Höstens sista verser
På den plats som jag en gång namngav som Gränslandet, där gränsen mellan stad och land möter varandra, faller nu löven ner och bäddar in marken.
Solen silar mellan glesa trädgrenar och får det att lysa som guld på stigar som är gömda.
Här under rasslet av vinden i trädkronorna som fick löven att dala till marken låg jag på en mossig sten och tittade rakt upp och bara andades in magin i nuet.
Jag tycker allt att hösten är den vackraste av årstider.
Efter veckor av gråmulna regntunga dagar tittade solen fram och torkade upp leriga vattenpöllsfyllda vägar.
Är det inte vackert, mönsterbildningen på åkermarken.
Löven som lägger sig i fårorna.
Och hon som gick här med systemkameran över axeln och fångade ett rofyllt sig själv med mobilen där hösten sjunger sina sista verser.
Kommentarer
Postat av: anannanland.blogg.se
Så fina bilder!
Postat av: Anonym
Jisses vilka fina bilder och Du är såå vacker på sista bilden! Verkligen. Finare än på alla 'fixad och ska ut bilder'. Ta det på rätt sätt nu och jag hoppas det framgår att det är en varm och ärlig komplimang. Kram Anna
Svar:
Josefin -Happy Days-
Trackback
