Livet är fantastiskt, sitter o ler för mig själv nu. Det räcker med ett leende, en blick eller ett par små ord för att göra en annan männsika glad, så lite som kan sprida så mycket ljus. Ge glädje och få positiv energi tillbaka.

Kanske var det just all denna positiva stämning som jag får genom bloggen som ger mig så oanat mycket energi? Var nämligen ute i joggingspåret nu innan mörkret la sig över stan. Jag tänkte gå, men benen ville springa o sen ville de aldrig sluta springa. De trampade på som värsta sortens trumpinnar som körde ett långt solonummer, haha. När jag hade dragit en halvmil och till och med tagit mig uppför Smedbys segast längsta mördarbacke, ja då där på toppen tog jag det lugnt. Tänkte att nu har jag kämpat hela vägen och tagit mig upp för backen, o ska man kämpa sig frammåt så ska man göra det i en uppförsbacke. Nu när jag står här på toppen då kan jag glida ner för loppet är redan vunnet! Jag tog mig upp till högsta topp och kämpade hela vägen. Så jag gick nerför o kände mig som en segrare. Men väl nere så var de där trumpinnarna riktigt sugna på att dra igång igen så då spurtade jag på sista biten hem igen. ;-)

Tack alla fina människor som förgyller min blogg med dessa underbara kommentarer, kärlek till er alla!