Febern efter vaccinationen höll bara i sig ett dygn. Redan igår var den putsväck och finaste lilla Meja vaknade i ett glädjeryck! Skitsprallig på en sekund efter att ögonlocken farit upp stod hon upp o gungade i sängen medans hon fnissade o busade med mig som låg i sömnens dimma och var halvdöd... Det var likadant i morse, härliga unge som strålar starkare än solen! ;-)

Är så faschinerad av vår dotter, hon är verkligen en klok och frammåt liten fröken. Det finns saker hon gör som får mig så förundrad och som känns så tidigt... Som att rita som hon började med för en tid sedan, hon har ju redan fattat grejen med att ta en penna och rita på ett papper. Det låg ett block på bordet och en penna en bit ifrån, inte alls nära varandra men inom grepavstånd för henne när hon satt i sin stol. Så i ögonvrån såg jag hur hon faktiskt tagit papper och penna, sammanfört dessa två olika objekt och sitter och ritar! Och hon ritar bara på pappret, inte utanför, drar bara runt med pennan på pappret. Något som hon själv måste iaktagit och lärt sig, hon är så observant! Lika dant när hon är i sandlådan, då greppar hon en pinne och ritar i sanden med, bara så där! Och hon sträcker sig efter hushållspappret när hon ätit och vill torka sig om händerna och om munnen, hämtar skorna när hon vill gå ut... Ja det finns många saker små som man inte rikgit kan sätta ord på, bara iaktagelser jag gjort, man ser att de där djupblå ögonen rymer en tidig vishet och skärpa...