Idag är en sån här dag som jag vaknar upp och känner mig lite extra kreativ och djup, regnet smattrar mot taket och det vilar ett dunkel av gråtunga moln över staden. Tankarna drar iväg med mig och jag hamnar på en annan plats. Jag har förflyttats till ett mysigt bohemiskt inrett café med varmt ljus sittandes vid en fönsterplats där jag låter blicken glida ut genom regnet. Känner mig helt avkopplad i hela kroppen, inte några måsten eller planer alls för dagen. En stor kopp chailatte med skummad topp och ett dekoratvit bladmönster gör mig sällskap där inne i värmen. Den söta doften av chai sprider upprymdhet i kroppen. Ett dämpat brus av besökarna i bakgrunden får mig att känna mig delaktig i en gemenskap fast jag sitter ensam. Genom regnvåta rutor iaktar jag personer som skyndar undan för regnet, jag tar in stadens puls. Vattenpölar med droppande cirkelmönster, småspringande fötter över regnvåta gatustenar, människor med paraplyer som går i grupp och skrattar, personer med shoppingkassar som spenderat en regnig söndag i mars åt shopping och långt där borta skymtar jag kvinnan utanför köpcentret. Hon som sitter där och tigger i alla väder och fyller ljudet mellan väggarna med klagan i sin sång.

 

Jag tar en bild av min chailatte sett från ovan där det perfekta bladmönstret kommer till sin rätt och leker med redigeringen i en app en stund innan jag postar på Instastories. Försöker även att fånga några regndropparnar på rutan och skapa en vemodighet i bilden. Det handlar för mig inte om att vara socialt närvarande i digitala medier utan ett behov av att låta min kreativitet ta plats i nuet, ge uttryck för allt jag känner in i stunden och att skapa av det jag har runt mig. Jag tar en klunk av min chailatte, låter värmen fylla magen och njuter av att var mitt eget sällskap och att kunna låta tankarna vandra fritt. Känner hur inspriation griper tag i mig igen, den här gången till att skriva något. Det får mig att ta fram min mobil igen. Jag fyller min mobil med tusen anteckningar, det är allt från inköpslistor till utkast av texter som jag en gång tänker publicera. Jag tar en ny klunk, lutar mig tillbaka och sveper med blicken över lokalen, sen börjar jag att skriva. Ord formas till meningar och fyller upp nya rader i mina anteckningar, den här gången om dagen då jag gömde mig undan från regnet på ett centralt fik.