Här kommer en samanställning av alla frågor ni ställde till mig i bloggenkäten! Enjoy!

 

1) Tycker du att det har blivit enklare med tiden att leva som ensamstående mamma?
-Att leva ensam med barnen är något jag känt mig trygg i från början. Men att vara själv de veckor jag är helt ensam är däremot något som jag lärt mig hantera med tiden. Jag är så otroligt sällskapsjuk och gillar att socialisera, så i början flydde jag ensamheten när barnen var hos sin pappa, försökte alltid var sysselsatt. Jag känner fortfarande så att jag väldigt gärna vill hitta på saker och älskar att vara spontan. Gillar att ha saker att se fram emot men har hittat ett lugn i att vara själv också. Så ja, på så sätt har det blivit lättare, för att jag hittat ro i mig själv nu och mår bättre än på många år. Men det har rent ekonomiskt blivit tuffare, har varit tvungen att gå ned i tid till 80% senaste året, så ur ekonomisk synvikel är det svårare.

 

2) Finns det några fördelar med att leva som ensamstående, något särskilt att hämta kraft ur? Leva som ensamstående har nästan blivit kultur idag, något många gör. 
-Ja, när jag har barnen är jag deras till 100 procent, då får allt det där som kan vänta gör det. Jag är närvarande och umgås mer med dem idag än när jag levde med barnens pappa. Då kunde jag vara disträ och försöka hitta egen tid mitt i familjelivet vilket inte var så lätt. Nu när jag lever varannan vecka livet är det enklare att balansera sin egen tid med barnens. Vi hittar på saker tillsammans och vi har massa roligt och mysigt för oss barnveckorna, vi har alltid roligt ihop. Det ger mig massa glädje och positiv energi! När nästa vecka tar vid tar jag fokus på mitt eget, då tar jag även en dag eller två av egentid och hämtar kraft i att bara ta det lugnt. 

Det stämmer att många lever som ensamstående idag, det har blivit en vardag vi är vana vid. Många av mina vänner med barn lever samma liv som mig, det gör det även enkelt att ta hjälp av varandra när det behövs och vi hittar på saker ihop både med och utan barnen. 

3) Vart vill du resa?  (Frågan kom upp två ggr)
-Japan under sakura perioden då körsbärsträden blommar, New York, Paris, bila genom USA, Marrakech, någon medelhavs ö... Alltså, vart vill jag inte åka? Jag är så ressugen att jag bara vill dra iväg vart som helst, nu på stört! Drömmer om att åka på en fotoresa och solsemester. Både storstad och sandstränder lockar liksom övergivna platser. Jag är spontan, vart ska vi? Vem hänger på? 

 

 

4) Hur går det med husdrömmarna? 
-Jag spanar på hemnet varje dag, men det är svårt att hitta mitt lilla hus med den vackra frukttträdgården, gamla plankgolv och eldstad om det inte kostar för mycket eller ligger lååångt utanför stan. Just nu har jag ingen brådska egentligen även om rastlösheten och längtan gror allt mer. Jag tror att det är som med kärlek, att när det är rätt så vet man. 

 

 

 

 

5) Vad har du för sommarplaner?
-Njuta av dagen! Jag kommer vara ledig i stort sett hela sommaren (jobbar bara 8 dgr!) men har inte planerat in någon resa eller liknande. Det kan bli en spontan sista minuten om sommaren fortsätter så som våren gör nu. Annars blir det dagsutflykter, midsommarfirande på landet, födelsedagsfest med 50-tals tema, bröllopsfoto, ev en roadtrip till västkusten med en vän och säkert någon vända upp till huvudstaden.

6) Hur får du de där underbara ljuset i alla dina bilder?
-Stor bländaröppning och motljus! Jag söker alltid efter det perfekta ljuset då jag fotograferar, älskar motljus, fotar oftast de finaste bilder jag blir mest nöjd med i motljus. 

 
7) Vad har du för drömmar inför framtiden?
Ett hus till mig och barnen, ett uppfriskande roligt jobb där jag får ut min kreativitet och så klart vill jag att kärleken hittar mig! Jag skriver att kärleken får hitta mig, för sjäv har jag helt slutat att leta. Tror mer att det händer då det händer. Fram tills dess tänker jag bara njuta av nuet och se till mina egna intressen.

8) Vad vill du jobba med?
Något kreativt, har varit nyfiken på Art director och att jobba med grafisk desig, reklam osv. Kommunikation, marknadsföring och kultur inom kommunnen vore med roligt! Är sugen på att starta upp eget och att ge ut en fotobok. Jag har massa idéer, är sprängfylld av sprudlande energi och kreativitet. Det gör mig tyvärr även splittrad och rastlös, har idéer och drömmar som drar åt olika håll. Skulle behöva någon som får ordning på den här kreativa konstnärssjälen som alltid vill så mycket på en och samma gång. Har så mycket skaparglädje inom mig som måste ut.

 

 

9) Vad tror du att dina barn kommer ha för intressen när de blir stora?
-Oj! Vilken svår fråga... Jag har faktiskt ingen aning. Pontus är väldigt omhändertagande med ett stort empatiskt hjärta, han ser de mindre och är väldigt bra med att finnas till hands för dem. Han sa en gång att han skulle vilja bli programledare för Bolibompa vilket skulle passa honom. Han är barnkär och har humor! Meja provar sig nog fram lite just nu, tror inte att hon har hittat sin "grej" ännu men hon är envis som synden och en vilja av stål, så hon kan nå långt i vad hon än tar för sig tror jag. Själv fann jag målandet och ritande väldigt ung och insåg att jag hade en talang för det. Men sedan slutade jag måla och rita när jag fann kärleken i fotograferingen under sista året på gymnasiet, så det kan ju ändra sig med tiden.

10) Kan man redan nu se att de har särskilda intressen, tex kreativa eller sport och så?
-Pontus är duktig på lego och kan sitta länge och koncentrerat bygga efter ritiningar. Meja är intresserad av bokstäver och kan redan läsa och började lösa korsord som 4-åring. Ingen har visat intresse i sport mer än att Meja älskar att springa, hon och jag är ganska lika i att vi gillar att vara aktiva och röra på oss. 

11) Vore kul med en Norrköpingsguide med tips på ställen att besöka, har aldrig varit där men funderar på en tur i sommar.
-Åh, vilken rolig idé! Det måste jag försöka att få till! Tack för förslaget. 

12) Hur väljer du vad du ska publicera i bloggen? Vart går gränsen för vad som är FÖR privat för din del?
-Magkänslan! Om jag tvekar innan jag ska posta ett inlägg så tänker jag att om det inte känns bra i magen så låt bli eller rådfråga en vän. Jag försöker även utmana mig själv ibland att släppa på kontrollsprärren och tillåta mig vara mer privat. Jag hade jätteproblem med att utelämna mig själv för mycket förr. Jag skäms till exempel idag över hur jag hanterade skilsmässan i bloggen inför mina läsare. Från ena dagen såg man mig bo i vårt nybyggda hus och i nästa inlägg finna mig i vardagsrummet i min lägenhet, utan att ha berättat något om flytten innan. Det var en tuff tid som jag inte visste hur jag skulle hantera inför alla läsare. Hade varit mer öppen om det idag, det är inget man ska skämmas för, att livet inte alltid blir som man tänkt.

Men nu blir min nya resa tillbaka i Skapa positivt livsflöde offentlig och det är att verligen våga släppa på det privata för mig. Men det känns bra, det känns bra att visa sköra sidor och att jag genom min väg tillbaka kanske kan få andra att hitta egen energi. Drar min gräns vid barnen, delar inte med mig om så mycket om barnens privatliv mer än en vardaglig uppdatering från hemmet. Det var även den anledningen som gjorde att jag inte ville delta i Ensam mamma söker för två år sedan, jag hoppade av när jag kom in i slutcastingen då. :-)