var fantastisk och fyllde mitt hjärta med det jag behövde allra mest, glädje, lugn, skratt, vänskap, trevligheter och massa harmoni!

Fokusera rätt



"Om du fokuserar på vad du har i livet kommer du alltid att få mer. Om du fokuserar på vad du inte har kommer inget att vara nog."
 
Veckans tänkvärda i min kalender på skrivbordet, klokt! För visst är det så, att man gärna svävar iväg och drömmer om så mycket men glömmer att se till allt det man redan har. Men det är ändå bra med drömmar och mål, det tror jag på om man vill ha förändring i sitt liv. Att sätta upp en plan men inte glömma bort det man redan har och tappa bort sig på vägen. Jag har en plan för mig som jag följer med små steg i taget, på sikt kommer jag nog dit jag vill i livet.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0