Gott Nytt År!
Jag bjuder inte på någon årssammanfattning, 2015 tynger mig för mycket och gör ont. Har sår som läker och ännu blir till tårar. Det är för jobbigt för mig att gå igenom året, väljer istället att se framåt och blicka mot 2016 med förhoppning, nyfikenhet och beslutsamhet inom mig. Sätter min tro till att jag kommer fortsätta att sätta fokus på att attrahera in positiv kraft i mitt liv, att fortsätta jobba med mig själv för att må bättre och att hålla fast vid min positiva inställning.
Önskar mig för 2016 ännu mer styrka i mig själv, att forsätta arbeta på att bli en bättre person och jag önskar mig framför allt en massa styrka och mod. Mod att våga ännu mer. Jag ska hålla fast vid mina drömmar och fokuserar på att en dag förverkliga dem. Att sätta mål är väldigt viktigt, det skapar en drivkraft och gör att jag känner mig hoppfull. Jag har en livsplan som jag jobbar efter och tror på. Jag ska börja med att ta körkort i vår, jobba på mitt företag och få ett sparkapital, ta mina barn på semester och köpa ett litet hus. Det är mina drömmar. Jag längtar även efter kärleken men det händer då det händer, jag låter ödet avgöra då mitt hjärta är redo. Jag tror på att allt har sin tid.
Till alla mina underbara läsare som under året lämnat så mycket peppande kommenterer och kärlek i era rader, som betytt mer än ni kanske kan förstå, stort tack och gott nytt år! Hoppas ni alla får en fantastiskt 2016!!
Givetvis önskar jag även min familj, mina vänner och alla nära mitt hjärta ett gott nytt år! Hoppas att lycka, välgång, välmående, hälsa och kärlek följer era steg i det nya året.
Puss och kram
Fina bilder :D
Hej finaste!
Jag känner igen mig av det du skriver om 2015. En av skillnaderna för mig är dock att jag inte fällt så många tårar utan jag har snarare känt frustration och ilska. Det kommer av att barnens pappa, min numera före detta man, har funnit en ny bästa vän - alkoholen. Den har varit en kär vän till honom en lååång tid men 2015 har det eskalerat totalt. Det är dock inte det värsta, för jag vet att alkoholism är en sjukdom, det värsta är att han blivit så oerhört elak. Det går helt enkelt inte ha med honom att göra, går inte prata med honom, ingenting. Så äääntligen flyttade han i höstas, luften blev lättare att andas, för mig och för barnen. Det som har gjort mig så frustrerad och arg i allt detta är att han har svikit våra barn så grymt detta år. Vår son som är i övre tonåren, lider av djup depression sedan ca 1 år tillbaka. Vår dotter som är i yngre tonåren har varit mobbad i skolan och blivit misshandlad av en äldre kille. En del av året ägnade jag delvis åt att skriva fram och tillbaka med Barn- och elevombudsmannen (BEO) för att slåss för min dotters rätt till stöd och hjälp i skolan. Hennes pappa svek henne gång på gång. Han fanns inte där när hon behövde honom, det var hela tiden jag som fick slänga mig i bilen och köra ifrån mitt arbete för att hämta henne i skolan när något hade inträffat. Han var inte delaktig alls i skrivelserna till BEO. - Men vi vann! BEO fällde min dotters skola, hon fick upprättelse och den hjälp hon har rätt till, allt har tack vare det blivit mycket bättre för henne. I höstas kom så rättegången mot killen som misshandlade henne. Även då var inte hennes pappa till mycket stöd för henne. - Men vi vann även där! Killen dömdes och min dotter fick upprättelse i det med!
Vår sons depression har blivit lite bättre men han har fortfarande ca 50 % frånvaro i skolan, jobbigt när han har en stundande student framför sig. Han ska ju vara i sin blomnings tid nu, inte behöva uppleva själslig smärta och sorg. Och till råga på allt har de alltså en pappa som svikit dem gång på gång genom att välja alkoholen och ha ett oerhört uselt humör. Jag har burit barnen helt själv genom detta. Försökt att peppa dem, finnas till för dem dygnets alla sekunder, gjort det så harmoniskt och mysigt hemma som det bara går. Vi har det fint tillsammans. Vi kallar oss för "de tre musketörerna". Nej, det är inte synd om mig, det är inte därför jag skriver detta. Det är bara ett konstaterande att livet blir inte alltid som man tänkt sig. På något underligt sätt har jag känt en sådan inre styrka under hela året som gått. En styrka som gjort mig till en tigrinna för mina underbara barn. Jag slåss för dem och jag slåss för mig själv.
I går skrev jag några ord till mig själv, om hur 2016 ska bli. Det var så träffande det du nu har skrivit i din text, om styrka och mod. Därför vill jag dela med mig till dig av det jag skrev:
2016 - Mitt år
2016 är året som kommer att bli mitt år.
Jag kommer att vara starkt, modig och stolt.
Stark att gå genom eld och vatten för min egen rätt och värde, stark för att bära mina underbara barn på livets slingrande stig. Jag kommer vara stark då jag inte kommer låta mig nedslås av det som är elakt.
Jag kommer vara modig att göra allt för att mitt liv och barnens liv ska vara så bra och vackert som möjligt. Modig att stå upp för orättvisor och modig att boosta mig med kraft att ändra det som är fel. Jag kommer vara modig då jag kommer att våga allt för att vinna. Vinna mitt liv fyllt av stabilitet, trygghet, harmoni och sann glädje.
Jag kommer vara stolt att vara den jag är, stolt över att vara mamma till min innerligt älskade son och dotter. Stolt över att vara stark och modig.
2016 - Mitt år.
Styrka - Mod - Stolthet
Så finaste Josefin - styrka, mod och stolthet är vad jag önskar dig. Du är fantastisk, glöm inte det!
Varm kram från Sara
jag önskar dig all lycka till på vägen mot dina mål och jag önskar dig ett fantastiskt år, 2016 <3
kram Åsa
Jag önskar dig ett gott nytt år! Kram
Gillade redigeringen i dessa bilder!
vet inte ritkigt vad som hänt, men 2015 har inte varit ett så bra år för mig heller. Nu blickar vi framåt va? Ingen nytta att älta, fokus är här och nu och vad som kan bli bättre. Okej!? Kram :)
Du tar så fina bilder!!
Vill bara tipsa om min lilla webbshop :
www.sevaspyssel.se
