Min lilla sockerloppa har ett sinne för humor har jag märkt och lägg till hennes påhittighet så har man ett lyckat recept för bus. Som att skämma ut sin mamma, det är något hon tydligen inte drar sig för att göra har jag nu fått erfara.

Vi var iväg på en fika i en av stans gröna oaser förra veckan, Färgargården, ett mycket omtyckt och populärt ställe som är lite kult för just Norrköping. En välbesökt onsdagskväll befann vi oss alltså där bland myller av lokalbor och en samling gamla amrikanare, ja raggarbilar alltså, då de hade bilträff där. Lillan som fikat klart var rastlös i benen och jag tog därför med henne på lite "rastning" i området och hon spande nyfiket in alla uppradade bilar och charmade besökarna med sitt oskyldiga lilla uppsyn... (De skulle bara veta!) När vi vandrat ned till Strömmen och stannat intill en stor folksamling för att titta på änderna i vattnet börjar lillan plötsligt vifta med ena armen och rynka på näsan. Sen kommer det högt och tydligt med ett spelande leende på läpparna:

"Mamma prutar, usch, fy mamma!!"
"Mamma prutar igen, näe, fy!!"

Samtidigt fortsätter hon vädra och slänga med hela armen framför ansiktet i stora rörelser, som för att få bort "stanken". Jag blev så totalt överraskad av min snart nyblivna 2-årings påhitt att jag nästan vek mig dubbel och kiknade ihop. Jag försökte mig på ett försvarstal inför folket, för nej jag stod inte där o mökade, men det resulterade bara i att jag föll ut i mer skratt. Förstår inte var hon får allt ifrån!? Min lilla med de oskyldiga blå!