Att bo vid gränsen, granne med landet

 

Jag på en septemberbild ifrån den plats som jag i fantasin diktade upp som Gränslandet en gång, tänkte skriva några ord om det. Fick en lång kommentar igår under mitt inlägg till Höststrimmor av en besökare som tog illa vid sig av att jag kallar platsen där jag bor för gränslandet. Hon växte upp här innan hus byggdes på platsen och tycker inte om hur stadsgränsen flyttats ut och blir illa berörd av ordet jag använder. Det är givetvis tråkigt om mitt ordval gör någon illa till mods, fört det är inte min mening. 

 

För mig är det här platsen där gränsen går mellan land och stad. De sista husen inann åkermarkerna tar vid. Högst där uppe på en höjd byggde jag ett hus för 3 år sedan. Det huset som jag trodde skulle bli mitt framtida hem blev inte min ändhållplats, snarare bara en hållplats på vägen. Jag bodde ungefär ett halvår i det huset, då kändes det väldigt romantiskt och glädjeyllt att tänka så, att vi var granne med naturen, landet. Idag bor jag som sagt var inte kvar i huset, men kvar i området bara några hus längre bort från "gränsen".

 

Jag kände det som en outtalad anklagaelse över att jag hade "hjälpt till" att bebygga platsen. Den lilla yta som är bebyggd tycker jag är tillräcklig och jag har ingen önskan om att stadsdelen ska förlängas, tvärtom vill jag bevara området just som det är nu. Att platsen skulle bebyggas var ett beslut från kommunens sida och inget som jag har en del i på något sätt. Jag hoppas att kommunen liksom vi anser att landet ska fortsätta att bevaras just som det är nu idag. För jag njuter av att ha naturen med skog och landsbyggd i närheten. Jag är ute här flera gånger i veckan på landsvägarna, antingen i träningsskor eller med en kamera i min hand. Här ute hittar jag alltid kraft, energi och ro, det är här ute vid landet som jag mår som allra bäst,

Va tråkigt att någon tok illa upp. Förstår precis vad du menar då jag bor så själv.
Och även här bestämmer kommunen att de ska bygga mer och ta över landsbyggden, vilket är otroligt tråkigt och även jag som du har inget att säga till om.
Förhoppningsvis kommer kommunen på andra tankar innan vi ej har någon landsbygd kvar.

Riktigt fin bild! :)

Oavsett om du kallar det landet, eller storstaden, så ändrar det ju inte faktum att det byggts hus där. Du måste ju få kalla det för vad du upplever det som. Oavsett vad JAG kallar Cork-bonnhåla eller Storstad- kommer det ju fortsätta att vara en småstad.

Vore väl en sak om nån blir sårad för att du propagerar för mer hus där men det är ju det sista du gör, fast inte alltid känslor är logiska heller.

Nu är ju marken exploaterad och glada människor har fått bygga sina hus där, människor som tycker om naturen och vill ha den nära. Så har man synpunkter på det får man vända sig till kommunen och engagera sig mot vidare utbredning. Jag känner till Rambodal och tycker inte att bostadsområdet har förstört kringliggande natur. Och du har din fulla rätt att få kalla ditt hem och din miljö för vad du vill. Om det är Gränslandet för dig, då är det så. Det är både oförskämt och larvigt att be dig sluta använda det ordet.

Följ min blogg på bloglovin!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

• Facebook
• Min fotoblogg