Takballonger i roséguld dekorerade vi med ovanför matbordet när födelsedagarna skulle firas, så vackert!
Långbord dukat för fest
Dukningen, så roligt med detaljfoton på sånt tycker jag. Ett inslag jag verkligen gillar att göra när jag fotar bröllop t.ex.
Vi hade små rosa buketter med blommor på bordet.
Dessert, chilichokladpannacotta med kolagömma och bärsås.
Varmrätt; helstekt fläskfilé i egen marinad, potatisgratäng med vitlök och ädelost samt rödvinssås.
När alla gästerna gått hem fotade jag spåren efter den, precis som jag gjorde när jag
fyllde 30 år.
En söt 1-åring i finaste tyllklänningen med lager på lager, som en liten marräng!
Två födelsedagsbarn
Champangefrukost när jag fyllde 40 år.
En bildkavalkad från firandet av mig och lilla Buspralinen som fyller med 6 dagars mellanrum.
Ni kanske undrar vart jag tagit vägen och varför det ekar tyst här inne. Tiden är orsaken, jag hinner helt enkelt inte med just nu. Jag har valt att lägga den lilla tiden jag har över på Instagram
https://www.instagram.com/myhappydays.se/, så titta gärna in där för att få en daglig dos.
Kram på er och ha det fint tills vi hörs här igen!
Fin i håret igen efter ett år utan frisörbesök.
I vintras vann jag en färgbehandling och klippning hos min
frisör, en vinst som kom väl till användning nu efter att ha levt isolerad hemma under 1 år. Eftersom jag haft bäckenproblem och knappt kunnat ta mig utanför dörren annat än till vården samt följt restrektioner för gravida under corona har frisörbesök alltså inte blivit av tidigare.
Så här fint blev resultatet efter besöket, så nöjd över fräscha längder igen och kall blond färg till vår och sommar. Njöt verkligen av att bli ompysslad. Går ju som mest hemma med en slarvig toffs i håret annars, mest praktiskt med en liten bebis som kräker ner axlarna, haha.
Lillan var med på besöket i salongen och såå duktig! Sov mest och inga protester alls!
En underbar myshelg har lämnat efter sig massor energi och jag har fått chans att varva ned ordentligt. Minns ni att jag skrev om min stress, hur mycket det varit sista tiden med allt och framförallt skolan? I helgen fick jag det lugn inom mig som jag behövde i mysigaste sällskapet och med god mat, massor motion och sol. Pappa fyllde år också så blev kalas med energipåfyllning även där tillsammans med familjen. Känner lugn inom mig igen och en enorm glädje.
Tacksam!
Öppna landskap, blommor i dikeskanten, vind i håret och gnissel från en lånad retrocykel som jag susade vägen fram på. Jag tycker att cykla är något av det härligaste man kan göra på sommaren, det är så rogivande! Speciellt när man får göra det ute på landet med ängar intill och en sol som står högt på en blå himmel. Det här minnet kommer jag bevara och ta fram som ett lyckopiller i vinter när jag längtar tillbaka efter sommarens frihet. Den här stunden på Gotland var en av de bästa i sommar så här långt. Ni vet, de mest enkla stunder kan vara de mest betydelsefulla.
Längst in i ett par garderober under massor saker som man inte vad man ska göra av ligger de, ett par lådor från en förgången tid. De där lådorna är så känslomässigt laddade för mig att jag knappt kan ta mig an att titta i dem, för varje gång jag gör det, så kommer känslofloder över mig och blöter ner mina kinder. Där i ligger de mjukt ihopvikta och påminner om en tid som var, barnens små bebiskläder. Att kläder kan betyda så mycket. Från början var det säkert 10 kartonger från småbarnsåren men med åren har jag tagit mod och förstånd till mig att rensa och bara sparat de mest betydelsefulla plaggen. Jag blir så sentimental när jag tänker på en tid som aldrig kommer igen, på barnvagsnpromenader och en liten hand i min, skratt och bus och att få vagga en liten till ro.
Häromdagen så dök jag ned i de här kartongerna igen, det var väldigt länge sedan jag sist gjorde det. Men inför golvläggning som ska ske i barnens rum så behövde jag gå igenom och rensa ur när hela rummet ska tömmas. Mer jag hittade som var otroligt ledsamt var saker jag stoppat undan till den dagen Meja skulle få ett eget rum. Där långt inne i garderoberna har det legat saker och väntat i 6 år på att få komma fram och till användning, men glömts bort med tiden. Nu flera år senare då hon fortfarande inte fått ett eget rum och de här sakerna blivit för "barnsliga" så blev jag väldigt ledsen och kände mig först så otroligt misslyckad.
Så ledsen över drömmar som inte blir, över allt jag önskat ge mina barn. Hade velat ge dem en uppväxt i ett hus, med en trädgård och en lekstuga på tomten. Istället har de fått samsas i ett rum i en liten lägenhet. Men jag tänker inte vara elak och se ner på mig själv, för jag har faktiskt försökt. Har varit nära att köpa eget hus ett par gånger men känslan var antingen fel eller så kom ett högre bud. Men vi har ju faktiskt haft det bra här ändå och barnen har inte klagat, det är ju det viktigaste.
När man tänker efter så är det ändå drömmen om lyckan man eftersträvar. Men lyckan, den har vi haft hos oss hela tiden. Jag kanske inte har haft möjlighet att berika mina barns liv med en massa saker och ett stort hem, men jag har gett dem av all min kärlek och den är gränslös. Desutom så kommer man varandra nära på ett annat sätt och lär sig så mycket av att leva trångt, jag tycker ändå att det är mycket mysigare och trevligare att ha mina barn nära när de bor hos mig, än att de sitter instängda på varsit rum i varsin ände av ett hus.
At the end of the day, what really matters is that your loved ones are well, you've done your best and you're thankful for all you have. ❥
Livet med alla dess vägar man ska komma att vandra på är ju faktistk väldigt spännande. När jag åkte hem från andra skoldagen i Tranås igår började jag reflektera över dåtid och nutid. Jag tittade tillbaka på mig själv ett par år i tiden och såg att jag under en lång tidsperiod varit vilsen och vissen, att jag varit ute på hal is och försökt få fäste under så många år. Det har känts orättvist, för jag har verkligen kämpat för att få må bra och få det liv jag drömmer om.
Att säga upp mig i våras på mitt nya jobb, det var ett av mina viktigaste och bästa beslut även om det var läskigt, för det ledde mig rätt. Sen den dagen har allt i mitt liv känts så mycket lättare. Jag har inte behövt kämpa mig fram i den hårda motvind jag vant mig vid, vilket faktiskt känts ovant och konstigt. Saker har lite lagt sig framför mig istället och viktigast av allt, jag har fått må så bra! Nu är jag på rätt plats i livet, jag känner att bitarna börjar falla dit av sig själv. Det här året har varit väldigt helande för mig.
Andra dagen på min utbildning till min nya framtid som digital marknadskommunikatör bestod av en hel dags föreläsning. Men vet ni, jag kunde inte få nog!! Jag är så intresserad av allt som sägs, jag vill snappa upp allt, lära mig allt som går för jag brinner verkligen för det här och längtar till den dagen jag får praktisera allt i min nya yrkesroll. Tänk att man kan känna så starkt för något?!
I början av året tog jag ett vågat beslut, jag sa upp mig från ett jobb som var långt ifrån vad jag hade byggt mina förväntningar och min tro på. Bestämde mig för att lämna en stol som var alldelse för enformig för kreativa mig att sitta på och inte gav mig de utmaningar jag behöver. Utan någon livlina eller någon plan B sa jag upp mig. Där stod jag sen, med bara 3 månaders anställningstid kvar och visste inte vad jag nu skulle hitta på. För en trygghetssökande person som mig var detta väldigt stort, jag hade aldrig satt mig i en sån här situatuion förr, men nu visste jag att jag inte kunde stanna utan att gå under bit för bit. Trots ovisheten så kändes stegen lättare och hjärtat gladare efter det beslutet. På något vis så visste jag att allt skulle lösa sig, att jag var på rätt väg nu. Min intution talade om det för mig, jag gick därför inte runt med varken ångest eller oro utan bara med ett lugn som landat i mig och med en tro på att jag gjort rätt.
Kort efter mitt beslut att säga upp mig så fick jag ett tips av en vän att söka till utbildningen "
Digital marknadskommunikatör". En YH-utbildning på distans under 2 års heltidsstudier med skolan belägen i närliggande Tranås. Jag läste på länken hon skickade och poletten föll ned, självklart, det här är ju just precis vad jag vill göra! Hade vid två tillfällen tidigare sökt tjänster jag så gärna velat ha inom marknad och kommunikation men inte ens fått komma på intervju. På en av jobben ringde rekryteringschefen dock upp mig, men av misstag, förstå vilken besvikelse att få det samtalet på ett jobb man så gärna ville ha. Jag förstod att det här med utbildning på pappret väger väldigt tungt trots erferenhet och färdigheter.
Så jag skickade in min ansökan till skolan tillsammans med tre arbetsprover som jag la hela mitt hopp till. Ja, jag la ner så mycket jobb på dem. Köpte till och med en ny systemkamera, Nikon D810a, för att kunna filma en av arbetsuppgifterna på ett proffsigt sätt. Inlämningsuppgifterna bestod av tre delar, att lämna in en skriftlig del, en pitch och göra en
film för att bl. a. mäta kreativitet och kommunikativ marknadsföringsförmåga. Jag hade bara en vecka på mig att fixa alla delar samtidigt som jag jobbade heltid, så det kändes rätt tufft o få ihop allt. Tur nog fick jag möjlighet att ta ledigt en dag och fick på så vis extra tid på mig.
Jag la ner så mycket tid på mina uppgifter och jag kände någonstans att det bara måste gå vägen. Det fanns inget annat, att söka nya jobb kändes inte alls lockande för jag visste ju vad jag ville göra, börja studera till digital marknadskommunikatör. Att göra det på distans såg jag även som ett stort plus så att jag själv kan lägga upp mina dagar så det passar in i mitt liv, perfekt! Veckorna efter att ansökningstiden gått ut var nervösa, innerst inne kände jag att det kommer gå vägen, men tvivlet tog tag i mig ibland. Vad händer om jag inte kommer in, vad ska jag hitta på då?
Men så kom den där torsdagen, dagen före midsommarafton då det plötsligt plingade till i mailkorgen när jag inte alls var beredd på att få beskedet. Jag hann knappt få upp mailet innan dessa ord fastande på näthinnan "Du är antagen till utbildningen". Jag ville skrika, hade sett framför mig hur jag skulle skrika högt och börja dansa runt om jag kom in men strupen vart torr och jag kunde inte få fram ett ljud. Sen började jag skaka och tårarna rinna. I den stunden kände jag världens lättnad!!
Jaaaaaaaaaaaaa, jag kom in!!
Jag ska bli sudent igen, ska plugga och lära mig ett nytt spännande yrke på högskolan! Så mycket jag ser fram emot att börja studera igen, få hjärngympa och lära mig nya saker, jag läääängtar så efter skolstarten nästa vecka, det här ska bli så sjukt kul!!
Allt löser sig till det bästa, det gäller att våga för att vinna. Lyssna noga på ditt hjärta, följ efter och du kommer alltid rätt.
Träning
Efter sommarveckor på resande fot, jaa jag har knappt varit hemma, så har rutiner med träning kommit ur fas. Jag har visserligen fått mycket vardagsmotion ändå, men det är skönt att komma tillbaka till att få springa min vanliga runda igen, mår så bra av det.
Tankar
Känner mig harmonisk. Jag har en förmåga att vara en tänkare och känslomänniska och kan ha en del motstridiga känslor inom mig. Ibland sköljer det över mig likt en våg som får mig att vilja agera drastiskt. Det kan vara som ett gift som rinner i tankekarusellen, för man blir inte direkt lyckligare av negativa tankar och i grund och botten så är de direkt onödiga och förgör dig själv. Att hantera känslor intelligent istället skapar en bättre balans i livet och större välmående. Det är verkligen en träning att leva i nuet, mår så mycket bättre av det. "You have to train your mind to be stronger than your emotions or else you will lose yourself every time".
Bästa känslan
Lugnet inom mig och den mysiga känslan av augusti! Har börjat att dricka te igen och tända ljus.
Lycka
Tid med mina barn och familjen, igår firade vi tre födelsedagar och det var så härligt att vara samlade allihopa.
Projekt
Hemmet, jag går i renoveringstankar konstant! Vad jag ska ha för möbler, ska jag ha ett runt köksbord? Vilket golv ska jag lägga? Vilken nyans av ljusgrått blir snyggast på väggarna? Eller ska jag fega ur och köra på en vit väggfärg? Vilken soffa blir mysigast? Vad ska jag ha för soffbord? Kommer Nyponrosens lilla krypin bli bra? Ser fram emot en "nystart" i min läghetnet och att få den toppfräsch! Som ni märkt har inredningsinläggen varit otroligt få till antal vilket beror på att jag just nu inte trivs och har under lång tid letat nytt boende. Men i och med mina studier har jag bestämt mig för att bo kvar studietiden ut och göra det bästa av det jag har även om vi är trångbodda. Så det blir kul att få göra om och känna mer trivsel igen! Känns otroligt skönt att ha landat i det beslutet.
Veckans jag orkar inte
Gotlandsbilderna, förlåt! Men jag vet inte vad det är, det tar bara emot att sätta mig och redigera och lägga upp alla bilder och tips! Hade helt fantastiska veckor på Gotland, har så fina minnen och bilder, men varför känner jag bara inte att jag vill? Kanske för att det är så mycket att gå igenom? Men jag ska göra det tids nog, för min egen skull mest, så jag kan blicka tillbaka och minnas.
Ser fram emot
En månad kvar till studierna börjar för att ubilda mig till digital marknadskommunikatör, spännande! Jag känner mig förväntansfull, glad och lite pirrig i magen. Det ska bli kul, jag ser fram emot ett nytt kapitel i mitt liv, att bli student, lära känna nya människor och att lära mig ett yrke jag länge velat jobba med.
Har samlat många Gotlandstips till er, under min vecka på öjn. Jag ska lägga upp dem så fort jag hinner. Imorgon återvänder jag och ska fortsätta semestra med barnen här. Lite orolig efter att ha följt väderprognosen som utlovar regn och åska i två dagar, vi som ska sova i tält...! Jag hoppas att vi klarar oss ifrån busväder, håller ni tummarna för oss nu!?
Puss & Kram
Heeej på er!! Här har det varit några tysta dagar då jag varit på resande fot och levt campingliv i Norge. Vilken upplvelse jag har med mig! Varje dag var riktigt bra, har så mycket bilder och minnen att dela med mig av, så håll utkik i veckan! Men idag bjuder jag er på denna intervju med mig som nu ligger publicerad på startsidan av
Blogg.se:
"Jag sa upp mig efter 12 år inom kundsupport utan att ha någon plan eller ett nytt jobb att gå till!"