En dag på dialysen

 

 

Min tisdag har jag spenderat med min fina Jenny på sjukhuset under tiden då hon gjort sin dialys. Jenny fick igår reda på att hennes långa väntan på en ny njure är över. Hon har fått tid till operation då hennes syster gått igenom alla tester och godkänts som donator. Det är så fantastiskt att jag går runt tårblank i ögonen! Dels att Jenny snart ska kunna få tillbaka tid med sin familj, vänner och kunna återgå till jobbet. Leva ett vanligt liv igen. Men även för att hennes syster är en sann hjälte som vill ge en del av sig för att rädda Jenny.

Jag var tidigare med ett par gånger i höstas under dialysen, passade även då på att fotodokumentera behandlingen. Kan ni förstå att många timmar varje vecka spenderas här fast vid en maskin som ska rena blodet för njursjuka i väntan på donation? Kön är lång, flera år. Det fick mig att öppna ögonen och anmäla mig till donationsregistret. Finns jag inte mer så är det klart att man får ta det som går att ta av mig för att andra människor ska få leva.

 

 

Många steg i olika led under behandlingen och det är noga med allt. Speciellt att det är så rent och sterilt som möjligt.

 

Noga med att följa upp värden vi varje behandling.

 

 

När Jenny blev sjuk tänkte jag mycket på vad jag kunde göra. Så jag tog min kamera och bestämde mig för att följa hennes resa och skriva om detta i min blogg. För att uppmärksamma och rikta ljus på ämnet donation. Jag vet att många följer min blogg och därför tar jag nu chansen att lyfta detta med donation som är så viktigt.

Det här är Jenny och dottern Zelda. Zelda och hennes storebror Kelvin kommer snart att få en mamma med mer ork tillbaka, som inte är fastlåst vid dialys flera dagar i veckan.

 

 

 Dela gärna inlägget vidare för att sprida vikten om donation!

 

Men gud, hade ingen aning :(
Fy fan så vidrigt hemskt, men vad skönt att hon snart får slippa det!

Men gud, hade ingen aning :(
Fy fan så vidrigt hemskt, men vad skönt att hon snart får slippa det!
...
Fattade inte hur man gjorde, så det blev en dubblett :P

💕💪🌟

min pappa går på dialys två gånger i veckan, han hade tre gånger innan men han har blivit så pass bra att två gånger räcker nu. det tar massa tid och energi och det tar på han psykiskt att behöva vänta på nya njurar. det tar på oss i familjen med för det begränsar hans och vårt liv tillsammans som familj för vi kan inte åka bort eller nått för han måste vara hemma på vissa dagar och dagen efter är han rätt trött :/

jag är glad att din vän slipper vänta och att hennes kommande år kommer att gå bra och att hennes kropp tar emot njuren. Önskar henne och hennes familj all lycka <3

Härligt! Både jag, maken och alla våra barn är anmälda till donationsregistret...det och lämna blod är något som vi alla kan göra!!

Toppen bra att du belyser detta!
All kärlek!

Så fint fotoreportage. Så hemskt att genomleva. Önskar henne och hennes familj all lycka till!! <3

All lycka till Jenny och alla inblandade!

Åh vad glad man blir av det här! Hoppas ni båda mår bra!

Så fint skrivet. Jag är med i donationsregistret... :) Viktigt för mig att kunna eventuellt hjälpa till när jag inte finns mer... :)

Underbart! Gillar lyckliga berättelser!

fint berättelse Jenny.

Hej. Bra att det uppmärksammas hur Viktigt det är med donatorer och att ta steget att anmäla sig till registret. Är själv transpanterad sedan en tid efter många år i dialys. Frihet från maskinen och ork till vardagsliv är guld värt. Lycka till.

Jag anmalde mig pa min 18arsdag minns jag. Jag onskar att man i Sverige, precis som i manga andra lander, automatiskt var tvungen att ta stallning nar man tar sitt korkort. Pa manga stallen star det pa sjalva korkortet om man ar anmald eller inte. Ibland finns det ju valdigt liten tid till att ta reda pa sant om organen ska kunna raddas. I Sverige tror jag att manga inte ens tankt pa om de vill vara med eller inte.

Följ min blogg på bloglovin!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

• Facebook
• Min fotoblogg