2 veckor
Tänk att det redan var förr förra fredagen som jag satt mitt i natten på golvet omringad av flyttkartonger och installerade mig i mitt nya bo. Jag trivs, faktiskt fantastiskt bra! Min lya är fin med fräsch standard o relativt nytt kök, härligt välplanerad med ljus och öppen planlösning, tre uteplatsmöjligheter (perfekt för soldyrkaren jag, sol från morgon till kväll!!) en privat lekplats för barnen i föreningen, supertrevliga grannar som hälsar en hjärtligt välkommen och nya kompisar till barnen... O hjärtat har hittat lugn o ro, här vill jag bli kvar!
Tänkt en hel del dessa dagar, på livet, förhållanden, val man gör, att våga ta steget till något nytt... Jag såg aldrig det här komma, har alltid haft det inpräntat i mig att en familj ska hålla ihop, man stannar med den man en gång valt att ha vid din sida. Man har bra dagar o mindre bra, men det hör vardagen till. Men man håller ihop... Men så ställs allt på sin spets, man är tvungen att känna efter hur man egentligen mår, känslorna man lagt locket på, kvävt och inte låtsas om... Är det rätt? Är det så här vardagen ska vara? Är det här bäst för barnen? Är det verkligen så här mitt liv ska levas för att jag och vi alla ska må bra och vara lyckliga?
Jag tror att vi strävade åt ett och samma mål han och jag, drömmen om ett "perfekt" liv i hus. Men på toppen med allt det i sin hand som man kunnat önska och begära kändes något inte bra. Kanske var jag för uppslukad av att förverkliga vår dröm att jag blundade för hur allt kändes innerst inne, hoppades och ville tro att allt skulle bli bra... Det jag såg som en nysatsning för oss och en början på något nytt och bättre blev inte det. Tvärtom. Kände att jag inte behövde något av allt det där "fina" som vi nu byggt upp och jag var omringad av, det var bara saker...
Det jag behövde var att må bra och hitta mig själv, lämna det som gjorde mig ledsen, tog all energi och ork... Få må bra, bli glad och känna efter hur livet ska vara för mig...
Lever just nu bara för stunden i det som är här och nu, orkar inte hänga upp mig på drömmar om framtiden. Ser långt bort något suddigt framför mig om ett lyckligt familjeliv med någon som älskar på lika villkor, ett förhållande där båda stärks som personer, någon som inte bara är min man utan även min bästa vän, någon med liknande intressen, kunna göra saker tillsammans... Men det känns väldigt avlägset dit och jag har ingen brådska, jag måste hitta mig själv först.
kan ju bara instämma i allt... känner precis likadant o gjorde ju precis samma sak nyss med ju ... kram till dig! vi är varandras spegelbilder :)
I hear you girl!
Stor kram från mig.
Du har ett jättebra tänk. Landa i dig själv, rå om dig själv och låt relationer vänta ett tag.
Du har ju dina fantastiska barn som skänker dig ovillkorlig kärlek, den som betyder allra mest.
Det dummaste man kan göra är att kasta sig in i en ny relation innan den gamla tonat bort.
Kärleken finns där framme precis som du skriver- när du är redo för det.
Dejta riktigt länge innan du "slår till" är mitt råd. Lär känna varandra grundligt innan ni flyttar ihop och sånt.
Styrkekramar!
Tycker det låter sunt! Jag valde att flytta isär med min äldsta dotters pappa när hon bara var 5 månader. Tro att jag fick höra både det ena och det andra. Det var en väldigt tuff tid i mitt liv, var dessutom bara 22 år då. Idag är jag gift och mår bra, har två barn och en man jag älskar över allt annat. Det är det viktigaste. Att må bra. På riktigt. Stor styrkekram!!
Du kommer hitta en kärlek igen, ibland behöver man bryta upp och tänka om, inte gå i samma hjulspår och låta livet rinna förbi. I framtiden vet du om inte vad du inte vill ha i ett förhållande och om man hittat sig själv så är det lättare att veta
vem som passar med ens personlighet.Jag bröt upp ett 8 år långt förhållande ( vi träffades unga)och var singel i 4,5 år. Idag bor jag med min nya sambo och han är allt jag kunnat drömma om och som du sa han är min bästa vän. Jag ångrar inte en sekund av mitt liv och mina val och det kommer inte du heller göra =) Livet är till för att levas och bara du bestämmer hur ditt liv ska se ut.
Låter fint, det du skriver, både om det inre och det yttre. Härligt med grannar som välkomnar en! Njut av din nystart!
klok tjej !!
Jag har följt din blogg länge (men lämnar sällan fotspår) ... och måste säga att du är en fin människa, landa i dig själv först, tittat lite i backspegeln men inte för länge, för Du skall blicka framåt..
KRAMEN
Många kloka ord från en underbart vacker tjej!!
Kram och kärlek till dig! <3
Fiiin läsning och många kloka saker att läsa. Du vet vad du behöver. Kram!!
Riktigt bra o tänkvärt skrivet!
Så kände jag också. Exakt så. Och det var aldrig jobbigt att lämna min sambo. Det jobbiga var att lämna alla framtidsplaner vi hade tillsammans. Men efteråt... livet har aldrig varit bättre. <3 Hoppas du känner samma sak om ett halvår, att livet gjort en helomvändning och att solen skiner på dig oavsett om det spöregnar ute. Så känner jag. <3
Jag separerade från min sambo när sonen var 1 år. Var en otroligt jobbig tid med alla omställningar och att "kasta" sig ut. Blev ganska snabbt därefter tilsammans med min bästa killkompis (som jag någonstans alltid haft känslor för långt därinne). Man får höra mycket tissel och tassel från omgivningen över valen man gjort. Men jag har aldrig varit lyckligare och nu väntar vi vårat första gemensamma barn!! :)
Är övertygad om att du också kommer hitta din själsfrände framöver. Lycka till med allt och var stark!
Kram
Härliga ärliga du !!
Vi möttes för några veckor sedan på vår gemensamma väns möhippa...du berättade om din blogg och jag blev supernyfiken på dig. Du har ett stort hjärta !!
Jag gick själv igenom samma sak för ett par år sedan... Vi ritade o designade vårt drömhus, byggde det själva o sen när vi hade landat kändes det ff sååå tomt.
Separationen var ett faktum o nåt vi båda kände var att detta...detta gör vi för våra älskade gulliganer.
Vi flyttade isär och hjärtat blev med ens lättare och jag blev en mycket bättre mamma. Där jag kunde ge all fokus o energi åt de små, all kärlek jag kände gav jag till mina grabbar.
Nu...ett par år senare bor jag med min stora kärlek, som jag mötte i en provhytt på mitt dåvarande jobb och känner att...äntligen...det finns en mening med allt ;))
Vad jag menar med detta är att du aldrig vet vad som väntar dig bakom hörnet...eller i mitt fall...bakom draperiet ;)... O kanske i ditt fal...bakom linsen ;)
En stor kram o eloge till dig för att du sätter dig och dina barn i första rummet och tro du mig...en dag...då faller allt på plats ;)
På återseende <3
Hej Josefine!
Tänkte skriva lite när du landat och det verkar du nu gjort lite i alla fall. Har följt dig i flera år nu & du har så himla fin blogg. Men under våras fick jag en känsla att det inte stod rätt till, du verkade inte ha samma glädje och passion. Din glöd slocknade lite. Nu förstår jag mer & är glad för din skull att du verkar hitta en egenväg. Där du kan fundera på vilka vägar du vill gå. Det kommer vara en berg å dalbana. Men ge dig tid & ge dig tid med dina älsklingar. Den bästa lösningen i ditt liv finns där när du är redo för det. Tack för att du anförtror dig till oss.
Kram
Låter som kloka ord.
Vacker bild
jag har gått igenom liknande process som du där det "lyckliga" livet i form av barn och giftermål tog plats, livet skulle bli lyckligare och jag skulle må bättre bara jag gifte mig, födde barn nr ett och sedan barn nr 2. Tyvärr blev inte mitt liv lyckligare utan jag krympte mig själv.
Efter en tyvärr slitsam skilsmässa lever jag idag med en man som jag älskar högt och respekterar, som är min allra bästa vän. Vi har tillsammans jobbat med våra insidor i många år och börjar jobba med utsidan nu (hus och hem). Jag har en fantastisk relation med mina stor barn som också har fått ett syskon till :-) och jag har en bra relation med min ex-man.
Mitt liv fylls med kärlek och tacksamhet varje dag och jag vet att ditt liv också kommer att fyllas på med kärlek. Det är fantastiskt att du följer ditt hjärta och din sanning vilket genererar positivitet för alla er.
Lycka till med din nya väg genom livet och följ ditt hjärta <3
kram Åsa
Kramar till dig och du gör helt rätt att följa ditt hjärta.
Det låter klokt att ta det som det kommer! Stor kram
Åh, jag känner MED dig! Tänker på dig massa. Kram om
