Pretty pretty please, don't you ever ever feel.
Like you're less than fuckin' perfect.
Pretty pretty please, if you ever ever feel, like you're nothing.
You're fuckin' perfect to me!

Den här låten har nött sig fast i mitt huvud, är den inte underbar, lyssna på texten med!

 

Ledsen att jag inte hinner uppdatera bloggen mer än så här idag, det har gått i hundra knyck! Har varit på vårdcentralen med astmautredning med sonen, vi har haft mäklare nr 2 på besök o bestämt oss för att skriva på med honom då han gjorde ett väldigt gott intryck. O så har jag fått ett fint paket rekordsnabbt hemlevererat idag med två mkt fina produkter från nuknuk (missa inte deras rea just nu!) som jag visar er så snart jag hinner, förhoppningsvis imorgon. Förstår att det är många nyfikna ang huset vi bygger nu med o jag ska berätta mer men inte nu, för nu ska jag se på DH!

 

Ha de!

 

Suttit nu på morgonen o diggat till The Baseballs, underbart glad moderniserad rockabilly pop! Lillan rev ned granen med av en olyckshändelse så nu är den undanstädad, det sista som var kvar av julen i hemmet. Nu ska jag o familjen ner o glida på stan lite.

Trevlig lördag, kramar!

I ett publikhav med tusentals andra och ett virvarr av känslor som sprängde i klibbig sommarnattsvärme fylldes jag av ett obeskrivligt känslorus. Höga toner av hysteriskt jubelvrål från Kentfansen skickades ut i atmosfären och beblandades med klappandet utav händer högt upp luften som slog i takt. Kroppar som hoppande ryckte med i rytm och inte kunde stå stilla till musiken som erövrade Norrköping. Det var antiklimax, sommaren 2008:s höjdpunkt då de första tonerna ur "Mannen med den vita hatten (16 år senare)" i det extra och sista finalnummret i Kents sommarurné fredagen den 1:e august brann av.

Pirret i kroppen som jag vaknade med den morgonen förföljde mig hela dagen. Gick runt med en drömskt längtansfull blick långt borta i det blå och ett fastnålat fånleende mest hela tiden. Jag var så lycklig, som jag vore nyförälskad och allt för kvällens konsert! Med KENT! Ja hela dagen lång var jag ett lyckorus, en käslomässig berg o dalbana som hade lika nära till gråten som skrattetet och ibland både grät och skrattade jag samtidigt. Allt var high over hills och mina förväntningar för kvällen upplyftande stora. Den veckolånga värmeböljan låg kvar över Norrköping och lovade sommar på riktigt när den är som bäst! Utsikterna för kvällen var de bästa.

Jag drog raka spåret till min vän Lindis direkt efter jobbet. Typ 5 minuter efter att jag slutat ringde jag på dörren! Där var det uppvärmning med lite Kent i högtalarna och gyrostallrik ute på gården. Vi fyra i sällskapet som skulle på konserten tog oss sedan upp till Lejongroppen i Folkparken vid 18:30 då insläppet börjat. Satte oss på gräset och klunkade bira i öltältet innan, ja alla utom jag faktiskt. Jag vågade inte drick för att riskera att vara tvungen att uppsöka en bajamaja mitt i spelningen, det vore ju katastrof! Och jag vet hur lätt den där förädiska drycken rinner rakt igenom mig så jag vågade inte chansa.

Förbandet startade med lokalbon Markus Krunegård, sen kom den där långa seglivade väntan när scenen täcktes för och bygdes om... Sen jävlar vad det drog av när Kent stod där!

Jag skrek, hoppade och släpte loss alla känslor! Vi hade perfekta platser framför scenen, utan trängsel och ingen flagstång framför oss, fri sikt! Hela konserten var enorm och jag körde fullkomligt slut på mig själv där jag skrek med i text och med en kropp som inte kunde stå stilla. Så kom då extranummret där Kent som sista låt rev de av den enligt dem själva bästa låten som någonsin gjorts på svenska, och jag tror dem, Mannen i den vita hatten (16 år senare). Omvärlden fanns inte alls, alla vart som galet uppslukade och ett med musiken. Kent gav det bästa i det sista som de hade kvar att ge åt publiken och ingen ville nog att det ögonblicket någonsin skulle ta slut. Inne på slutet i de extra textradena till låten så sprack ett överraksande konfettiregn ut över oss i främre publikhavet under öronbedövande och jublande skrik. Det var höjdpunkten, vilken obeskrivbar känsla och jä-lar vad vi vrålade här. Jag hoppade och skrek in i det sista... Efteråt, jag var så darrig i hela kroppen att jag knappt kunde stå, ännu mindre gå, folkmassan skingrade sig och lämnade kvar en grop full med guldiga konfettibitar, en hade ramlat ned i min väska och fick ligga kvar. Kanske ligger den kvar där än? ;-)

Film från tillfället jag hittade på youtube, titta o njut. Missa inte för allt i världen konfettiregnet i slutet. :-)

Är helt frälst, vilken uuunderbar låt! Jag är lite sent ute o upptäcka denna pärla kanske men bättre sent än aldrig! :-)

 

Sträcker upp mina händer
Tror att det här kan vara början på nått stort
Jag står precis på gränsen
Horisonten är nån annans konstruktion

Brukade hata mig själv
Måndag-fredag blev en kedja kring min fot
Men det är nånting ikväll
Som får mig att tro att vi kan gå

Genom eld
Bara för ikväll
Håll den tänd
Vi kan gå I eld

Tokfastande för denna fina låt nu på morgonen som jag bara måste delge mig av.

♥

Jag shakar loss denna lördagkväll hemma i köket medans jag bakar feta- och olivfyllt bröd till "I wanna boom bang bang with your body yo Were gonna rough it up before we take it slow Girl lemme rock you rock you like a rodeo (Its gonna be a bumpy ride)". För härlig partylåt, kan inte stå still! :-P

 

Vad hittar ni på ikväll?

Godmorgon FREDAG! Shit vad fort den här veckan gick då, nu är ju helgen här o allt. Önskar er en bra start på helgen med denna grymma låt!

Och varje gång du möter min blick
blir min värld en aning större
Varje gång du möter min blick
hör jag ditt hjärta ge mig blod

Varje gång du möter min blick
går en störning genom ljuset
Varje gång du möter min blick
så vet jag vem jag är

-Kent-

Hör du ljudet av juli där utanför?
Sist vi sågs var det vinter och en meter snö
Jag kan höra musiken du gav mig i natt
Så här lät det medan ångesten kom ikapp

Jag vill höra en öde helg explodera utanför ditt fönster
Ibland blir jag så störd av tystnaden här

Jag tänker på dig
Jag tänker på dig
Jag tänker på dig ibland

Ge mig en ny drog som tar mig nånstans
Jag behöver en ny medicin och ett nytt land
När jag faller lycklig och fri var det falskt alarm, 
falsk marknadsföring
men även inbitna lögnare har sin charm

Jag kan höra musiken du gav mig i natt
Stå still, jag loopar samma tack
men det finns nåt där som bara måste bli sagt

Jag tänker på dig

Hela nya skivan En plats i solen är FANTASTISK! Nu ska jag försöka att inte kväva alla andra icke KENT-älskande bloggläsare med fler inlägg... ;-D Men texterna, bara älskar, helt fenomenala! Det är det jag gillar så mkt med Kent och Winnerbäck förutom att musiken är skön o lyssna på. Texterna är så otroligt fint sammansatta o framtagna, hemlighetsfulla och fria för tolkning men målande, djupa o aningens konstigt vridna men samtidigt helt rätt...

Fantastiska Kent, älskar ekodialogen...
Har du den där känslan?
Vilken menar du?
Jag menar den där känslan
Av att någonting avgörande hände
När jag var ouppmärksam
Att någonting försvann

Säg att du förstår mig
Nej vad menar du?
Jag vill att du förstår mig
Så vad menar du?
Du gör det mycket svårare
än det egentligen är
Vad är min tystnad värd

Där inget är sig likt
Fast allt är likadant
När inget är sig likt
Vad är min tystnad värd
När inget är sig likt
Fast allt är likadant
När inget är sig likt
Vad är min tystnad värd

Vilken kväll, helt magiskt underbar! Mitt på Stångebrofältet bland nedtrampade grästuvor,¨picknickkorgar, festivalfolk i alla ålderskategorier, under en växlande molnig julihimmel som sprack upp med sol upplevde vi en fantastisk kväll. Vad annars kan man förvänta sig av Lasse?

Jag minns än den dagen då jag för första gången kom i kontakt med hans musik. Jag var 16 år och en ivrig helt såld Malou satte på hans liveskiva För dig i hennes två i haga. Det var då det klickade, jag minns än tanken som for genom i mitt huvud, det är den här musikbiten jag har sakant i mitt liv, som jag visste fanns där...

Låtarna står sig än, de kommer för alltid vara oförstörda hur mycket de än spelas, de växer istället ännu mer. Han är en fantastiks låtskrivare, ordkonstnär och musikskapare. Jag kan ta ner låtarna ord för ord, känna att de beskriver en situation som jag kanske själv upplever eller upplevt bättre än vad jag själv skulle kunna förklara den. Hans musik har varit som terapi vissa gånger, lyssnat o tagit in, känt och efter några dagar av lyssnande på en låt kunnat släppa det o gå vidare.

Det här var premiärkvällen för hans turnésommar o det märks att Lasse trivs på hemmamark, han är mer avslappnad, glad och pratsam i mellansnacket än vanligt, det är härligt o se! Extra roligt var även att duktiga Melissa Horn var förband bland andra. Älskar hennes låt Som jag hade dig förut o hade gärna önskat mig dueten tillsammans med Lasse ikväll... Kvällen avslutas med inte bara ett utan två extranummer som överraskade med ett makalöst fint o pamppigt fyrverkeri i slutlåten då jag sjunger vrålar o hoppar som en dåre av lycka. ;-D