Foton jag och Jonas, kamerainställning samt bildredigering jag.

I mitten på juli gick jag runt med lillan i vagnen en sväng i området för att få henne att sova lunch. Det finns så otroligt mkt fina promenadstråk här i Smedby, ängar varvat med skog. Inte långt från mig ligger en undanskymd äng som i vintras användes som "snötipp", det var dit stadens överskott på snö fraktades och bildade en krater av kolosalt snöberg! Riktigt häftigt var det att gå förbi där då. Det kändes som man hade hamnat på fjällen o jag trodde inte all snö skulle vara borta förrens till midsommar...

Nu gick jag samma gamla invanda väg men min blick vilade inte längre på snö utan där ute på ängen, som magiskt nog återigen var en äng o inte en leråker som i våras, lyste en sol! Och så en till och så en till lite längre bort! Titta, där var flera stycken. Slogs av hur vackert det såg ut! Tänkte att det var någon vänlig person som ville sprida lite glädje och hade strött ut solrosfrön. Med varm och spirande lycka i mitt hjärta gick jag vidare och log för mig själv.

Sen gick det fort, en efter en kom de upp och tillslut hade solrosarna bildat sin egen äng och spred sitt ljus i alla väder. Nyheten snappades upp av NT o vips så vart vår hemliga lilla äng en rikskändis dit folk vallfärdade. Varje gång jag gått förbi där denna vecka har denhaft besök av nyfikna som även gärna tagit med sig en bukett hem. Ännu lyser ängens solar, men de är inte längre lika många som i måndags, men lika vackra! Familjen o jag gick en fredagspromenad på kvällskvisten och fångade oss på bild. Alla tidigare publiceradre solrosbilder i mina bloggar är tagna från denna vackra plats.