I början av året tog jag ett vågat beslut, jag sa upp mig från ett jobb som var långt ifrån vad jag hade byggt mina förväntningar och min tro på. Bestämde mig för att lämna en stol som var alldelse för enformig för kreativa mig att sitta på och inte gav mig de utmaningar jag behöver. Utan någon livlina eller någon plan B sa jag upp mig. Där stod jag sen, med bara 3 månaders anställningstid kvar och visste inte vad jag nu skulle hitta på. För en trygghetssökande person som mig var detta väldigt stort, jag hade aldrig satt mig i en sån här situatuion förr, men nu visste jag att jag inte kunde stanna utan att gå under bit för bit. Trots ovisheten så kändes stegen lättare och hjärtat gladare efter det beslutet. På något vis så visste jag att allt skulle lösa sig, att jag var på rätt väg nu. Min intution talade om det för mig, jag gick därför inte runt med varken ångest eller oro utan bara med ett lugn som landat i mig och med en tro på att jag gjort rätt. 

 

Kort efter mitt beslut att säga upp mig så fick jag ett tips av en vän att söka till utbildningen "Digital marknadskommunikatör". En YH-utbildning på distans under 2 års heltidsstudier med skolan belägen i närliggande Tranås. Jag läste på länken hon skickade och poletten föll ned, självklart, det här är ju just precis vad jag vill göra! Hade vid två tillfällen tidigare sökt tjänster jag så gärna velat ha inom marknad och kommunikation men inte ens fått komma på intervju. På en av jobben ringde rekryteringschefen dock upp mig, men av misstag, förstå vilken besvikelse att få det samtalet på ett jobb man så gärna ville ha. Jag förstod att det här med utbildning på pappret väger väldigt tungt trots erferenhet och färdigheter. 

 

Så jag skickade in min ansökan till skolan tillsammans med tre arbetsprover som jag la hela mitt hopp till. Ja, jag la ner så mycket jobb på dem. Köpte till och med en ny systemkamera, Nikon D810a, för att kunna filma en av arbetsuppgifterna på ett proffsigt sätt. Inlämningsuppgifterna bestod av tre delar, att lämna in en skriftlig del, en pitch och göra en film för att bl. a. mäta kreativitet och kommunikativ marknadsföringsförmåga. Jag hade bara en vecka på mig att fixa alla delar samtidigt som jag jobbade heltid, så det kändes rätt tufft o få ihop allt. Tur nog fick jag möjlighet att ta ledigt en dag och fick på så vis extra tid på mig. 

 

Jag la ner så mycket tid på mina uppgifter och jag kände någonstans att det bara måste gå vägen. Det fanns inget annat, att söka nya jobb kändes inte alls lockande för jag visste ju vad jag ville göra, börja studera till digital marknadskommunikatör. Att göra det på distans såg jag även som ett stort plus så att jag själv kan lägga upp mina dagar så det passar in i mitt liv, perfekt! Veckorna efter att ansökningstiden gått ut var nervösa, innerst inne kände jag att det kommer gå vägen, men tvivlet tog tag i mig ibland. Vad händer om jag inte kommer in, vad ska jag hitta på då?

 

 

Men så kom den där torsdagen, dagen före midsommarafton då det plötsligt plingade till i mailkorgen när jag inte alls var beredd på att få beskedet. Jag hann knappt få upp mailet innan dessa ord fastande på näthinnan "Du är antagen till utbildningen". Jag ville skrika, hade sett framför mig hur jag skulle skrika högt och börja dansa runt om jag kom in men strupen vart torr och jag kunde inte få fram ett ljud. Sen började jag skaka och tårarna rinna. I den stunden kände jag världens lättnad!!

 

 

Jag ska bli sudent igen, ska plugga och lära mig ett nytt spännande yrke på högskolan! Så mycket jag ser fram emot att börja studera igen, få hjärngympa och lära mig nya saker, jag läääängtar så efter skolstarten nästa vecka, det här ska bli så sjukt kul!!