I miss you

 

If in the twilight of memory we should meet once more, we shall speak again together and you shall sing to me a deeper song.

 

Minnen snurrar i mitt huvud, tankar håller mig vaken om nätterna och tårar som aldrig tycks ta slut svider i ansiktet... Jag vill fråga dig så mycket, vill hålla kvar. Hör din röst men inga ord. Du är så levande inom mig fast du är borta nu, försvunnen för evigt till en annan plats där jag hoppas du fått frid. Vår sång, kommer alltid att påminna mig om dig, om vår tid för ett år sedan, alla gånger vi sjöng duett som högt på tåget den där natten... R, I miss you.

Vila i frid, all kärlek.


Sprid kärlek, NoHate!

 
 
Den 4:e november är det NoHate-dagen, en dag där vi alla kan manifestera mot elakheter på nätet som tex nättroll som försöker gömma sig bakom anonymitet och lämna kränkningar och nedvärderande åsikter. Jag har som ni vet själv i veckan blivit utsatt för personliga anonyma påhopp i min blogg och vill markera att näthat inte är okej på något sätt. Därför är jag självklart med i kampanjen för att sprida mer kärlek på nätet och detta kan ni också göra. Jag vill börja med att lyfta tre otroligt fina kommentarer bland många andra som jag fått senaste tiden: 

Made By Mary skrev en lång, personlig och peppande kommentar igår till mig som hon tänkvärt avslutade så här:
"Och angående nättrollen. Tänk på hur olyckliga de måste vara. Och tänk att just hen sitter och läser alla de här kommentarerna vi skriver till dig och surar. Är du lycklig har du inget behov alls av att klanka ner på andra. Så är det bara. Så till den som läser det här som skrev trollkommentaren till Josefin; sluta va sånt surkart. Det är sjukt oattraktivt. Prova att le mot dig själv i spegeln, lovar dig att livet blir roligare då och du är säkert mkt vackrare när du ler mot dig själv och världen. ;) 
Kram på dig Josefin!"

Elin (Nevnarien) skrev även hon en lång kommentar till mig angånde hennes egen erfarenhet av att hämta andan i en sjukdom som utmattningssyndrom. Vilket gjorde mig otroligt glad att hon ville dela med sig av sin egen historia till mig och hur hon möttes av omvärlden. Hon skrev bland annat "Ja, när man är deprimerad är man ledsen, man gråter, man har ångest, det är mörkt, man vill inte gå upp ur sängen... Men det HJÄLPER JU INTE att vältra sig i skiten. Ingen mår bättre av att vara så som omvärlden vill att man ska vara för att bevisa något.. Nej, man mår bra av att må bra, vara glad och göra sådant man tycekr om. Hur jävla mycket det än sticker i folks ögon.. så är det bara vi som har varit sjuka som förstår att det inte är synonymnt med att "vara ledig" och "glassa runt"... 
Ta hand om dig! <3"

När Annie fotograferar i Kalifornien lämnade en kommentar till mig som verkligen fick mig att börja gråta ute på en parkbänk mitt på stan då jag läste den. Hennes ord gick rakt in i hjärtat och jag väljer att ta med hela långa kommentaren:
 
"Blockera den där idioten till "läsare". 
Seriöst, när jag var yngre längtade jag till att vara vuxen och omgiven av smarta, mogna och hänsynsfulla människor. Ju äldre jag blir ju mer ger jag upp hoppet om att man blir sådan bara för att man blir äldre. Idioti, narcisism och ignorans har ingen åldersgräns och på internet frodas de där egenskaperna istället för att växa bort. 

Du är så sjukt stark <3 Man ska gå till ett jobb för att man älskar det, inte för att det ger bra betalt. Om det så är städning, eller om det är att vara FN-ambassadör. Att gå till ett jobb och vara olycklig bara för at få pengar är ju bara dumt. 

På tal om sådant, här har du en underbar video att se som peppar och får en att fundera lite över varför man mår dåligt idag. 
https://www.ted.com/talks/barry_schwartz_on_the_paradox_of_choice 

Det viktigaste i livet är att ta hand om sig själv. Inte pengar, inte karriär och absolut inte vad andra tycker. Det är som på ett flygplan: syrgasmasken på sig själv före man hjälper andra. Genom att satsa på dig själv och på att orka skola om och utbilda dig och drömmar, är du en fantastisk förebild för dina barn. Min mamma gjorde som du, fast hon var över fyrtio. Skolande om sig till ett helt annat yrke och har varit min stora förebild för att hon vände sitt liv. Tog tag i det jobbiga, följde sina drömmar och nu är hon utexaminerad lärare istället för uppsagd volvoarbetare. Det var tuffa år men hon är så lycklig nu, och jag som dotter har en förebild och tror henne när hon ser mig i ögonen och säger att jag ska följa mitt hjärta. 

<3 Du är fantastisk. Ta en stund i taget och UNNA dig att ta det lugnt, njuta av allt det fina du har, dina underbara barn, gott te eller kaffe, fina levande ljus i höstmörkret och vackra höstlöv på träden: Skit i bloggen, skit i folks åsikter. Gör det du vill göra och som du mår bra av. Du behöver inte förklara dig. Det är läsarna som behöver växa upp och skaffa lite verklighetsuppfattning och empati."

Jag vet inte vad jag ska säga till er tre och till ALLA andra fantastiska männisor som skrivit med så mycket omtanke till mig senaste tiden, ett tack känns så litet! För era kommentarer har verkligen varit något jag tagit till mig och som berört mig djupt. Men TACK, jag hoppas ni förstår hur mycket detta ord betyder för mig! 

Hjälp nu till att fylla internet med kärlek! Vilka fina kommentarer har du fått sista tiden eller finns det någon du vill lyfta på din blogg som sprider glädje runt sig? Om ni följer mig på instagram @myhappydays.se kan ni se att jag skickat ett handgjort hjärta vidare till 3 personer som fanns där för mig när jag behövde någon som mest. Gör detta ni också, skicka vidare ett handgjort hjärta, hashtaga din bild med #NohateSE och nominera 3 personer, be dem att skicka vidare. På så vis fyller vi tillsammans både internet och instagram med kärlek.

Klicka in dig på NoHate för att se alla bilder, läs mer om näthat, lyssna på podcasts eller ta del av tips mot näthat.

Tack för er kärlek och pepp

 
Jag vill önska er alla en trevlig helg. Känner mig tom innuti men vill fylla helgen med massa positiva känslor. Ska bara ta det lugnt, vila, umgås med personer som ger mig energi och mysa in mig. Tack för senaste dagarnas otroligt fina peppningar och stöttande kommentarer. 

The love is always the answer to healing of any sort


Att ständigt bli ifrågasatt

 
 
"hur orkar du med utbildning när du är sjukskriven? hur har du energi till att planera å lära dig starta eget när du är utmatta?"

"okej så med andra ord är du barra trött på att jobba och vill ha mer tid till annat?? vilket är förståligt. vem vill inte ha de.. lite tråkigt bara att du sjukskriver dig å får betalt för att göra saker på din fritid istället för att gå ner i tid å då får mer fritid.."
 
 
Det kom två kommentar till bloggen med den ena avsändaren "Läsare" den andra anonym, men ser på IP-adressen att det är samma person... Ja det var just detta jag menade när jag skrev mitt inlägg om att bli misstrodd. Att man ständigt blir ifrågasatt och att man alltid måste komma med något försvarstal och alltid förklara sig. Jag förstår hur du tänker till viss del, men det känns även om som du inte vet alls vad utmattningssyndrom och panikångest som jag har handlar om. Jag ska inte ens behöva förklara mig, tror inte att det hjälper så mycket att skapa förståelse om man inte är insatt ändå. Men så här är det:
 
Förra veckan mådde jag så dåligt att jag inte kom iväg på den veckans utbildningstillfälle alls, istället låg jag hemma utmattad och full med ångest på soffan. Att jag kom iväg igår var inte alls självklart, men jag hade varit ledig hela dagen och hade mer energi denna gång. Trots detta drabbades jag av ångestkänslor och blev matt när jag var på väg, ville vända om. Jag mådde inte alls bra och att vara tillsammans med andra i ett socialt sammanhang är otroligt jobbigt då. Men jag tog mig hela vägen fram för jag vet att denna utbildning är något jag mår bra av att göra. Jag brukar bli fylld av positiv energi efteråt och det behöver jag om något just nu.
 
Att vara utmattad innebär att ta saker i sitt eget tempo utefter vad jag som drabbad orkar och klarar av för stunden. Att jag somnar flera gånger mitt på dagen o går genom dagar som ett vakuum, tappar koncentration, glömmer bort saker, känner en oro och ångest inom mig gör mig så klart begränsad. Idag hade jag inte energi på morgonen att gå upp alls o kände det som att jag skulle ta mig upp ur sängen först när jag var tvungen att ta mig till jobbet på eftermiddagen. Men jag kom upp lagom till lunch o fick några timmar i lugnt tempo innan jag åkte iväg.
 
"Jobbet, så du jobbar också?" tänker någon kanske nu. Ja 40% i veckan jobbar jag för tillfället med min sjukskrivning. För jobba behöver man också om man klarar av att göra det. Vilken läkare som helst skulle rekommendera att försöka vara kvar i arbetslivet i den mån som det går. Jag är glad att jag orkar jobba något alls just nu. Att bli sjukskriven är inte något man väljer att bli, det är läkarens beslut. Klart jag allra helst hade jobbat 100% om jag kunnat. Vem vill inte jobba? Man blir inte rik av att jobba 40% heller så jag förstår inte riktigt tanken där med att få betalt för att få mer fritid? Jag hade redan innan min sjukskrivning gått ned i tid och jobbat 80% senaste 2 åren pga mitt måede. Jag är glad att jag har mitt jobb i den arbetslösa tid vi lever i. Jag trivs på mitt jobb, med mina arbetsuppgifter, med mina kollegor och med min arbetsgivare. Det handlar inte om att jag vill ha mer fritid som du skriver om, det handlar om att bli frisk!
 
Angående att planera företaget, det behöver jag inte göra för grunden är redan klar sedan länge. Så jag lägger inte ned en massa energi på att forma mitt kommande företag o som sagt, att göra saker man mår bra av i den mån man orkar och klarar av är bara bra. Förra gången jag blev sjukskriven sa min läkare att jag skulle göra saker jag mår bra av men det är svårt när man ständigt blir ifrågasatt. Ena stunden har jag mer ork och mår bra nog att göra något roligt som ger mig energi, andra stunden ligger jag hemma o är helt slut. Jag har mina gränser och känner tydligt av hur mycket jag orkar. Att starta företaget är inte högsta prio nu och kommer bli framskjutet, för där är jag inte rent orkesmässigt. Men jag har ingen brådska med det och känner varken stress eller oro med att det får vänta. Det är inte heller meningen att företaget ska ersätta mitt nuvarande jobb, detta är ett roligt projekt jag tänker driva vid sidan av i mitt eget tempo.
 
Det jag vill med min blogg är inte att det ska bli en tråkig grådeppig historia om mitt mående som inte är på topp just nu. Därför skriver jag inte alltid hur dagarna har varit, det skulle bli så långtråkigt och jag är inte den som tycker om att "klaga". Istället kryddar jag den med de saker i livet som ger mig energi och försöker trots mitt mående att hålla fast i det positiva tänkandet. Jag visar bilder på tillfällen som jag gjort något roligt som när jag har mina barn o vi hittat på något tillsammans. Jag kanske visar upp något nytt till hemmet eller skriver om saker som gjort mig glad, som jag tycker om eller ja jag tror ni förstår... Det handlar om att komma tillbaka, till den glada person jag normalt sett är som vill sprida glädje och inspiration kring mig. Det handlar om att återfå orken att klara av en vardag.

Frågor på det?
 

Mina fashionistor del 2

 
Spinner vidare på del två om mina fashionistor och presenterar bilder från ombytet till deras andra val av matchande syskonoutfits från H&M. Roligt att de föll för samma färger trots att de valde kläder på två olika håll utan direktiv. Och denna syskonkärlek, är de inte fina tillsammans! Så otroligt glad över att de har ett så starkt band till varandra fullt med kärlek och omtanke. 
 
 
Denna outfit älskade Meja mest, hon är nog en liten boho-flicka.
 
 
Kram och kärlek till er, tack för att ni tittar in och gillar ni mina inlägg så glöm inte att trycka på hjärtat inunder och gilla inlägget, det betyder så mycket för mig! Tack!
 

Godisbud på trappan!

 
Igår möttes jag av att någon lämnat att väääldigt trevlig bud på min trappa, en låda full med godisnyheter från Haribo! Vilken glad överraskning så där en tisdag och passar perfekt att ta fram lagom till Halloween med kidsen nästa vecka. Tack, vi återkommer med en utvärdering efter att vi provsmakat :)
 
 
Ser ni golvet godislådan står på förresten? Det är i själva verket inte ett vackert slitet plankgolv, önskar att det vore så i min bostad, nej det är en väldigt cool tapetnyhet från Midbec som min vän och snart blivande granne Cissi köpt till sitt hem. Jag tjuvade till mig en stuvbit eftersom det fungerar finfint i fotogtraferingssyfte som bakgrund. Snyggt va?
 
Nu väntar min utbildning på Start up, så ska kila iväg för veckans 3-timmars pass och bli pumpad av inspiration och nyttigheter i företagande. Kram på er o ha en skön onsdagskväll!

Mina fashionistor

To us, family means putting your arms around each other and being there.
 
 
I helgen så tog jag med kidsen på förhandsvisningen av Pan, kan varmt rekommendera den! Snygg äventyrsfilm för hela familjen i spännande miljöer och snyggt foto, sånt går jag igång lite extra på. Efter bion hade jag lovat barnen nytt till höst- och vintergarderoben så vi passade på att ta en shoppingsväng. Båda busfröna drog åt varsit håll på barnavdelningen och kom sen tillbaka med två outfits var som roligt nog matchade väldigt bra! En mörkblå uppsättning och en i röd/rosa hade de båda hittat, kul att de fastade för samma färger! Båda supernöjda med sina val och även jag tyckte det var himla kul att se att de valde ut så fina plagg helt på egen hand båda två! Ska visa den andra uppsättningen sen, börjar med den blå.
 

Mina egna fashionistor i kläder de själva valde ut i H&M-butiken
 
Eftersom de hittat så snygga kläder som matchade så bra var jag tvungen att dra med dem på en syskonfotografering ute i höstlandskapet hos oss när vi kom hem.
 
Pontus ena tröja har en cool skinndetalj med dragkedja som han fastade förr. Men hjälp vad stor han har blivit, vilken snygging han växer upp till att bli, dragen blir mer o mer "vuxna". En snart blivande tonåring har jag som är lika lång som mig om han står på tå, hur gick detta till? Tänker på det varje gång barnen kommer hem till mig att de växer värre än ogräs.
 
Min vilda Nyponros Meja blev boho chic i sina nya sammetsleggins, snygga klänningen med vida ärmar, pälsvästen, halsbandet och lånandet av min hatt.
 
Det här är det som ger mig mest glädje, tid med mina barn, att göra mysiga saker tillsammans och att fotografera, bästa må-bra-medicinen!
 
 

Att hämta andan

 
 
 
Det är något fridfullt med hösten, som att allt brus och liv från sommaren försvinner och ersätts av tystnaden och lugnet. Ganska lustigt egentligen, hur en tid då allt dör och förmultnar blir så vacker och exploderar som ett fyrverkeri i ett färgstarkt hejdå. Jag tycker om hösten, den hjälper mig att hämta andan, att gå ned i varv, inte vara så splittrad. Något jag behöver just nu. Hittade till en sjö i helgen för att finna sinnesro få bort lite av den stress och ångest jag ständigt har boendes inom mig. Tittade ut över dess spegelblanka vatten och såg hur världen runt om mig ändrar färger och fångade det på bild med min kamera. 
 
Det är så svårt det här med utmattningssyndrom, jag vet inte om det bara är jag, eller om det verkligen är så. Men jag känner att man har så lätt för att bli missförstådd eller misstrodd. Tror att det är lätt att inte ritkigt förstå vad det handlar om ifall man inte själv varit drabbad eller sett någon drabbas på nära håll. Är ni några av mina läsare som har tankar kring detta eller egna erfarenehter? Dela gärna med er. 
 

Ett litet lördagshej ändå...

 
 

Mm, jag skulle ta en paus från datorn skrev jag i förra inlägget. Men så somnade jag tidigt innan 22 igår, mitt under fredagsmyset. Både jag och lillan somnade på varandra i soffan huller om buller utslagna efter pizzakväll med storebror. Strax efter 3 vaknade jag och kunde inte somna om, så det blev att gå upp och sysselsätta sig med bildredigering, tända ljus nästan mitt i natten och se hur dimman bäddat in huset utanför. Foto är en av mina starkaste mediciner mot utmattningen, det och massor av kärlek och kramar. Rätt mysigt o sitta här i mörkret o redigera i min ensamhet o finna ro och lugn i det. Men gissar på att det blir en tidig kväll för mig även idag, haha! Kram på er o ha en härlig lördag! 

Höst i vardagsrummet


Lite nytt på vardagsrumsbordet, ni fick ju se ett par bilder redan igår när jag slrev om min sjukskrinving för utmattningssyndrom. Tack fina för gulliga hälsningar, främst ramlade det in en hel hög på Instagram. Jag tar en dag i taget och låter orken styra. 

Hittade denna fina bricka HEXAGON i förra veckan på Lagerhaus som jag föll för direkt. Gillar den annorlunda formen och mörkt träslag är alltid snyggt, eller hur!? Bryter av fint mot min annars vita inredning. Tillsammans med kottar som jag spraymålat i koppar (har jag visat dem förr?) och gulnade löv blev det höstligt även inomhus. 
 
Nu tänkte jag koppla ned så gott som möjligt resten av helgen och bara njuta av ledig tid med mina barn. Behöver skala bort "måsten" och datorn kommer bli bortprioriterad i helgen. Får se om jag får tid över och framför allt känner lust, annars så hörs vi nästa vecka!

Trevlig helg!

Stay Happy


Luften gick ur mig, den senaste tidens kaos i mitt liv blev bara för mycket. Jag är fortfarande skör efter senaste åren och klarar inte av stress, ångest och oro särskilt bra, har lättare för att hamna i de där groparna längs med vägen som man vill undvika. Därför så går jag alltid försiktigt fram numera vad det än gäller, även om jag är en driven tjej som älskar att dra igång nya projekt, är impulsiv och helst bara vill att allt ska gå fort, måste jag bromsa.
 
Insåg min gräns idag, blev sjukskriven på halvtiden nu en tid fram för att försöka hitta tillbaka, till mig och återfå kraft. Har utmattningssyndrom, en ständig kramande ångest i mitt inre och inte ork och energi så att det räcker för att få en vanlig vardag att fungera. Jag inser även att jag måst lägga om min livsstil, försöka att begränsa mig och ta bort och skala ned. Prioritera rätt och inse att jag inte kan driva mig så hårt fram som jag alltid gjort, allt har sin gräns. Jag kan inte fortsätta så här det kommer sluta med en krasch in i väggen. På mitt vardagsrumsbord brinner ett av Majas ljuslyckor som en påminnelse, "Stay Happy" fladdrar skenet mot mig.

"Du får skylla dig själv"

 

Wow!! Vilken helt fantastisk stor respons mitt inlägg fick om cellförändringar och livmoderhallscancer fick. Jag är så otroligt glad över att detta livsviktiga ämne som drabbar så många lyfts upp i media. Blogg.se la det direkt på sin startsida vilket jag vill tack stort för. Tack för att ni tillsammans med mig vill sprida vikten av att gå på sina kontroller och inte kasta kallelserna som kommer.
 
Jag var så nervös innan jag postade inlägget, hur skulle det här tas emot? Men nu ångrar jag mig verkligen inte en sekund då jag ser vilken genomslagskraft mitt inlägg fick. Jag är tvärtom väldigt glad över att jag fann mod inom mig att ta upp ämnet. Så många som har hört av sig till mig både privat, via bloggen och ja faktiskt kommit fram till mig direkt. Inlägget är det mest lästa och kommenterade sedan, jag minns inte ens när... 

Det jag känt under mina år med återkommande cellförändringar är en enorm ensamhet och tankar som "Är det bara jag?", "Är det fel av mig att få dödsångest och bli helt kallsvettig av oro?" och "Är det okej att bryta ihop och gråta, darra som ett löv för vinden?"... Jag har satt tvivel kring mina känslor, inte haft någon att ventilera med som delat min erfarenhet och haft en annan förståelse än mina vänner. Ja vissa vänner verkar inte förstå alls vad jag går igenom tyvärr... Men efter att jag skrev mitt inlägg så var det helt plötsligt så många som började prata om det, jag kände mig inte längre fånig och fick bekräftelse i att andra drabbade känner precis som jag. Och tyvärr alldeles för många har levt med detta i det tysta och inte pratat med någon om det alls, jag blir så ledsen. Det ska inte vara så, det ska vara naturligt att prata om och inget att skämmas över.
 
Jag hoppas av djupet av mitt hjärta att ni snälla snälla snälla går på era kontroller nu! <3 
Så att ni minimerar risken att hamna i detta elände där jag befinner mig med täta kontroller och operpation. Och nej, jag tänker inte någon trycka ned mig med kommentarer som "du får skylla dig själv" som jag fick bland alla andra annars helt fantastiska kommentarer igår, så onödigt! Även om man vaccinerar och skyddar sig vid sex är det ändå möjligt att drabbas av cellförändringar. Det finns bland annat en arvsanlagsfaktor och hälsoanspecter som om man röker.  
 

Cellförändringar, ett livsviktigt inlägg

 
Det finns något som jag tidigare inte riktigt vågat öppna mig och skriva om eftersom jag känner mig en aning utelämnad. Jag skriver nu för att det är så pass allvarligt ämne och jag har bestämt mig för att om jag genom detta inlägg lyckas påverka någon annan att gå och testa sig, är det värt det. Ni har ju märkt i mina senaste inlägg att något inte står rätt till och så här är det.

Allt började för 6 år sedan, jag hade blivit mamma igen, hade en nyfödd liten flicka i min famn när jag fick besked om allvarliga cellförändringar. Jag hade inte gått på kallelserna som skickats hem tidigare genom åren och lite nonchalant tänkt att det här rör inte mig. Jag hade ju då levt i ett fast förhållande i så många år, sedan jag var 16 år... Inte utsatt mig för risker. Men där hade jag fel, det spelade ingen roll.

Jag blev så fruktansvärt rädd, fick dödsångest!! Jag hade just fött en lillasyster till min son och var mitt i livet, levde lycklig i en familjebubbla. Jag tänkte på mina barn, att jag vill finnas där med dem hela livet, vill se dem växa upp. Vill vara med i varje lyckligt andetag, i varenda tonårsstorm och "jag hatar dig mamma". Inte vika en tum från deras sida, alltid vaka över dem och var deras bästa vän. Den som de alltid kan räkna med. 

Det tog lång tid innan det sjönk in och jag förstod att det var sant, på riktigt. Jag trodde helt allvarligt att vården gjort fel, att brevet som kom hem där det stod om att mina cellförändringar kan leda till livmoderhalscancer inte skulle till mig utan någon annan. Det måste blivit fel. 
Jag fick göra en operation och ta bort cellförändingarna, sen följde täta kontroller ett par gånger varje år. Sedan dess har det här legat som en åerkommande orolig skugga över mig.

För snart en månad sedan satt jag med blicken långt bort genom en regnvåt ruta ut mot en gråsuddig septembervärld. Klibbig luft fyllde bussen där passagerare upptog varje plats, men jag varken såg eller hörde dem. Stängde ute världen med musik i mina öron och fortsatte att envist fokusera bort blicken. Det grät i mitt hjärta som det regnade över staden, jag höll tillbaka, dimmiga ögon blinkade bort tårar, kunde inte tillåta mig att bryta ihop just där och då.  

I should be crying, but I just can't let it show
I should be hoping but I can't stop thinking

"Vi ska ta reda på om cellförändringarna även finns i din livmoder, i så fall får du behandling. Hjälper inte det måste vi operera bort livmodern..." Min läkares ord gick på repeat inom mig där på bussen. Jag försökte behålla ett kontrollerat lugn inför alla okända människor trots att mitt innre var en orolig osian där jag undvek allt vad det gick att inte drunka i ett ångestfullt skrik av rädslor. Trots täta extrakontroller senaste 6 åren så hade cellförändringarna fortsatt att komma tillbaka. Denna gång på ett annat ställe, svårare att upptäcka. 


Jag bröt ihop när jag kom hem, stängde in mig och försökte att inte tänka det värsta. Sysselsätta mig med annat för att orostankarna inte skulle äta upp mig och
 försökte hålla modet uppe i väntan på att provsvaren skulle komma tillbaka. Det kändes väldigt tungt och jobbigt, jag vill ju ha möjligheten att få fler barn om det skulle bli en fråga i framtiden. 
 
Så kom provsvaren från min läkare, att förändringarna inte behöver någon behandling just nu men att jag ska följas upp med nya prover och så klart fortsätta mina täta kontroller. En lättnad för stunden men oron att det kan bli en operation framöver, den går inte att sudda ut så klart. Jag väljer ändå att släppa oron för nu och leva i nuet o det som är här. Jag kan inte låta detta äta upp mig. Jag måste fylla mitt liv med glädje, göra saker som ger mig lycka och umgås med varma härliga mäniskor som ger mig energi. 
 
 
Jag hoppas att fler inte gör som jag o kastar kallelsen när den kommer.
Gå och testa dig, så enkelt och så viktigt.
Livsviktigt.  
 
 
 

Tavelkollage

 
För någon vecka sedan var jag kreativ uppåt väggarna och skapade ett tavelkollage ovanför soffan. Ville ha lite annorlunda ting och inte bara tavelramar. Triangelspegeln från Lagerhaus som jag bloggat om tidigare gjorde sig därför perfekt på väggen.
 
 
Även en silverpläterad hängare från Indiska som legat i ett skåp och längtat efter sin plats i hemmet kom upp på väggen. Tycker det är fint när man har saker som bryter av och skapar spänning och att man känner att det härnder något kreativt i inredningen.
 
 
På samma sätt valde jag även därför att hänga upp ett knippe fjädrar på väggen som jag själv sprayfärgat i brons. 
 

Lika dekorativt och fint med fjädrarna även på en ljusbricka 

Hästsvängen

Tog med mina små vapendragare på en promenad ute på landet hos oss idag. 
 
Hösten har börjat göra entré och målar landskapen i varma färger, älskar alla färger!

Hästsvängen kallas promenadstråket vi gick just för att vägen är kantad av hästhagar, gårdar och stall.
 


Alla hästar kom fram o tittade nyfiket på Nyponrosen till hennes förtjusning

Där borta vid gränsen till landet står huset vi byggde en gång, men känns inte alls konstigt att gå förbi det. Saknar det inte, hoppas att det gör en annan familj glad. 
 

Höstbukett på bordet


En trevlig höstbukett på bordet denna fredag som jag fått av mina omtänksamma föräldrar. Buketten står föresten i en vas jag fått av min ena bror en gång, fin familj jag har! På bordet en av typ 5 inredningstidningar som jag läser i samtdigt. Haha, ja jag fick en knäpp o gick o köpte mig en hel bunt att bläddre i för en vecka sedan då jag behövde fokusera mina tankar på något roligare. O det var så mycket inspiration att jag inte kunde läsa en i taget utan alla på samma gång! Sitter här i köket o drömmer mig bort om hus, gamla trägolv, kakelugnar o kaminer just nu, så mysigt det vore. Hoppas på att få förverkliga min dröm om ett hus en dag inte allt för långt bort...

Trevlig fredagskväll på er! 

En ledig torsdag i Norrköping


Barnen hade studiedag så vi tog bussen in till stan idag

Där hittade vi en ny höstjacka och en fräck kattmössa till Meja
 
Vi tog en promenad i Industrilandskapet
 
Besökte utställningen Framtidsland på Arbetetsmuseum. Efteråt tog vi en mysig lunch där.
 
Vidare tog vi en promenad till och runt om Folkparken där höstlöven börjat bädda in parken, vackert.
 
Vi hittade en cool järngubbe som man kunde veva så att huvud och ansikte rörde sig.
 
Sandparkslek bland höstlöven och mamman hamnade på bild när lillan tog över kameran
 
Fikapaus utomhus i parken
 
Finaste två
 
 

Vad händer?

 
 
 
Jag var på en fantastisk föreläsning igår och fick mkt reflektioner och tankeställare om livet. Gick därifrån full med inspiration och energi inför mitt kommande företagande. Jag har en idé jag ska förverkliga som jag verkligen sprudlar inför, även om det ligger mycket jobb på vägen dit. Men jag måste börja någonstans och alla hinder får jag lösa på vägen. Nästa år ska jag starta något nytt. 💕👌🏻☺️
 
Jag har senaste dagarna försökt landa i ett lugn inom mig efter en orolig och tuff tid. Jag samlar just nu otroligt mycket mod inför att våga publicera ett inlägg om detta eftersom jag känner att ämnet är livsviktigt men samtidigt känner jag mig lite obekväm när jag behöver lämna ut mig så. Det är där jag behöver mod och få orden rätt, för jag vill berätta. 
 
Är otroligt rastlös just nu och vill dra iväg på äventyr. Tror jag behöver det, komma bort från allt ett tag o fly vardagen. En resa, stor som liten, är efterlängtad nu. 
 
Ser fram emot inbokade fotograferingar i höst, det ger mig sån härlig positiv peppande energi! 
 
Det är lite av de tankar och händelser som pågår i mitt liv just nu. Idag är en ledig dag tillsammans med barnen. Det är ren kärlek för mig, blir jättemysigt vad vi än hittar på idag. ❤️

RSS 2.0