Spontana eftermiddgar denna vecka, fyllda med vad jag som mest behövde. Saker jag länge oroat mig för har ordnat upp sig, en lättnad kring det har börjat omfamna min själ. Jag lägger ett pussel, bit för bit. Att medgång äntligen börjar komma till mig, det är så förlösande att jag börjar känna ett hopp spira inom mig. Det är nu det vänder, nu börjar det ordna upp sig. Jag känner att det inte är lika mycket motstånd längre, jag kämpar inte utan låter allt bara komma och ske, utan att lägga kraft på det. Det bara händer, som att det äntligen är dags, motståndet lossnar. Det är nu det börjar bli ljusare igen. 

Två eftermiddagar denna vecka har varit särskilt fina, jag är så glad för dem, rena medicinen. Jag är väldigt glad för en spontan måndag med min pappa. Jag är även väldigt glad för idag då energi fyllts på tillsammans med en nära vän vid bryggor och vatten.