NoHate-dagen 4/11
Som jag skrivit senaste tiden har jag en väldigt tuff tid just nu med många motgångar, utmattning, sjukskrivning, olyckor och dödsfall... Men jag har fått så mycket fina kommentarer, massa kärlek, pepp och böner för mig i mina kommentarer. Jag vill hylla er alla o säga tack, det är svårt, men jag försöker. Jag vill passa på att tacka och lyfta dessa kommentarer lite extra:
Postat av: Lovisa
"Fina fina Josefin! Vad tufft du har det, livet testar dig verkligen på alla sätt just nu! Förstår att det måste kännas hopplöst och meningslöst, men du ska veta att vi är många som tänker på dig. Jag ska be för att du får den stöttning och kärlek du behöver för att ta dig igenom detta 💖 Kram"
Postat av: Anonym
"Vill skicka en stor varm kram och jag ber en bön för dig!
Lidande kommer ibland och ibland med råge!
Man hittar inte svar på varför det sker.
Kämpa för dina barn, gör ditt bästa och var den ärliga fina person som du är. Gå vidare och du kommer få uppleva nya ljusa dagar med mycket skratt och värme och du kommer få nya insikter med dig på din resa."
"All världens styrka skickar jag till dig finaste J! 💕 Livet prövar oss hårt ibland, men tänk på att det är i motvind som Draken lyfter! När man nått botten finns bara en väg och det är upp! Stora kramar från Jes"
Jag vet inte alla detaljer till vad som händer runt dig just nu, men att du inte mår bra har jag förstått. Alla taskiga kommentarer du får tycker jag är fruktansvärda.
Jag hoppas du har styrka att kämpa på även om tiden är tuff just nu, men någonstans där framme så finns ljuset och en bättre tid att möta. Jag själv mår inte toppen heller just nu, i Söndags då jag jobbade så brast det för mig en kollega satt och berättade om när hennes mamma gick bort och det var så hemskt, så jag började gråta delvis för den hemska hon upplevde och säkert också för att min mamma befinner sig i ett dåligt skede i livet, vi vet inte hur länge hon kommer finnas kvar hos oss, det kan vara veckor, det kan vara månader, men för varje dag som går så blir hon allt sämre och just nu går funderingen kring om hon kommer finnas kvar till jul. Men livet går vidare på något märkligt sätt trots allt och man klarar mer än man tror. Jag borde vara lycklig nu då jag väntar mitt första barn, men i lyckan så finns det sorg också, för mamma kommer nog aldrig få träffa sitt första barnbarn då Maj känns som att det ligger allt för långt fram då hon är så pass dålig som hon är nu.
Så en massa styke kramar sänder jag till dig.
Kram Linda
