Igår var min sista dag på kommunen, vemodigt men ändå redo att släppa taget och gå vidare mot nya mål och möjligheter. Jag är tacksam för den tid jag fick tillsammans med ett fantastiskt team och alla roliga uppdrag jag fick jobba med, verkligen! Vem vet, kanske blir det att återvända i framtiden men just nu är det inte en möjlighet i den oroliga och svåra ekonomiska tid vi hamnat i.

 

Även om jag inte är kvar så känns det som jag är det på ett sätt ändå. Jag har lämnat spår efter mig på kommunen som kommer att leva kvar, det ska bli kul att få ta del av vad som händer med det jobb jag gjort. Igår till exempel när jag öppnade tidningen fick jag syn på en av mina bilder som användes i en annons för kampanjen #stöttanorrköping, kul! Det ska även bli spännande att få se den nya webbplatsen ta form som jag tagit fram material till och skapat en digital marknadsplan och strategi för. 

Tiden på Norrköpings kommun blev halva delen förvandlad till hemmakontor med praktik och uppgifter på distans. Jag är ju van att jobba hemifrån efter mina 2 år med skolgång på distans med förelsäningar online och digitalt, så för mig har det inte varit ett problem och ingen omställning. Det enda tråkiga var att inte få träffa alla härliga kollegor som tidigare. Men dagliga möten över Skype har varit som rena vitamikuren för oss i detta oväntade läge. Det är viktigt att ta ansvar och jobba hemifrån i den mån som det är möjligt, vi måste hjälpas åt att bromsa spridningen av detta coronavirus. 

 

Så fort hela världen förändrades, det känns som en film och inte en verklighet. När ska mardrömmen ta slut, när får vi vakna upp från den och börja leva i en vanlig vardag igen? Blir allt någonsin som vanligt igen?