Den lilla elaka rösten...
Men vad ska jag visa...? Skulle ens någon köpa mina bilder?
Vackert <3
Du har hur många fina och bra bilder som helst, Josefin! Känslan du har i dina bilder är fantastisk. Om du bara tillåter dig själv kommer du att hitta flera bilder att ställa ut. Gör det! <3
Känslan i dina bilder är fantastiska samtidigt kan jag känna med dig i kraven man lägger på sig själv, att då försvinner glädjen o lusten art förmedla. Hoppas du finner vägen för att våga utställningen. Du är inspiration!
Duktiga flickor har ofta sådana krav på sig själva.
Du tar så mycket fina bilder som du får glädja andra med.
Dina läsare skriver så mkt fint.
En utställning med dina bilder skulle du få glädja ännu mera människor. Men det viktigaste är att du mår bra!
Lycka till!
Dina bilder säger så mycket. Det är det intressanta, du fångar något som gör att något berörs. Oavsett om det är med din kamera eller iphone. Det är att vara konstnär.
Jag har sagt det många gånger, du lyckas fånga känslan i dina bilder och de tror jag folk hade betalat för <3
Jag minns en fin bild du tog en gång, en bild på en björn. Tror det var både berg och grönska i bakgrunden. Jättefin. Den kan du gott ställa ut.
Vi bär alla runt på en kritiker inom oss som vi måste lära oss att bemöta och hantera. Dags att sluta mobba sig själv och ta chansen när den dyker upp.
Du tar otroligt vackra bilder med en fantastisk känsla i. Det känns att du älskar det du gör och för mig är det allra viktigast. Ingen bild är intressant om den inte förmedlar en känsla. Det finns vackra och tekniskt komplicerade bilder som inte har en chans mot dina bilder och känslan i dom. Så lyssna på ditt hjärta och låt det styra!! Kram.
Du är oroligt duktig och fantastisk..... fortsätt tro på dig själv. Kram
Jag har följt dig länge. Du gjorde nått DIY pyssel till Majas rum innan ni flyttade till Gränslandet, och jag fastnade i dina bilder. De är så glada och vackra. Även enkla vardagsdetaljer får nytt liv och skönhet genom din kamera. Ofta tänker jag att jag skulle vilja kunna ta sådana bilder på mitt liv. Men min egen vardag känns mycket oinspirerande att fotografera! Och du tar så fantastiska porträtt på dig själv! Jag ser inte dålig ut, men jag avskyr att vara med på bild, och det känner jag att min logg saknar. Det gör en blogg personligare :-) Din blogg är väldigt personlig, väldigt vacker och väldigt inspirerande när du varvar vardag med filosofi, tankar och citat och dekorerar med bild efter bild. Om du vill ha bilder till utställningen, kika på de dimmiga bilderna du tagit vid Gränslandet. Sjukt vackra!
Jag har följt dig länge. Du gjorde nått DIY pyssel till Majas rum innan ni flyttade till Gränslandet, och jag fastnade i dina bilder. De är så glada och vackra. Även enkla vardagsdetaljer får nytt liv och skönhet genom din kamera. Ofta tänker jag att jag skulle vilja kunna ta sådana bilder på mitt liv. Men min egen vardag känns mycket oinspirerande att fotografera! Och du tar så fantastiska porträtt på dig själv! Jag ser inte dålig ut, men jag avskyr att vara med på bild, och det känner jag att min logg saknar. Det gör en blogg personligare :-) Din blogg är väldigt personlig, väldigt vacker och väldigt inspirerande när du varvar vardag med filosofi, tankar och citat och dekorerar med bild efter bild. Om du vill ha bilder till utställningen, kika på de dimmiga bilderna du tagit vid Gränslandet. Sjukt vackra!
Tror man ska skippa känslan av att alltid måsta prestera bättre. Eller prestera alls.. för den delen. Säkert bara bra att "bara fota" för att man känner för det. Sen tror jag lusten för mer kommer av sej själv.
Du är jätteduktig!!!!
Kram!
/ Malin
malinedlund.blogg.se
Att känna prestationskrav på allt man gör kan döda all glädje. Men kraven kan ju också leda till utveckling. Det svåra är att hitta balans så att man kan utvecklas amtidigt som glädjen i det man gör finns kvar. Själv ställde jag för höga krav på mig själv och gick rakt in i väggen. All glädje försvann. Nu kämpar jag varjeb dag för att ta mig tillbaka. Så mitt råd är gör det du tycker är roligt och gör det lagom kravfyllt. Du är en fantastisk fotograf så anta en lagom utmaning. Lycka till!
Josefin, jag känner igen allt som du skriver, jag har själv haft 4 utställningar, den första var riktigt hemsk. Det var en fototävling som Värmlands museum anordnade, Jag höll på att kräkas på vägen dit, när jag hängde upp mina bilder bland de övriga 87 tävlande så upplevde jag min livs starkaste utanförskap. Jag kände mig som en udda konstig fågel… Jag blev arg på sig för att jag inte kunde göra som alla andra och hålla mig till ramar som de övriga tävlande. Jag hängde mina bilder på en röd tråd i klädnypor, bara för att jag inte kunde förstå det där med den röda tråden "som man skall ha" . Jag gillar ju att plåta allt så kan inte sätta mig i ett fack och bara säga " jag är landskapsfotograf". Phu, vad dåligt jag mådde, jag skakade när jag nöp fast mina bilder och tyckte att alla bilder var jätte fula. Väl hemma så skämdes jag jätte mycket och ångrade att jag var med i tävlingen, detta var 2013. Vettu… Jag vann tävlingen!!! Vinsten var en egen utställning på Värmlands museum, den hade jag 7/2-16/3 i år. En sak till jag slog publikrekord! Helt galet! Lilla jag… Det var likadant då, jag blev vettskrämd när jag såg den långa kön som ringlade sig för att se mina bilder. Jag stod hela tiden med tanken att dom kommer känna sig lurade när de ser mina bilder. Men det blev succé enligt Värmland museum. Min senaste utställning i augusti kändes det lite bättre, då hade jag bilder från Lofoten, jag tror att jag kände så för att jag bär på en sådan förälskelse till Lofoten. Helt sagolikt landskap!
Det kommer att gå jätte bra för dig Josefin! Du fångar bilder med känsla, det är de bilder som berör människor… Jag är väldigt förtjust i bilden ovan, flickan med ballongerna, om jag får önska så vill jag ha med den. Den är drömmande och längtande…
Ha fin helg!
