Som en annan värld, tiden stod stilla och tystnaden bäddade in bergstoppen. Magiskt, det var något helt annat här uppe bland molnen, något oförklarligt och liksom helande. Själen gick in i ett lugn, hjärtslagen saktade in och jag fylldes av något lyckosaligt och rofyllt. Som ett tidshål, ett beroendeframkallande vakum man vill stanna i för alltid där bekymmer, stress och måsten inte existerar. Där man bara är avslapnad och lycklig. 

 

Vägen upp var en spännande historia! Vi fick lära oss den dramatiska vägen att det finns två vägar upp, en för bilar och en för vandrare. Vi körde först ovetandes om att det var fel väg upp in på den mindre grusiga vandringsleden först, den var riktigt läskig att åka!! Brant och smal som jag vet inte vad, snäva kurvor med vägkanter som störtade rakt ned i ett hotfullt djup. Motorn fick verkligen kämpa sig varm för att dra oss uppför. Efter en bra bit lyckades vi tillslut att vända, kan lova att hjärtat satt i halsgroppen hela tiden den här resan upp/ned. Den rätta vägen upp var ingen match den heller, bra mycket bättre men cerpentinvägar som kränger och svänger och möten med bilar man måste se upp för. Men det var faktiskt lite spännande! Utsikten var vidunderlig, den var i en klass för sig. Ju högre upp vi kom desto mer träffad av andnöd blev man över hur vackert det är. Dalar och berg som breder ut sig, med åkermarker och hus långt långt låååångt där nere, kunde knappt fatta hur högt upp vi åkte!! 

Vi hade en hyrd husbil av van-modell som vi åkte i. En husbil som var perfekt för oss två, smidig att köra och lagom stor. Den var desutom sprillans ny, bara varit ute på en provtur innan vi lånade den. Så allt var i absoluta toppskick, 2018-modell, utrustningen ny och inte en fläck någonstanns. Det var också väldigt kul, att vi efter så många försök att få tag på en husbil fick en toppträff!!