Semestertider, jag tar ner tempot och söker mig till stillheten. Vandrar intill åkermarker med vajande strån för vinden. Man finner mig oftast här ute om kvällarna, när det varma ljuset kastar långa skuggor över landskapet. Jag gjorde en upptäckt igår, när jag gick min vanliga runda men fick för mig att titta bakom axeln. Där var det, ett hjärta på den dammiga vägen jag vandrat och sprungit på så många gånger. Utan att ha noterat det har jag varje gång paserat rakt genom ett hjärta. Tänk vad man kan upptäcka i det vardagliga då man ser saker i ett annat ljus. Kvällsljuset satte hjärtat i brand och där stod jag och häpnade med en barnslig glädje som pumpade sig ut genom alla mina blodkärl. Det var som en stund av magi! 

Det får mig att undra, kanske finns allt det man söker rakt framför sig...