"Do you like walking in the rain?
When you think of love, do you think of pain? 

You can tell me what you see
I will choose what I believe"

Ett oväder tumlar runt inom mig. Snabba steg, hög puls. Den friska höstvinden sliter i mitt solblekta hår och gör mig sällskap där vildäppelträd låter högar av frukt vila på marken. Vance Joys ställer frågor i mina öron, han är på repeat, liksom tvivlet inom mig. Milsvid utsikt över öppna lanskap som är på väg att byta färg från grönt till varma toner av gult och rött. Det luktar nyslaget gräs, skyn är mörk, snart kommer regnet. Åh snälla, låt mig få förlora mig i regnet. Snälla piska mitt ansikte med ett kallt skyfall. Låt kläderna bli dyblöta, kroppen skaka av köld och skölj bort den hemska känslan som satt sig klistrad på min kropp. Det händer inget, allt är stilla. Det är som hela världen håller andan här ute där allt är sig likt, det är som att det inte finns något annat är fridfullhet trots alla tusen känslor som kan rymmas i en kropp. Sinnena förstärks, tar in naturen, alla dofter och för en stund är jag ett med allt det här. Jag tänker inte, jag bara är. 

Vance Joy sjunger vidare längs mina steg på landsvägar med sprucken asfallt, "This mess was yours, now your mess is mine...".