Hemkommen från den hemliga resan (skriver mer i nästa inlägg) och har redan hunnit med att fota ett bröllop. Jag går som på små rosa moln när jag är med och närvarar med min kamera för att fånga alla vackra ögonblick en så stor dag. Det fyller mig med sån god härlig varm känsla och igår var inget undantag. Så vackert brudpar, så vacker miljö, ljuset, vädret, glada underbara människor, vackra dekorationer, maten, lokalen som är to die for och jaa, you name it!  Jag log hela dagen och somnade lycklig.

 

Känslorna är faktiskt ett av mina största arbetsredskap när jag fotar, tillsammans med ljuset. "All we need is love and a little light". Jag fick föresten en så fin komplimang förra veckan. En person sa till mig att det syns på mina bilder att jag har ett stort känsloregister. Det stämmer, som HSP, Highly Sensitive Person (eller som på svenska högkänslig person) så känner jag så mycket mer än andra gör normalt och lägger ner väldigt mycket känslor i allt jag tar mig för. Som med mina bilder, varje bild går jag igenom med själ och hjärta när jag redigerar dem. Jag gör inte löpande bandet, jag tar den tid varje bild behöver för att förmedla det jag vill att betraktaren ska känna.

 

Det är spännande med hur olika bilder kan förmdela känslor och budskap. Det är det som jag i botten jobbar med hela tiden. Jag älskar den här processen, från att fånga ögonblicken med kameran till att arbeta klart ett färdigt resultat. Sitter jag för länge märker jag hur kreativiteten till slut sinar, så då lägger jag undan arbete till nästa dag och går igenom bilderna då på nytt med nya ögon. Så som många tror, "det är bara o knäppa en bild sen är det klart". Nja, inte riktigt va, haha! Varje bild tar sin egen tid och jag ger varje bild den kärlek som den behöver.