"Undrar hur du överlever veckorna utan barnen? Jag är själv i ett vägskäl i mitt äktenskap men vet inte hur jag skulle överleva utan att få träffa mina barn dagligen :( Är du lycklig nu?"
Den frågan kom i en av mina kommentarer i veckan, Ja, är jag lycklig nu? Jag ska berätta.
Självklart är det inte ett lätt val att behöva ta, men för mig var det att se till situationen i sin helhet, hur familjen mådde och hur jag mådde. Att vara mamma är att vara mamma på heltid, oavsett om man har barnen hos sig varje eller varannan vecka. Jag vill att de ska veta och känna det, att jag finns där för dem jämt, oavsett vems vecka det är. Något som jag kan störa ihjäl mig på är kommentarer från andra som att man bara är förälder varannan vecka. Men, när jag har barnen hos mig, då är jag deras till 110%! Det är som att jag tar igen all förlorad tid den vecka de var hos sin pappa och planerar in massa roligt tillsammans, Jag finns tillgänglig och ser dem hela tiden. Ger dem uppmärksamhet, engagerar mig, lyssnar och busar. Mina barn är det bästa som finns och jag älskar att vara med dem, göra saker tillsammans. Läsa böcker, spela spel, se på film, laga mat, gå på bio, träffa vänner, åka till något event... Att göra saker tillsammans, det är som att ha sina bästa vänner hos sig under min vecka med barnen. Vi står varandra väldigt nära och jag vill att det ska fortsätta vara så.
Så den andra veckan? Jag är Jossan då och ser till mina egna intressen, som fotografering. Passar på att träffa mina vänner och hitta på roliga saker, är social och gillar att vara spontan. Så veckan utan barnen brukar gå väldigt fort, jag hinner i regel inte gå runt och sakna dem på heltid, även om det så klart känns tomt mellan varven. Men då är vi inte längre än ett samtal bort!
Är jag lycklig? Jag är lyckligare i mig själv och en starkare människa nu än då. Jag är en bättre mamma också! Sen finns det så klart bitar i mitt liv som jag saknar, som att ha den där tryggheten och närheten i en fast relation, ja kärlek i livet.
Igår har mina barn sovit en extra natt hos sin pappa då jag behövde hjälp med passning. Det gjorde ont i mig, för att jag missade fredagsmyset med barnen som jag ser fram emot varje vecka med barnen. Ja, jag har känt mig lite depp över det även idag, men tänkte att nej, nu får du skärpa dig. Så jag fånade mig framför kameran och fick mig själv att skratta och leka loss istället, då kom humöret tillbaka. Därav dessa tokiga selfies ovan. Nu tänkte jag att vi skulle ha en riktigt härlig lördag tillsammans och mysa till det ordentligt ikväll, så ska bege mig tll närköpet och inhandla lite gott åt oss.
Så, ja jag är lyckligare nu! Jag är en starkare och bättre person och framför allt orkar jag ge ännu mer av mig själv och oändlig kärlek till mina barn då jag själv mår bra.
Kram!
