Examen 2020, Digital marknadskommunikatör!

Här har ni en nyexaminerad Digital marknadskommunikatör! Igår 20 maj 2020 tog jag min examen från min YH-utbildning, kan inte förstå hur 2 års studier redan är avklarade? 
 
Examensdagen blev lite speciell pga Coronatider, det blev inget taditionellt firande och ingen uppsamling med klassen som ett sista avslut, ja inte fysiskt. Men vi hade examen online, så vi fick en stund att samlas digital och vinka till varandra en sista gång. Vi var dock ett gäng från klassen som hade valt att samlas gemensamt ändå för att följa examen ihop och sedan gå ut och äta en bit. Så jag och 10 andra i klassen hade en väldigt trevlig dag i Linköping med mycket god mat, trevliga samtal, skratt och ett par timmar i solen. Jag var inte hemma förens på kvällen och då anlände ett blomsterbud från mina morföräldrar, blev så himla glad och överraskad, det värmde att bli ihågkommen och uppmärksammad. Barnen och jag hade sen en mysig kväll och jag lyxade till det med både glass och godis för dem så de fick en festlig dag tillsammans med mig. 
 
Det var fantastiskt väder igår, så där varmt och soligt som gör att man känner sig helt bekymmersfri. Ett riktigt examensväder! Tacksam för en fin dag med en del av klassen, fint väder och en mysig kväll med barnen. 
 
Att ta examen är något som betyder väldigt mycket för mig, jag har har lagt ner stort engagemang, tid och hårt slit för att nå hit. Att börja studera var en vändning för mig i mitt liv, jag behövde det och jag är så otroligt tacksam över denna tid och den kunskap som jag nu har med mig. Nu vill jag bara börja jobba, få fortsätta att utöva min kunskap och lära mig mer. Det är spännande att inte veta var denna resa ska sluta, men jag känner att den just har börjat! Med målmedvetenhet, driv och entusiasm kan man komma långt och nu är jag på väg!
 
I mitt examensarbete hade jag som inledning till mitt arbete skrivit följande mening som får avsluta detta inlägg:

 

"För att ta dig dit du vill, måste du först veta var du är."

 


Mina foton på reklampelare i stan

 
Så här ser det ut i Norrköping just nu, mina foton är utspridda på reklampelare över hela staden! 
 
Det är en surealistiks känsla att se sina egna bilder på stora reklampelare mitt i stan längs med bullrande spårvagnar, shoppingkvarter och vimlande människor som vågar sig ut i coronatider. Bilderna har jag fotat för Norrköpings kommun och de sitter uppsatta i hela staden, även i utkanterna som vid rondeller, i parker, längs med trafikerade vägar, busshållplatser och torg. Hela 61 bilder ska det finnas, jag har lyckats att lokalisera ca 20. Om du vistas i Norrköping närmsta veckorna så får du gärna meddela mig här i inlägget om (och var) du har sett någon av mina foton, alla går under kampanjen #stöttanorrköping. 
 
Under min LIA på Norrköpings kommun tog vi fram en kampanj för att stötta näringslivet i pandemin som slog till hastigt. En dag i mars tog jag med mig kameran ner på stan och skapade möten i näringslivet. Jag sökte upp några av stadens företagare och bjöd in till att delta i kampanjen. Det var starka möten som verkligen satte spår, fick höra hur hårt många drabbats och det kändes. Jag hade så mycket intryck med mig hem den dagen tillsammans med alla bilder jag fotat, det är en overklig verklighet vi nu lever i. 
 
Jag är så oerhört tacksam över att få vara en del av något väldigt viktigt, att få sprida ett budskap som bottnar i att tillsammans är vi starka och vi ska stötta varandra. I en tid som är upp och ner, där många förlorar inkomst ska vi inte glömma varandra. När det här är över, vill vi ha våra företagare kvar. ❤️
 
Det är även som en dröm för mig att se mina bilder runt hela staden, för en fotograf blir det som en bekräftande klapp på axeln. Jag har nog aldrig förr sett mina foton i så stort format, var tvungen att gå riktigt nära och nästan nypa mig själv i armen. Är det verkligen mina bilder jag ser överallt? Jag känner mig glad och stolt över att ha kunnat bidra med något i denna tid. 
 
De företagare som vi ser i detta inlägg är frisör Södlings, chokladmästarna Jolla (som även har luncher och glass), café Brödernas och blomsterhandel GreenRoom.

Exotisk fredagsbukett

Vackraste fredagsbuketten 
 
Den söta doften av utslagna liljor sprider ett välbefinnande i hemmet och bäddar in mig i ett lugn. På spiselkransen står en stor och yvig bukett som tronar upp sig likt en riktig juvel i vardagsrummet. Älskar hur exotiskt uttryck buketten jag plockade ihop i fredags fick. Sen är jag svag för rosa och gult ihop som är en så härlig färgstark kombination, färgerna lyfter och framhäver varandra tillsammans. 

Det är nästan löjligt att en "enkel" sak som blommor kan ge mig så mycket glädje, jag känner mig bara så pirrigt lycklig varje gång jag tittar på min bukett. Går runt och smygmyser här hemma med ett leende och blickarna dras återkommande till mitt blomsterfång. 
 
Det är något med skapandets möjligheter och att få uttrycka mig som fångar mig som känslomäniska med kreativ ådra. När jag var liten målde och ritade jag mycket, nu är det mest kameran som är mitt redskap. Men jag kan inte slita mig från att skapa i olika former, som att måla om loppsifyndade möbler, renovera hemmet, binda buketter, ägna mig åt heminredning, måla eller skapa diy-projekt. Vill egentling göra mer sånt här kreativt, det är något rogivande och tillfredställande att få jobba med händerna. Blundar och drömmer mig bort till ett hus med en verkstad och plats för olika typer av projekt... 
 
Kanske är det just det här med att få formge budskap som även fångar mig i den digitala världen av marknadsföring, att skapa olika sätt att synas på, förmedla känslor och väcka intresse genom innehåll och måldriven planering. Fredagsbuketten är en present till mig själv för att fira att 2 års studier till Digital marknadskommuniaktör har gått mot sitt slut, nästa vecka kör vi examen online i Coronatider. Nu är det bara ett jobb som fattas, ni håller väl tummarna? :)
 
Okej, bara en till bild! Ser ni vad fint den gör sig på öppna spisen!? 
 
 

Balkongkvällar i solnedgång

 
Nu är säsongen öppnad och invigd för härligaste balkonglivet, kvällar här i solnedgång! 
 
Fredagssfeelingen stod härliga till när jag startade igång helgen med premiärgrillning till tonerna av soft musik under en sol som värmde upp majkvällen. Vissa kvällar är bara så där magiskt bra, man har en go känsla i kroppen, ett orubbart gott humör och sinnet känns så lätt att man känner sig tyngdlös. Att toppa det med gott käk, fint väder och en stunds häng på balkongen, ja ni hör ju, receptet på en lyckad fredagskväll!
 
Jag delade denna kväll med sonen, lillan sov borta hos en vän. Innan jag började med maten hade vi gått en kvällspromenad ut på landet och sett det varma ljuset bada över alla solgula rapsfält som slagit ut, det är så vackert! Lugnet där ute, fåglarna som kvittrar, dammiga ensamma småvägar och ljuset. Jag skulle fotat lite åt er, men jag får försöka beskriva med ord istället. Det är rena godiset för själen att vara där och se allt liv ta fart, fick somriga känslor. Det är även fint att få egen kvalitétstid med sonen under en lång promenad och prata om livet. Vi fortsatte kvällen efter maten med att se en spännande thriller. Mycket fin fredag, den kvalar in som en av de bästa i år! 
 

Sista skoluppgiften inlämnad

 

Jag sitter i ett tillstånd av känslor som rusar runt i hela mig just nu, där tårar trillar av både lättnad, glädje men även en skvätt tomhet. Har precis tryckt på knappen för att lämna in den absolut sista skoluppgiften, opponering. Det är så mycket tankar och känslor. Efter 2 års studier var detta lilla klick något som kändes som en historisk händelse för mig, ett klick som är slutet men även början. Slutet på 2 år av studier till digital marknadskommunikatör och början på en ny karriär! Om det nu finns en sån möjlighet i dagens verklighet, det kom ju lite Corona i vägen lagom till examen och lade mörka moln över arbetsutsikterna. 

 

Ska erkänna att jag har känt mig en aning svajig denna vår påverkad av alla dystra nyheter som matar sönder oss dagligen från alla håll. Det är skräcksiffror i stigande arbetslöshet, företag som tvingas i konkurs och en pandemi som skövlar dödsoffer och håller oss på distans från varandra, när vi egentligen behöver varandra som mest. Det är oro för andra i min närhet och det är oro för mig själv, hur ska livet efter examen bli? Kommer jag få praktisera alla mina kunskaper, kommer någon se mitt värde? Hur ska jag sticka ut för att inte bli en i mängden av hundratals ansökningar till en och samma plats?

 

Men nu har jag landat, landat i att ta allt dag för dag, att stanna tiden där jag är och inte stressa upp mig eller gå runt och bära på en oro. Det finns inte rum för både oro och tro i tankarna, jag väljer därför att tro på att allt kommer att lösa sig.

 

Idag är jag glad för att jag har något att vara stolt över, snart har jag mitt examensbevis i handen. Jag är även glad för att våren har kommit med underbara dofter och krispigt ljusgröna blad i trädkronorna och blommor i rabatterna. På åkrarna en bit från mitt hem breder gula fält av raps ut sig och himlen har varit klarblå idag, visst piggar det upp och ger en hel del glädje efter en kall och grå vinter?

 

Nu ska jag ta in glädjen och tillåta mig känna lycka och stolthet, det här är min tid att skina, oavsett hur mörkt det är. Kanske är det just mörkret som får oss skina lite mer när det behövs, som stjärnor på natthimlen? Jag tänker tillbaka till 2 somrar sedan då jag besökte Nordeuropas högsta berg, Galdhøpiggen. Visualiserar att det är just så som på bilden som jag ska känna mig nu. Där jag är på toppen och spanar ut över alla möjligheter högt över alla moln. Framförallt över de mörkaste. 

 


RSS 2.0