Gränslandet finns kvar och är bara en suck bort. Jag känner fortfarande frihetens vindar över ängar runt hörnen när jag strosar på grusade landsvägar och passerar lunkande hästar i hagar... Där bor mitt inre lugn, där känner hjärtat frid och där mår jag som bäst. Hit försvinner jag på fotopromenader daggdimmiga orörda mornar, här vandrar jag med kisande blick upp mot solkatter i trädkronornas alléer. Här springer jag av mig inre frustationer längs med landbygden och hit tar jag med barnen på äventyr för att titta på grodor i diken. Och hit försvinner jag när jag vill rymma bort och rensa tankarna, här där landet tar vid, där stadsgränsen suddas ut... Hit kommer jag återvända gång på gång och ska ni ta en sväng i helgen, så hittar ni mig säkert inte helt otippat där. ;-)

 

Kram och trevlig helg!!