Hjärtats dvala
En stormande våg
Genom livets tysta korridor
Ibland inser man att man kan ha levt på en lögn.
När man verkligen förstår, att alltihopa kan ha varit en lögn hela tiden.
Är det som att man har svalt en sten.
Ibland är det vackraste man har en dröm.
Tomhetens bedövade vakum.
Det enda positiva är att tomrum inte gör ont.
Men stenen tynger.
Hjärtats dvala i skymningsljus.
Kommentarer
Postat av: Hanna Karlsson
Kram! <3
Trackback
