Livet med alla dess vägar man ska komma att vandra på är ju faktistk väldigt spännande. När jag åkte hem från andra skoldagen i Tranås igår började jag reflektera över dåtid och nutid. Jag tittade tillbaka på mig själv ett par år i tiden och såg att jag under en lång tidsperiod varit vilsen och vissen, att jag varit ute på hal is och försökt få fäste under så många år. Det har känts orättvist, för jag har verkligen kämpat för att få må bra och få det liv jag drömmer om. 

 

Att säga upp mig i våras på mitt nya jobb, det var ett av mina viktigaste och bästa beslut även om det var läskigt, för det ledde mig rätt. Sen den dagen har allt i mitt liv känts så mycket lättare. Jag har inte behövt kämpa mig fram i den hårda motvind jag vant mig vid, vilket faktiskt känts ovant och konstigt. Saker har lite lagt sig framför mig istället och viktigast av allt, jag har fått må så bra! Nu är jag på rätt plats i livet, jag känner att bitarna börjar falla dit av sig själv. Det här året har varit väldigt helande för mig. 

 

Andra dagen på min utbildning till min nya framtid som digital marknadskommunikatör bestod av en hel dags föreläsning. Men vet ni, jag kunde inte få nog!! Jag är så intresserad av allt som sägs, jag vill snappa upp allt, lära mig allt som går för jag brinner verkligen för det här och längtar till den dagen jag får praktisera allt i min nya yrkesroll. Tänk att man kan känna så starkt för något?!