Idag blickar jag ut mot ett grådis och känner längtan bubbla upp med stor glädje. Jag känner mig inte tyngd av de sista vinterkyliga gråklädda dagarna som bäddar in staden. Tvärtom är jag lätt i sinnet, det är en värme som sprider sig inom mig. Längtan. Vårvarma dagar, solkysta kinder, öppen jacka, fika ute, långpromenad, porlande vatten, glajjor på, rosa blad som täcker gatustenarna under körsbärsträden... Glasspaus i gräset, leendes av att njuta i nuet. Snart är vi där!

Senaste tiden har jag jobbat mycket med att fokusera på rätt saker, släppa det grubbel som tar ifrån mig lycka. Jag övar på att sätta mig själv först nu. Kan inte längre vara den som jag en gång var, det har skadat mig och misstag lär man sig av tids nog. Jag har förstått att jag brytt mig mer om andra än mig själv och investerat mer i andras mående än i mitt eget. 

Jag tror att alla prov vi ställs inför ska lära oss något, något om livet men framförallt om oss själva. Att vi får göra fel så många gånger det krävs tills det blir rätt. Tills vi har lärt oss något och vi hittat rätt väg att fortsätta vandra. Vi lär oss både i de svåra och ljusa stunderna, men kanske mest då vi utsätts för de största prövningarna. 

"Ibland måste du fatta beslut som kommer att skada ditt hjärta men lugna din själ" 

 

Så idag känner jag mig lätt i sinnet och styr om kursen, väljer att fokusera på mig själv och min egen lycka. Lägger min energi på mig och låter min framtid ta mig dit jag ska. Jag har satt på Elvis Presley i högtalaren, balkongdörren står öppen och släpper ut tonerna på gatan och låter ny frisk luft strömma in och rensa sjukstugan. Efter några dagar däckad i febervärk börjar känna mig som människa igen. Tur det för imorgon är det bröllopsfotografering!!