En dag på dialysen
Min tisdag har jag spenderat med min fina Jenny på sjukhuset under tiden då hon gjort sin dialys. Jenny fick igår reda på att hennes långa väntan på en ny njure är över. Hon har fått tid till operation då hennes syster gått igenom alla tester och godkänts som donator. Det är så fantastiskt att jag går runt tårblank i ögonen! Dels att Jenny snart ska kunna få tillbaka tid med sin familj, vänner och kunna återgå till jobbet. Leva ett vanligt liv igen. Men även för att hennes syster är en sann hjälte som vill ge en del av sig för att rädda Jenny.
Jag var tidigare med ett par gånger i höstas under dialysen, passade även då på att fotodokumentera behandlingen. Kan ni förstå att många timmar varje vecka spenderas här fast vid en maskin som ska rena blodet för njursjuka i väntan på donation? Kön är lång, flera år. Det fick mig att öppna ögonen och anmäla mig till donationsregistret. Finns jag inte mer så är det klart att man får ta det som går att ta av mig för att andra människor ska få leva.
Jag var tidigare med ett par gånger i höstas under dialysen, passade även då på att fotodokumentera behandlingen. Kan ni förstå att många timmar varje vecka spenderas här fast vid en maskin som ska rena blodet för njursjuka i väntan på donation? Kön är lång, flera år. Det fick mig att öppna ögonen och anmäla mig till donationsregistret. Finns jag inte mer så är det klart att man får ta det som går att ta av mig för att andra människor ska få leva.
Många steg i olika led under behandlingen och det är noga med allt. Speciellt att det är så rent och sterilt som möjligt.
Noga med att följa upp värden vi varje behandling.
När Jenny blev sjuk tänkte jag mycket på vad jag kunde göra. Så jag tog min kamera och bestämde mig för att följa hennes resa och skriva om detta i min blogg. För att uppmärksamma och rikta ljus på ämnet donation. Jag vet att många följer min blogg och därför tar jag nu chansen att lyfta detta med donation som är så viktigt.
Det här är Jenny och dottern Zelda. Zelda och hennes storebror Kelvin kommer snart att få en mamma med mer ork tillbaka, som inte är fastlåst vid dialys flera dagar i veckan.
Dela gärna inlägget vidare för att sprida vikten om donation!
Tappat första tanden!
Den lösa tanden är borta!! Meja min busfia till 5-åring har tappat sin allra första mjölktand!!
Det här är sista bilden på när den lösa tanden fortfarande satt kvar. Fotograferade den direkt när vi kom hem från dagis ikväll. På vägen hem när vi gick hand i hand genom lätt regn visade Nyponrosen hur lös hennes tand nu hunnit bli under en vecka hos pappa. Jag förstod att den skulle ge med sig idag och ville ta en sista bild. Jag är så varm av lycka i hjärtat att jag fick vara med vid denna stora stund!!
Ett bad efter dagis med alla dockor, tanden fortfarande kvar.
Men i pyjamas innan middagen drog hon ut den! Lätt som en plätt och jättemodig!!
Så stolt storebror!
It can't rain all the time
Det känns inte bra. Fröken Happy Days, alltid optimist -javisst, är inte alls en sjungande nektergal längre. Det låter mest som en kraxande eländig skata ur min mun så fort jag öppnar den. Jag pratar inte om en förkylning nu, nej jag har kommit in i en negativ spiral. Jag som brukade ta mindre tråkigheter med en klackspark och inte hänga upp mig på något i onödan samlar nu allt negativt jag kan hitta på hög. Jag känner mig ur balans, hjälp, det här är inte jag. Alls.
Det har nog bara blivit för mycket tror jag. 4 år med prövningar som avlöser varandra. Hur ska jag lyckas vända det här? Hur tar jag mig ur? Hur kommer jag vidare och tillbaka till mina Happy Days?
Man bestämmer sig! Är det så enkelt? Jag vet inte men jag gör som så många gånger förr när jag landat på knäna att jag bestämmer mig för att resa mig på nytt. Det får ta sin tid. Jag behöver nog tid. Tid att gå in i mig själv och rensa ur allt det negativa som jag dragit till mig. Jag måste nog göra det på djupet den här gången.
Det har nog bara blivit för mycket tror jag. 4 år med prövningar som avlöser varandra. Hur ska jag lyckas vända det här? Hur tar jag mig ur? Hur kommer jag vidare och tillbaka till mina Happy Days?
Man bestämmer sig! Är det så enkelt? Jag vet inte men jag gör som så många gånger förr när jag landat på knäna att jag bestämmer mig för att resa mig på nytt. Det får ta sin tid. Jag behöver nog tid. Tid att gå in i mig själv och rensa ur allt det negativa som jag dragit till mig. Jag måste nog göra det på djupet den här gången.
Igår var en riktig skitdag på alla sätt och vis, det som kunde gå fel gick fel och jag var en surbulle hela dagen och tyckte nog mest synd om mig själv. Sånt avskyr jag, Nog! Idag försöker jag fokusera på allt det bra istället, som jag brukar. Ja, det regnar ute idag. Det gjorde mig deppig först, men nu tänker jag inte låta vädret hindra mig från att ha en bra dag. Kanske en perfekt dag för en sväng ned på stan? Färga håret? Köpa med sig sushi och godis till en film hemma sen? Det låter väl som en plan?
It can't rain all the time!
Earth hour
Om en timme är det dags att släcka ned under klimatmanifestationen Earth Hour. Jag har redan tänt upp med levande ljus i lägenheten och är redo! Är ni fler där ute som tänker göra som jag och delta i världens största klimatmanifestation genom att släcka ned?
Husdrömmar
Pigg och pepp var jag halv sex imorse då mina mörkgröna ögon vaknade upp i en lägenhet där onsdagsmorgonens ljus började sila sig in genom mina fönster. Åh som jag älskar detta ljus som hela mitt hem flödar av från morgon till kväll! Den vackra muggen på bordet fick jag i en present igår för bra insatser på jobbet, blev så glad! För att den är så otroligt fin och så "jag"! Väldigt Josefin-ig! Det nya våriga iphone-skalet fick även åka på idag, nu kör vi vår ända ut i fingertopparna!
Igår var jag försjunken i tankar, djupa tankar om ett hus som jag hittat. Ja ett litet litet hus med vita knutar, en uppvuxen gamaldags fruktträdgård med ett vildvuxet hav utav av pioner, smultronjasmine, rosor, syrener, äppelträd och rhododendron, gullvivor, violer och prästkragar. Precis så som jag vill ha det! En lantlig känsla ganska nära stan faktiskt, ja på en alldeles perfekt plats till och med. Det där huset har inte kunnat släppa mina tankar. Jag har tänkt mig in i varje vår, försökt att känna in exakt hur det skulle vara att bo där. Skulle det här kunna vara ett hem för oss?
Ni kanske minns att jag var nära på att slå till på ett hus utanför stan i början utav förra sommaren? Jag tror det var helt rätt att låta bli, för vi vill inte bo just där, jag tror det hade blivit lite galet för oss hur underbart huset än var. Ja det huset har jag fortfrande inte kunnat släppa. Eller mina husdrömmar om något litet med vackra gamla golv, något att elda i och med en härlig trädgård.
Hittelön och överraskningsfika
Meja och jag tog en utflykt till polishuset idag, på vägen dit var det regn, duggreng. Jag var tvungen att lägga till lite extra regn genom att leka med filter i photoshop på dessa två bilder, roligt vad man faktiskt kan redigera dit.
På vägen genom en gångtunnel till bussen fick Nyponrosen ställa sig och posera mot graffitiväggen, både hon och jag är så glada över hennes nya fina mörkblå vårjacka (Cubus) med vita prickar och den söta rosa mössan (McKinley).
Meja spanar in spårvagnen som sen tog oss vidare till polishuset där vi hämtade ut hittelön om 150 kr för en plånbok vi hittade för en månad sedan som innehöll en iPhone 6, 500 kr och ett busskort. Meja tyckte det var spännande att få åka till polishuset!
Efter polishuset fick vi för oss att överraska mormor med fika, så vi tog oss vidare till andra sidan stan.
När vi kom fram till mina föräldrars hus hade solen letat sig fram igen och jag hittade dessa vackra snödroppar i gräsmattan.
Söndagsmorgon hos oss
Happy Sunday med frallor och tulpaner på frukostbordet som mina snälla föräldrar kom hem och överraskade mig med igår!
En långsam söndag då vi njuter av lugnet och en stilla ledig dag här hemma. Jag har en rastlöshet inuti mig som säger att jag vill vara aktiv och göra saker, men samtidigt så känner jag mig i obalans. Det har varit mycket senaste tiden och att bara få vara ifred och inte göra något speciellt alls kanske är just vad vi behöver nu. Tror banne mig att vi ska gå i pyjamas heeela dagen!
Att få vara sentimental
En plötslig saknad efter den där lilla handen i vagnen som alltid ville hålla i min. Min lilla Nyponros som alltid skulle hålla handen när hon var i vagnen, redan från det att hon var nyfödd fann hon ro i det. Och en liten hand i min på små svajiga steg under en av de första promenaderna utomhus. Llilla tultan... Och känslan av o lyfta upp sin lilla skatt mot sig, hålla om under blöjbaken, pussa kinderna tills hon kiknade av skratt och stoppade in hela handen i sin mun. Storebror, stolta storebro som alltid sett efter sin lillasyster med största kärlek och stolthet.
Jag saknar även mitt hår, mitt långa vackra hår som jag alltid fick komplimanger för förr. Det är så att man inte kan tro att det där varit jag på bilderna här när man ser mitt hår idag. Det som inte alls är i samma skick efter flera jobbiga år... Men jag hoppas en dag få ut längderna igen, åtminstone att det slutar gå av, som det gjort under 3 års tid.
Årets första glass
Nu är det helg! Jag stämplade ut från jobbet och och tog långledigt redan 13:30 idag, vilken underbar känsla att göra det när solen står högt på en klarblå himmel! Lyckokänslor så jag log hela vägen genom stan och hem, nu väntar långhelg! Det firades in med att ta årets första utomhusglass tillsammans med mina skatter. Meja tog på sig sin skinnjacka och invigde de nya byxorna från POMPdeLUX.
Vill passa på att tipsa er om att mellan 18-22 mars kan du spara 20% på ett antal fina utvalda stilar från POMPdeLUX Shopping Advisor. Boka Helt enkelt en Home Shopping, du kan läsa mer om erbjudandet här
Tipset har jag fått i samarbete med POMPdeLUX.
Min vecka med de här två
Det värdefullaste man kan få, tid med de man älskar mest. Den tiden har jag den här veckan och jag kan nog inte beskriva riktigt så ni förstår hur hel det gör mig i hjärtat. Båda skatterna fotograferade ikväll i det sista av dagens ljus som silade in genom vardagsrumsfönstren. Visst är det härligt!? Ljuset, som finns där både till och från förskolan/jobbet på morgonen. Jag blir lycklig i hela mig så att jag kan blunda för tråkigheter och bli glad i hela själen.
Med sol i sinnet efter helgen
Ni vet, när man har en sån helg som lämnar ett finurligt leende lång tid efter sig och man finner sig själv sitta lite drömmande och vara så hiskligt allmänt nöjd. Ja när livet känns så där extra bra. Så hittar man mig denna måndag, jag har haft en så fin vårig helg där Conversen för första gången i år åkte på.
En helg som bestod av spontanitet, vänner, solsken och började med att jag fick min väldigt fina vän Linda oplanerat över på film- och godiskväll i soffan på fredagen. Gillar spontaitet, det är nog för övrigt ett ord som beskriver mig som person väldigt bra. I sällskap med samma vän tog jag sedan en skön dag på stan under lördagen som badade i sol. Blir så himla glad i humöret av sol, är en riktig vädermännsika som kräver ljusa dagar och sol på skinnet... Och, det är så härligt o se hur det där leendet och bekymmersfria sinnesstämningen även sitter på var och varannan person man möter i vimlet nere på stan när våren gör entré. Öppna vårjackor, cafébord som ställs fram där uteserveringar börjar ta form...
Hann även med att sola på balkongen på lördagseftermiddagen innan jag svirade om för tjejkväll med tacos hemma hos mig då min goa Cissi kom över. En sväng ned på stan till favoritpuben Munken fick avsluta kvällen. Söndag blev jag spontant (igen, gillar spontanitet!) inbjuden till mina föräldrar och bortskämd med säsongens första grillning ute. Mysigt o träffa familj, syskon och charmiga syskonbarnet Leo. Söndagen avslutade med tvkväll, mys och snacks. Ja just det, jag var ju ute och sprang med! Den känslan, att ta på sig löparskorna och ge sig ut på morgonen med pumpande musik i öronen och susa fram på landsvägar, fri i sinnet och med sol i ansiktet... Det är lycka!
Så, ni förstår nog varför mitt leende från helgen dröjer sig kvar och ute ja där fortsätter solen att skina över staden...
Så, ni förstår nog varför mitt leende från helgen dröjer sig kvar och ute ja där fortsätter solen att skina över staden...
Regnbågsfärgat hår
En regnbåge i motljusdis mitt på dagen. Möjligt? Ja det var just vad som hände framför min kamera för några veckor sedan då coola Jossan, ställde upp på några bilder. Hela dagen hade varit inbäddad i betånggråa moln, men när vi väl skulle ge oss ut och fota sprack molntäcken upp och vi fick soool som på beställning! Just vad jag ville ha till mina porträtt, motljus!
Kan man annat än älska Jossans hår? Grymt snyggt "My little pony" hår i regnbågens färger!
Trevlig fredag på er!
Vårkläder till Nyponrosen
Hej torsdag och titta vad fina plagg som hittat hem till min lilla Nyponros!
Fick idag hem ett lass underbara vårplagg från POMPdeLUX ur deras nya vår/sommarkollektion. Nu ser ni inte riktigt de andra plaggen (baddräkt, pyjamas, två byxor) men jag ska visa er dem senare, säkert med en söt liten stolt modell som poserar i dem. ;-) Denna tunika är väl i alla fall bara för söt?! Tror min Nyponros kommer känna sig som en prinsessa i den.
Inlägget är ett samarbete med POMPdeLUX
Fotopromenad en kväll
Igårkväll var jag ute och rastade kamerna med en vän i Norrköpings Industrilandskap. Nu är kvällsfotografering inte så optimalt att köra på frihand (!) som jag gjorde. Dels för att man måste gå på väldigt högt ISO vilket ger upphov till mer brus och att det lätt blir skakigt när man försöker pressa slutartiden så mycket man vågar för att få in maximalt med ljus. Jag får ta och införskaffa ett nytt stativ (mitt nuvarande är trasigt) så att jag kan ta bilder med längre slutartid framöver, för jo det här var ju roligt! Har en del bilder i mitt huvud nu som jag tänkte jag skulle ta under bättre förhållande med stativ och i kvällsrodnad.
Jag förstår att ni undrar
"Fy, jag tycker allt "drabbat" dig det sista! Det gör mig ledsen också, du verkar vara en toppentjej.. Styrkekramar till dig! Jag hoppas dina barn mår bra åtminstone.."
//Postat av: Desiree
Jag brukar vara ganska duktig på att besvara era kommentarer, men luften gick ur mig förra veckan och jag samlar därför allt i ett gemensamt tack här nu istället. Tack ♥
Jag har läst era kommentarer i bloggen och tagit del av all kärlek och hjärtan på Instagram, även om jag inte skrivit vad som hänt så har ni visat omtanke. Det berör mig! Nu har det gått en vecka sedan det där samtalet som satte mig ur balans. Om jag ska berätta kort vad det handlar om är det skolan, mobbing och utanförskap.
Jag bröt ihop förra veckan, men jag kommer igen nu. Det blir en kamp, men jag tänker kämpa som om det inte fanns en morgondag! "Det vänder när man minst anar det."
Jag bröt ihop förra veckan, men jag kommer igen nu. Det blir en kamp, men jag tänker kämpa som om det inte fanns en morgondag! "Det vänder när man minst anar det."
Det är så här, ja, jag har gått igenom en massa skit ifrån det att jag byggde hus och sedan skilde mig fram tills idag, det är så att ingen skulle tro mig om jag berättade allt... Mina vänner säger att jag ska skriva en bok. Om jag inte gör det kommer de att skriva den åt mig. Ibland, eller ja ganska ofta, önskar jag att fler visste om allt jag gått igenom och det jag fortfrande kämpar med. För att få förstålse, slippa vara så "hemlig", för tro mig, jag vill inte skapa en massa mystik och frågetecken här i bloggen. Men man måste ju ha en gräns och ja, jag känner bara att de hinder och prövningar jag utsatts för är på tok för privata att skriva ut så här. Jag kanske gör fel? Jag kanske borde berätta? Men jag tar även hänsyn till människor i min närhet.
Men, trots all oändlighet av tråkigheter senaste åren så sitter jag inte här och tycker synd om mig själv nu. På något vis är jag konstigt nog även tacksam över all skinn på näsan dessa prövningar har gett mig och inte minst mod. Så det är trots allt inte bara av ondo, det har fört med sig mycket personlig utvecklig och det är jag glad för. Livet är inte enbart en glittrande skimmer som tagen ur en lycklig saga, det har sina upp och nedgångar. Det viktigaste är att man tar vara på livet och de man tycker om när man kan!
7 låtar en måndagsmorgon
Fruktfredag och en förklaring
Vår nya fredagstradition håller i sig, på bordet står fruktfatet framme med färsk frukt.
Fruktfredag, fredagsmys och Let´s dance.
Jag har inte varit så duktig på att uppdatera bloggen denna vecka och det har sin förklaring. I onsdags när jag var på väg mot core-träning fick jag ett samtal som satte sig som en knut i strupen på mig. Jag fick avbyta mina planer den dagen och har inte alls mått bra sedan dess. Det har gått dagar av gråt och det har gått dagar av att hålla humöret och tårarna i schack på jobbet och det har tagit energi. Jag är slut inom mig. Och jag är ledsen att jag förblir så här kryptisk. Men det är för privat. Jag vill bara förklara, varför det varit lite tunt på inlägg.
Samtidigt vill jag säga tack för att ni tittar in och tack för alla kommentarer ni lämnat.
Trevlig helg!
Veckans livspusslare
Känner att tiden springer iväg, alldeles för fort. Jag hinner inte med! Känner ni också så ibland att ni behöver gå av vid en hållplats och stanna upp? Inte fortsätta på tåget som rusar fram? Sen kommer samvetet och knackar mig på axeln, påminner om att jag inte har tid att sitta stilla, har så mycket jag ska genomföra och saker som ligger och väntar på mig. Men de där små pausstunderna är viktiga, även om de är mikroskopiska. För mig blir det på vägen i bussen till och från jobbet med musik i öronen som jag kopplar av, mellan jobb, skola, dagis, matlagning, läxor, tvättberg, disk och ja hela vardagskarusellen.
Jag är för övrigt utseed till veckans livspusslare denna vecka, titta gärna in och ta del av mitt tips av hur man får vardagarna att gå ihop som ensmastående mamma.
En snabbis (som blev lite lång)
Snabb uppdatering i bloggen ikväll om vad som hänt de senaste dagarna som bara har sprungit förbi.
-Jag har ätit tapas 4 dagar i rad, kan man få för mycket tapas?
-Jag har varit på 30 års fest och där råkat sno med mig en stor illgrön träbil hem. Haha, den ramlade ned i min luva på jackan och jag upptäckte det först på söndagen efter att ha gått runt med den ett bra tag. Förstå min stora förvåning när jag drar fram en stor bil ur luvan!? Sån där typisk Jossan-grej som bara händer mig.
-Jag har varit på mitt livs första bodypump-pass och nu taggar jag för core-pass. Min kropp behöver stärkas, måste väcka liv i musklerna för att må bra och det är kul att jag kommit igång med iallafall ett pass i veckan. Löparnskorna lär åka på nu med när det är torrt ute och cykeln till jobbet. Känns bra och så efterlängtat!
-Jag har mängder av obesvarade mail som jag inte hunnit beta av då jag lite oväntat bara stängde av datorn o lät allt vara under en halv vecka. Ibland behöver man den där pausen, komma hem från jobbet och verkligen koppla av, inte koppla upp sig på nytt. Så nu har jag lite att ta ikapp.
-Åh! Jag har fotat ett regnbågsfärgat hår också, vill ni se resultatet??
