Ett sista vykort

 
Lights, camera, acción
I'll do it on my own
 
Får Lana Del Rey-vibbar av redigeringen på standbilderna från häromkvällen på Kreta. Älskar första fotot som är taget i exakt rätt hundradels sekund, min vackra Nyponros. Jag hittade föresten en vit sten formad som ett hjärta där på stranden, den bara låg där framför mina fötter. Hjärtan, de följer min väg. Tänk, jag tar dem som ett tecken, på att jag är på rätt väg och inte ensam, att det finns skyddande kärlek runt om mig, att fortsätta våga och tro.
 
Puss, kram och kärlek, snart far vi hem!

Vykort från Kreta

Hej där hemma, vykort från oss på Kreta, mycket poolbad blir det! 
 
Här är utsikten från hotellrummet där vi ser vågorna från havet rulla in.
 
På tork och kissekatterna fick följa med.
 
Hotellet vi bor på har en väldigt vacker trädgård, allt är så fint här! 
 
 
Varma höstdagar på Kreta, 26 grader och strålande sol med klarblå himmel har vi haft sedan vi kom hit. Fantastiskt, en veckas tjejmys med dottern, vi mår fint och njuter i värmen av mycket sol och bad. Idag tog vi även in på spa, Nyponrosen fick en lyxig chokladmassage (med riktig choklad!) och jag fick en ansiktsbehandling, så mysigt! 

När lusten faller på

 
 
När svackan släppte så var det som att en propp lossnade och kreativitetet och lusten bara forsade ur mig. Jag har blivit bästis med mina kameror igen, det är fint. Njuter av att göra upp planer och att styra upp fotograferingar. Det har till och med varit så mycket senaste veckan att jag inte hunnit med att visa er allt fint jag hunnit med.
 
Men här är en plats som jag gått förbi ofta i skogen, nu senast i helgen som var. Då hade jag kameran med mig för första gången på evigheter och färger och ljus var så där fantastiskt att jag bara var tvungen att fånga kaffekannan på bild, där den som vanligt stod så vackert på sin stubbe.
 
Under helgen fotade jag även inne i punschverandan, vi tog in naturen och dekorerade så fint, det var härligt. Bilder på det kommer så snart jag hunnit ikapp. Jag har även hittat ett övergivet piano som jag drog med mig så mycket rekvesita till ikväll att jag glömde kamerorna hemma! Så det fick bli en extra sväng hem och hämta igen. Blev att brottas med tiden då mörkret sänkte sig under bilturen, men det gick! Ska visa er sen, blev så stämningsfullt! 
 
Men just nu har jag så fasligt mycket annat, skolarbete som ska in och väskor som ska packas och en MacBook Pro som juts nu är helt bananas efter den senaste uppdateringen med program som inte längre fungerar, gah! Men ja det är skönt det med att ha mycket att göra, så slipper jag tänka så mycket på resfebern som börjat sätta fart i min kropp.
 
Jisses, jag och lillan ska flyga snart, första gången för henne och jag med ensamt ansvar. Vi ser fram emot en härlig tjejresa, på hotell med all inclusive, hänga vid pool och strand och må fint. Men själva stressen runt resan dit, den kan vi gärna snabbspola. Vill bara hoppa i poolen nu och känna lugnet inom mig. Får alltid katastroftankar så fort jag eller någon annan i min närhet ska resa, alltid. Det spelar liksom ingen roll om det så bara är i Sverige. 
 
Vi får se om jag hinner uppdatera här något mer innan planet lyfter, annars så kikar jag in från hotellet och spammar med härliga semesterbidler. ;-) 
 
Ha det fint, kram! 


 

Tandläkarväder

 
Tandläkarväder ute, precis som Winnerbäck sjunger.
 
Bilder från en tisdag i oktober när löven låg klistrade mot marken, det var gråvita skyar, tandläkarväder. Han hittar orden på känslor, är inte tandläkarväder ett så klockrent beskrivande ord? Söndermarken är enligt mig en av de mest fantastiska låttexter som någonsin skrivits, den är så målande och för en 80-talist som mig kan jag verkligen identifera mig med saker som brandgula stapelbara stolar i skolan, osv. Jag tänkte dela med mig av ett stycke ur texten men sen kunde jag inte välja, så varsågoda, här är hela!  ❤
 
"Så som himlen ser ut
en tisdag över skolans
kommunala korridorer
Klockan fyra i oktober
Strax innan det mörknar
och det luktar från bespisningen av
halvhjärtad husmanskost
och löven ligger klistrade
mot marken
 
Gråvita skyar
Tandläkarväder
Nån grävmaskin som sliter upp
en cykelväg vid fotbollsplan
Och nyponbuskar, nyponbuskar
Hela vägen nyponbuskar
ser jag när jag blundar
och nånstans där så blev jag
den jag är nu

Jag ser gitarren i butiken
Symbolen för att skolka
Sagan om ett uppror
Drömmen om en högre höjd
Ett sjörövarskepp
som blåser rätt in i Los Angeles
Och stjärnorna som glittrar
Och ingen jävel når mig
nånsin mera
 
En enda ambition
Att få brudarna från Berga
att skratta eller gråta
och rymma över taken
Bort från regelboken, stöveltrampet,
tegelväggen, la isla bonita
Och dom brandgula
stolarna man staplar
på varandra
 
Parkeringshus byggdes
Ett litet steg för människan
Ett stort steg för betongen
och den rotlösa känslan
Som ännu ett hinder
på vägen mot den råa romantiken
och gitarren i butiken
och flykten
över taken
 
Man la klossar över ängen
med små fönster och dörrar
Det var slogans överallt
från alla medelbeiga firmor
Och en skivaffär i centrum
som ett hål genom kulissen
ut i verkligheten, drömmen
Ut till färgerna man bara
ser på bio
 
Vi bildade band och blåste ringar
Drog med handen genom jorden
Fyllde naglarna med lera
av all yta som vi skrapade
För nånstans under lagren
av tätortstimotej
bredde stora världen ut sig
utan farthinder och Konsumkort
och nypon
 
Vi satte båtarna i bäcken
såg dom flyta in i tunneln
Kanske vidare mot Vättern
och kanalen ut till Nordsjön
över vågorna mot Irland
ut på havet och sen blåsa
iväg och aldrig komma tillbaka
mer till bäcken
där det började
 
Jag ser den gräddgula färgen
Den moderna men diskreta
En helhet får det enkla
Bara fälla upp och skruva
Men ändå alltid nåt
som ville jaga och förvirra
Nåt som inte var Ikea
Nåt som inte hade lösningen
i kanten
 
Jag hör det inrökta ljudet
från en replokal vid tågstation
Bland speditionslokaler
och bortglömda depåer
Det stumma, dova skinnet
och basen som darrar i gallret
och glaset och det doftar
just som asfalt gör
om hösten
 
Vi gömde Fibban under stenen
Willes vin i busken
Hela dungen var ett mikro-Vegas
Ladan bytte hänglås
Och ovan allt en himmel
liksom silad ifrån kusten
med det lilla som blev över
efter vågorna och stormarna
och skummet
 
Jag kan inte återvända
En brottsplats måste vila
Flyktbilen är dumpad
Stålarna är rena
Nu bygger vi ett nytt hem
Startar upp och börjar om
Söndermarken jagar mig
men jag är inte där"


Söndermarken Lars Winnerbäck

Jenny & Fredrik

 
"När det stormar ska jag hålla hårt i dig." 
 
En rad som for genom mig när jag såg dessa två omfamna varandra under "first look" omgivna av stormbyar ute i en allé mellan öppna fält i Eskilstuna. En augustidag när molnen hängde mörka och tunga över skyn men kärleken och glädjen spred ljus och slog rot i alla när Jenny och Fredrik sa Ja till varandra. 
 
 
 
 
 

RSS 2.0