Mobilbilder från min promenad igår, samtliga finns på Instagram @myhappydays.se

Gråtunga skyar bäddar in staden i ett evigheternas oktoberdis. Vädermännsika som jag är borde jag var låg och tyngd av vädret nu, men sinnet är lätt. Jag vet inte, det kanske är stressen som bedövat mig under nästan en månads tid som nu börja ge med sig som lättat upp min sinnesstämning. Det kanske är pms-hormoner som lämnat min kropp nu, förra och förrförra veckan var inte rolig, då hade jag rena kriget inom mig med känslorstormar. Kände det som det var mest synd i hela världen om lilla mig. Inget har förändrats sen jag kände så, men de tunga känslorna är på väg att flyta bort, skönt.

Jag gick i duggregnet igår och lät löven klistra sig mot mina skor. Jag älskar melankolilken i det höstiga vädret, att få känna sig låg om man vill. Fast jag nästan tvärtom blir full av inspiration och glädje när jag går i färgstarka lövhögar och ser ljuset blänka i vattenpölar. Jag drar upp min mobilkamera och kan gå helt i min egen värld, allt liksom försvinner bort och blir oskarpt runt mig. Jag ser bara mina bilder framför mig, stannar och knäpper en bild, går vidare, hittar något nytt som fångar min uppmärksamhet och som skulle bli en fin bild. Jag älskar dessa fotopromenader, då jag bara har mobilen med mig.