Undrar vilken historia detta ödehus rymmer. Det är både vackert och sorgligt på samma gång. Jag fångas av så många intryck och känslor, tankarna far iväg och i mitt huvud börjar en film spelas upp, om hur det en gång kanske var här. Hur detta hus var fyllt av liv, av fest och toner från flygeln som stod kvar. Dofter som sprider sig från köket och glada skrål från gäster. Kan bara ana hur vackert det en gång måste varit, stort och pampigt. Nu förfaller det mer och mer, väggarna har rasat på så gått som varje sida, man ser att badrummet legat på övervåningen och att badkaret fart rakt genom golv och vägg. Här går det absolut inte att gå in, stor rasrisk och murkna golv, här och var stora hål och fullt med bråte som rasat ner. Men väldigt vackert på bild blir det. Jag älskar ju övergivna platser, vill ut och fota ännu fler.