Danmark, Legoland

 
Det finns ett ställe som mina barn har velat åka till under snart 4 års tid, Legoland i Danmark. Så denna sommar överraskade jag dem med att åka hit! De hade ingen aning om att jag planerat detta i smyg och ännu mindre att vi skulle ut och resa. Det var först dagen innan vi skulle åka som jag avslöjade att vi skulle iväg nästa dag och bo på hotell. Spännande och kul tyckte kidsen som började spåna på vart vi skulle. Båda var övertygade om att det var Stockholm som var målet.
 
Dagen därpå hoppade vi in i bilen tillsammans med min vän Johanna och började bila. Först när halva resan var gjord och barnen fortfarande trodde vi var på väg mot Stockholm avslöjade jag att det var Danmark vi var på väg mot! De blev så förvånade och glada! Första natten sov vi i Kolding, en mysig liten stad med vackra hus. Jag hade gärna sett mig runt mer men vi hann inte för vi kom sent och åkte tidigt vidare mot Billund och Legoland dagen därpå. Där hade vi en heldag med bästa tänkbara väder, det var lätt mulet och varmt i luften. Tyvärr så var det ju mitt i högsäsongen så det var knökfullt. Vi fick hoppa över alla åkatraktioner eftersom det var 1 timmes kö. Det var trist men vi hann med så mycket annat. Pontus vann första pris genom att pricka alla bollar i en hink, då valde han en stor enhörning som hans lillasyster fick. Världens finaste!!

Det kommer ett nytt inlägg om det mysiga gårdshotellet vi borde på andra natten. Tar det separat för det blir så långt inlägg annars. 
 
Att åka har varit en resa svår för mig att ta med dem på tidigare innan jag hade körkort. Har lagt ner så myckt tid på att försöka hitta alternativa och prisvärda sätt att ta oss hit på. Jag har kollat flyg, tåg, bussresor osv men kommit fram till att bil är det bästa alternativet. Så denna sommar när jag även fick med mig en vän som också ville besöka Legoland åkte vi. Jag är så glad och tacksam över denna resa, den betydde så otroligt mycket för oss. Jag ville så gärna överraska dem med något de länge längtat efter och så blev det, denna sommar infriades drömmar. 
 

Nyponrosen 8 år

 
 
Den vackraste av nyponrosor fyller 8 år idag. Min lilla skatt med bus i blick och fnitter som fyller hjärtat, min Meja-Mys. Just vid den här tiden för 8 år sedan låg du fortfarande i min mage. När klockan var 23:10 tittade jag på klockan i köket och tänkte "Det blev ingen bebis idag heller" sen gick jag och la mig. Men du ville busa med mig redan då, för tänk, jag fick bara ligga i sängen några minuter innan du gjorde klart att det var dags att åka in fortast möjligt! 7 minuter i midnatt låg du på mitt bröst. Tänk vilken överraskning, min busfia! Hade aldrig trott att du skulle ligga på mitt bröst såå snart då jag stod i köket o tittade på klockan utan minsta känning. Men livet är fullt av överraskningar!

Det är ledsamt i hjärtat att inte ha dig hos mig idag, men jag önskar dig massa ballonger, tårta, paket och en fantastisk dag. På söndag tänker jag ge dig allt det och kramar i överflöd när vi firar dig.

Jag älskar dig
 

Varamon

 
En timmes bildfärd bort från oss så kommer man så gott som utomlands. Det är lätt att tro att man har åkt till betydligt sydligare breddgrader när man kommer fram till Varamons strand. Det enda som egentligen skvallrar om att vi är kvar i Sverige är det kalla vattnet utan saltstänk. Varamon är en kär plats att återvända till för barnen, de älskar att åka hit på semestern och prova på strandlivet med sol och bad. Den här gången hade vi min bästa vän Monica med oss, jättehärlig dag på stranden! 

Fisketur

 
Rofylld tur över Strömmen i roddbåt tillsammans med min morfar och barnen igår. Fiskelyckan lyste med sin frånvaro men vad gör det när man sitter tillsammans i en båt, kisar mot studstande solkatters reflexer från vattnet och lyssnar på spännande fiskehistorier från tider som varit. Stunder som dessa tar sig långt in i mitt hjärta bland de vackraste minnen och kommer vårdas ömt. 

Flyger fram

 
Del två från fotograferingen på blåklintsängen
 
 

Lycka, glädje, livet!


Igår fotade jag en familj på denna äng. Jag blev så glad över att ha hittat denna blåklintsvajande äng tidigare i veckan när jag var ute och rekade inför fotograferingen. När jag fick se familjens äldsta dotter i detta blåa hav av blommor blev jag väldigt sugen på att locka med mig min egen tös ner. Så ikväll med lovord om glass på vägen hem lyckades jag övertala henne att ta en cykeltur hit. En väääldigt kort fotosession hade vi innan det fick vara nog! Tyckte lillan, själv hade jag kunnat stanna i timmar, haha! Var inte så förhoppningsfull att jag fått till några bra bilder när jag vände hem, men titta! Lycka, glädje, livet! O vet ni, jag har såå många många flera bilder! Jag kanske hinner visa er mer imorgon! :)

Kram fin ni och tack för att ni tittar in! Tack även för det ENORMT stora intresset gällande att visa mer om hur jag redigerar bilder, jag blev lite paff faktiskt över att så många har gillat inlägget (snart uppe i 50 stycken!!!). Vad kul, jag ska inte svika er. Hoppas ni har tålamod bara så ska jag sätta ihop ett inlägg. <3 


 

Glad midsommar!

 

Söderköping

 
Denna vecka är jag ledig och hemma med sommarlovslediga barn. Idag besökte vi Söderköping som bara ligger 15 minuter från oss, desutom en såå mysig sommarstad! Det är så mysigt att strosa runt vid kanalen, de gamla husen och kika in i de uppväxta lummiga blomstrande fruktträdgårdarna... Söderköping påminner mig lite om Gotland, ett ställe som ligger mig så otroligt varmt om hjärtat, så det är ju inte så konstigt att jag tycker om denna lilla genomfartsstad så mycket. 
 
Vi tog ett stopp på Smultronstället och beställde gigantiska glassar

Tog oss därefter till toppen av Ramunderberget och tittade ut över staden.
 
Sen hittade barnen en varsin hägmatta och lånade böcker i hängmattebiblioteket, så smart och trevligt! Dock lite tveksam till att konceptet fungerar i vår större stad hemma, man vill ju inte att böckerna ska få fötter, men tokgillar intiativet! 

Sen strosade vi runt lite i staden
 

Fjortis på Valborg

Stort grattis på din födelsedag!

Jag och Meja smög upp tidigt på morgonen och bakade scones i all hemlighet och förberedde en bricka med paket åt vår fjortis. Lillan smet in i vardagsrummet och dukade fram frukosten där och jag tände upp med levande ljus i dunklet. När allt var klart stämde vi upp i "Ja må du leva" och gick in till födelsedagsbarnet som visade sig ha legat vaken länge och väntat på oss, haha, sötnosen! Så himla mysig morgon med paketöppning och frukost! Vid lunch kom släkten över på smörgåstårta. Vanligtvis brukar vi enligt tradition alltid delta på Valborgsmässofirandet vid majbrasan i vårt område, men vi får se hur vi gör ikväll. Hela familjen är rätt slutköra nu och Pontus var mer sugen på en skön hemmakväll. 

Oavsett hur ni andra firar ikväll önskar vi er alla en trevlig Valborgsmässoafton! 

Fjorton vårar

 
Min valborg för 14 år sedan tillbringades på förlossningen och neo, avdelningen för förtidigt födda barn. För just på valborgsmässoafton valde han att komma i raketfart, min prins som egentligen var beräknad att födas i juni. När jag tittar på honom idag är det svårt att förstår hur han som numera är längre och större än mig kunde rymmas i min famn så liten med sina korta 44 cm. Idag ärver jag hans kläder och smyglånar hans stora mysiga tröjor ibland.
 
Fjortis imorgon, tonårsliv... Känns så stort och lite overkligt! Jag blev ju mamma tidigt i livet 21 år gammal, även om det inte var för tidigt för mig. Jag hade en stark längtan efter barn och ett tryggt och ordnat liv, långt förhållande, förlovad, båda jobbade och vi hade köpt eget boende. Det var inget ogenomtänkt beslut att skaffa barn, det var som det skulle vara, det var dags för oss. Men jag var ju även först ut bland mina vänner att skaffa barn, så nu när de börjar komma ikapp och har småbarn, så är jag tonårsmorsa!

När jag var fjorton, var jag väldigt vild och hade ett humör som "hela havet stormar" då alla hormoner löpte amok i min lilla spinkiga kropp. Jag ansåg att jag var vuxen, skulle bestämma över mitt eget liv, slängde nästan sönder dörren till mitt rum ett antal gånger och ville bara var ute med mina vänner. Min son är precis tvärtom, lugnet själv, så kärleksfull och familjär. Han älskar att mysa med mig och sin syster och göra saker ihop. Han är så omtänsksam och har det största hjärta jag mött. Jag är lyckligt lottad som har den finaste pojken i världen i mitt liv som jag älskar utan slut och är så stolt över. Och jag är även tacksam över att han är lättare att ha o göra med än mig själv i den åldern, mycket tacksam! Men, jag har ju en Nyponros som jag anar kommer gå i mina spår istället. Så om 6 är när hon blir 14 lär jag nog oroa mig gråhårig över vad den lilla damen kan hitta på...
 
Imorgon väntar kalas och födelsedagsfriande för Valborgsprinsen och givetvis även traditionellt firande med majbrasa på kvällen. Har längtat efter den här helgen nästan lika mycket som födelsedagsbarnet, så himla mysigt vi ska ha det! 
 

Insnöad långfredag

 
 
Snön har fullständigt vräkt ned hela dagen, utan uppehåll. Smått chockerande faktistk, var inte beredd på så här mycket snö i april. Långfredagen har vi därför stannat inomhus, ja forutom Nyponrosen som ville ut och uppelva närkontakt med snön. Jag tittade trygt på genom fönstret och stannade kvar i värmen.

Även om det har varit en innedag så har vi hittat massor att roa oss med. Vi hade tex finbesök av min bästa vän över lunch, kvalitétstid! På eftermiddagen myste jag och barnen framför en nostalgitripp (för mig) med Bernard och Bianca på film, minnen från min egen barndom. Efter det var lillan sugen på bus och jag fotografering, så vi sammanförde detta i roliga bilder. 

Glad Påsk!! 

Mot skolan

På väg mot skolan fick Meja syn på att vårt lilla körsbärsträd börjat få knoppar! 
 
 
 Obligatoriska kramen innan varsin skoldag börjar
 
 
 Så underbara vårkänslor det är med plusgrader och sooool på morgonen! 
 
 
 Vind i håret
 
 
 Flickan med den djuprödaste pussmun jag vet, naturlig skönhet! Man kan ju knappt tro att de är så där naturligt röda, men det är de. 
 
 
 Mot skolan! 
 
Man glömmer så lätt att fotografera de där vardaliga stunderna i livet som man gör varje dag, som att gå till jobb/skola. Men igår fick min kamera följa med vid lämning av Nyponrosen i skolan. 

Vintern kom

 
Sista dagarna på jullovet så kom snön till Norrköping till både barnens och min lycka. Det har varit tre dagar på raken av pulkaåkning och varm oboy efteråt. Systemkamerna fick hänga med mig och Meja ut på en tur också så klart, så vackert ljus det var då! 

Även idag var vi ute men kameran fick lämnas hemma, tyvärr! Jag tänkte när jag tittade ut att det var så tråkigt ljus ute att det nog inte var någon mening med att släpa med den ut. Men så var skogen helt sagolikt vit klädd från topp till tå i glittrande rimfrost! Så galet vackert och gissa vem som ångrade sig då! Haha, nåja, jag fick några fina bilder med mobilen ändå, även om det inte riktigt är samma sak. ;) 

Vill passa på att tack för fina ord till förra inlägget! Kram på er och hoppas ni får en fin start på nästa vecka! 

Guldskimmer på bild

 
Just igår var det så vackert ljus och jag fotade så många bilder på vår promenad. Så jag bjuder på ytterligare några ikväll med det härliga guldskimmrandet på bild. Magiskt ljus! Sen gillar jag den lite mörkare tonen i bilderna denna årstid med. 
 
Är jättesugen på att fota porträtt, kanske ett ungt kärlekspar eller en manlig model. Det vore kul! Får se om jag finner några frivilliga för en fotografering i januari, om tiden räcker till. 
 
 

Där solen går ner mellan träden

She has fire in her soul and grace in her heart. 
 
Sonen, min stora tonåring, världens mest godhjärtade, fylld med så mycket, skratt, känslor och kärlek. 
 
Min lilla busfia, teaterapa och dramaqueen. Spelar redan in egna videos, ska det bli en youtuber av henne tro? 
 
 
Vi tog en promenad idag jag och skatterna, i skogen och på landsvägarna när solen gick ner. Älskar det varma ljuset denna årstid när solen står så lågt på himlen. Blir så vackert på bild, eller hur?

Veckan startar med kärlek

Att få krama om de här två idag, obeskrivligt mycket kärlek! 
 
Det finns så mycket tacksamhet inom mig för livet och en mållös förundran över hur stort det är. Att det rymmer så mycket magi. Jag är glad att få starta min nya vecka med mina barn, att starta veckan med att krama om dem så hårt jag vågar och kan. Att få vara en del av all denna magi och dela livet med dem. Känner mig lyckosam.

Att visa en outfit

-Meja, kan inte jag få ta en bild och visa din nya fina klänning på bloggen? /Jag
 
-Nej, jag vill inte ta kort! /Meja

-Du kan sitta i soffan med din iPad om du vill. /Jag
-Nej! /Meja
Men du, titta, får inte iPaden plats i ficka på magen?? /Jag
-Jooo, hihihi!! /Meja
 
-Och titta, nu har den en lång röd tunga! /Meja
-Om du hoppar i soffan, får jag ta kort då? /Jag
 -Ok då! /Meja
-Titta på tungan, hihi!! /Meja
 
-Nu stänger jag munnen! /Meja
 
Vad snygg du blev med nya koftan och min hatt också! /Jag 

 
Därefter drog "Cirkus Meja" igång på allvar. Om ni vill se tre bildklipp från denna tokiga föreställning så har jag dem på Instagram i stories just nu! Skynda skynda! Klänning med roliga fickan på magen som blir en mun med tunga från H&M, lika så den urmysiga koftan och svarta sammets leggins. 
 
 
 
Fortsätt använda den nya funktionen med att ge inlägget en smiley!
När ni ska lämna en kommentar hittar ni ett par smiley´s som ni kan klicka på för att tycka till om mitt inlägg. Gör gärna det!
 
Glöm inte att gilla inlägget med, så syns mitt inlägg bättre för andra och fler kan hitta in hit! 
 

Picknick bland höstlöven

Här satt vi och hade picknick, ja det kändes lite som att gå in i en saga så vackert det var!
 
Glädje! 
 
Vi gick till lekparken i närheten efter picknicken där två busungar fick hoppa av sig lite energi.
 
Mm, jag njuter av att bli ompysslad! 
 
Höstens bästa, kasta löv! 
 
Lycka!
 
Den här bilden, älskar den! 
 
Picknick bland höstlöven 
 
Vår vackra stad vid Strömmen
 
Vilken härlig sensommar vi har, i år är september ingen höstmånad utan en sommarmånad. Jag trivs! Visst saknar jag alla vackra färger i trädkronorna när hösten målar om världen i sina varma färger. Visst saknar jag att få värma mig under en filt och dricka te eller ta ett varmt bad. Att få bära mina nya höstkläder, slokhatten bootsen, kappan, varma strora tröjor och så vidare. Men jag vet att allt det där har vi snart inom räckhåll i alla fall. Men sommaren sjunger på sista versen och jag greppar gärna tag i det sista av den som är kvar. 
 
Den här sommaren har varit helt fantastisk på alla sätt och vis. Den har inneburit att jag gått in i ett lung och fått harmoni och välmående inom mig, samtidigt som jag haft så vansinigt kul med vänner, sena nätter, mycket dans och väldigt mycket skratt.
 
Igår tog jag med mina skatter på en utflykt, till en av stadens parker. Där hade vi picknick bland höstlöven på marken. Vilken konstig känsla det var att sitta i tunna tröjor utan att frysa fast det låg så mycket nedfallna löv på marken, det brukar ju vara halsduksväder annars. Vi hade en jättemysig utflykt! 

Uppdatering Nyponrosen

"She longs to run free. Show her a meadow full of colour, where she can dance among sunflowers."

 

Lilla skatten mår bra, har ont i huvudet så klart efter olyckan som inledde helgen, men pigg och glad. Tack för era krya-på-sig-hälsningar fina ni! <3



Vi har haft en fin helg jag och barnen där vi besökt aktiviteter på Östgötadagarna, jag kommer lägga upp ett inlägg om det så snart jag har fått tid och möjlighet. För det har varit lite strul med min dator och externa hårddsik som gjort att jag halkat efter med bildarbeten och därmed även fotojobb som tyvärr blivit liggande. Ska ta itu med det i veckan.

 

Har liksom varit lite för mycket av allt denna vecka. Först så låg både jag och Nyponrosen däckade i sjuka fram till torsdag, fredag som skulle bli en återhämtningsdag när vi var pigga igen slutade med ett besök på akuten. Efter olyckan så var jag helt slut, jag har mått väldigt dåligt rent känslomäsigt i helgen. Den otäcka händelsen tog på mig rejält mentalt. Hade därför ett behov av att dra mig undan o bara vara med mina barn, viktigaste personerna i mitt liv. Det har annars varit en bra helg, mysig och härlig. 

 

Lilla Nyponrosen med sin skada, efter sjukhusbesöket på akuten och på morgonen dagens efter olyckan. Bilder från mobilen så kvalitén därefter. Nu så här några dagar efter olyckan så har svullnaden gått ned, det ser inte alls så illa ut längre. Skönt att hon återhämtar sig så snabbt! 
 

Akuten med Nyponrosen

Bilder från ett annat tillfälle
 
 
Så mycket som kan ändras på en sekund. En sekund för mig som gick i slowmotion och var som en minut. Jag kan se allt i detalj när jag vänder tillbaka till den hemska ögonblicket för mitt inre, den sekunden, som kom så oväntat.
 
 
Vi hade ätit mat, nu satt vi och gjorde uppgiter i en bok tillsammans jag och lillan. Fröken började snurra några varv på snurrstolen, fortare o fortare o jag hinner uppfatta i ögonvrån att något är på väg att hända. Jag ser hur mitt barn kastas av stolen, hennes huvud far in i bordskanten och det känns så obehagligt men jag ser verkligen i detalj hur pannan liksom ger efter, blir mjukt där bordet träffar och hur kanten skär in i huvudet. Det smäller och jag hinner inte reagera, jag vet att jag kastar mig efter henne i samma stund som jag ser henne flyga av stolen, men det känns som om kroppen är för långsam. Hela mitt inre skriker och tankarna far fortare än kroppen reagerar. Det känns som när någon har saktat in en film och klickar sig fram bildruta för bildruta. Hon far mot golvet och landar på huvudet, slår sig alltså med en smäll i huvudet en gång till och hamnar i en konstig ställning. Hon är tyst. Någon trycker på play-knappen igen och jag far ner på golvet, ropar, lyfter upp henne, "Hur mår du, älskling, lilla gumman, hur mår du!?!?". Jag minns att jag är livrädd när jag tar upp henne i min famn och vänder ansiktet mot mig. Stora jacket i pannan, jag ser att det växer under skinnet. Hon har ont, är chokckad men vid medvetande. Jag får världens adrenalinpåslag, så att jag blir illamående och nästan spyr. Försöker ringa 112 för att prata med någon, två ggr ringer jag, inget svar. Blir så förbannad inom mig mitt i all dramatik, hur fan kan man inte komma fram på ett nödnummer!?
 
Jag kollar av hur hon mår, bestämmer mig för att bära henne ut till bilen och själv åka in. Så fruktansvärt rädd hela tiden, helt ensam med min flicka som gjort sig så illa. Vi kommer fram, jag parkerar och bär in henne, får som tur var hjälp ganska omgående. Efter undersökning av huvudet och en del vila så verkar läget stabilt och vi kan vända hem. Men med uppsikt så klart, risk för hjärnskakning går inte utesluta. 
 
Meja verkar ha klarat sig bra med tanke på vilka två smällar hon fick, men som hon på akuten sa, barn klarar ofta kraftiga smällar som dessa bättre än vuxna. Men känslorna som kommer efteråt, när man varvat ner, usch, jag var så knäckt på kvällen, då kom allt över mig med många tårar...
 
Lilla fina söta vackra helt underbara Nyponrosen, min skatt, jag var så rädd!

Tidigare inlägg
RSS 2.0