Mitt så kallade liv
Standing on a line between giving up and seeing how much more I can take.
I slutet på sommaren mådde jag så bra, kände mig starkare än på länge efter ett halvårs hårt intensivt jobbande på att återigen hitta balans i mitt liv med ett positivt livsflöde. Sen kom beskedet med nya cellförändringar, "Vi kanske måste ta bort livmodern". Jag rasade fulltständigt, panikångest och en orublig oro blev återigen vardag. På det toppade sig en rad andra faktorer som att duktiga jag inte kunde låta bli att överprestera på mitt jobb, att omtänksamma jag fanns där för två vänner i varsin livskris fast jag inte hade mående nog att finnas till ens för mig själv, att min älskade son fick en livsomvälvande diagnos. Även två olyckor där jag hamnat på akuten och blivit sydd och förvärrad tinnituss som följd samt stort ärr i aniktet och ingen känsel längre i en fingertopp är något jag numera lever med dagligen som påverkat mig. Det och mycket mer ledde till att jag pang bom tappade andan igen. Jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom och ifrågasatt, fick elaka kommentarer på min blogg och när jag kände att nu brister det snart, kom ett hjärtskärande och chockerande besked om att min kärlek förra året, han som var min pojkvän då, inte längre lever efter tragiska omständigheter. Jag orkar inte mer nu. Tappat lust o motivation till allt, utom mina barn. Det är egentligen det enda som håller mig uppe, att jag måste finnas där för dem.
Jag vet inte ens om jag vågar posta detta, men det är just så här det är, jag måste skriva av mig, försöka hitta ord på det kaos som finns inom mig. Livet prövar mig ordentligt just nu, mer än jag kan hantera och jag känner emellanåt att jag är nära ett totalt sammanbrott. Jag försöker hitta steg att jobba på med mig själv för att komma tillbaka, kommer få hjälp med det med.
Den här bilden tog du R förra hösten, minns du? Svårt o greppa att du inte är kvar när alla minnen lever så starkt inom mig, hör ditt skratt och känner värmen av din famn... Vi hade en stark energi ihop och upplevde så mycket tillsammans under den tid vi fick. Vila i frid.
Usch vad hemskt! Du kanske borde inse att du inte klarar art jobba 50%? Oftast vill man mer, men ibland måste man kanske inse att man behöver återhämtning/andrum.. Inga måsten utan bara tänka på sig själv. Vet precis vilket hål du pratar om. Har dock aldrig förlorar ngn i dödsfall men känslan om ångest, panik o att inte känna igen sig själv det vet jag. (Själv utmattad) hoppas du får ro snart så du kan börja med at hitta dig själv! Det är oftast att vi tänker för mycket. Kram
Vill bara skicka en styrkekram här genom cyber. Ta en dag i taget. Andas och njut av dina fina barn. KRAM!
Kram❤️
Jag förstår dig. Det är en helt naturlig reaktion att känna som du gör i ditt läge. En olycka kommer sällan ensam, tyvärr. Jag känner dig inte men du framstår som en så otroligt fin och kärleksfull mamma. Du finns där för dina barn och det är det viktigaste. Du kommer vara stark för dem och en dag om inte alltför länge kommer du inse att du klarat dig igenom det svåra och det bästa är framför dig. Även om det är svårt att se nu. Det du inte behöver är negativa, okunniga kommentarer från personer som verkar må dåligt själva och tar ut det på andra. Försök se hur få dessa är trots allt. Och låt dem inte påverka dig. Det är bara sorgligt och patetiskt att bete sig som de gör. De har inget med dig att göra utan har egna problem de försöker lösa genom att vara elaka mot i princip vem som helst. Så försök fokusera på de positiva kommentarerna istället, de är så många fler! Jag vet att det är svårt! Försök ta hand om dig, mitt bästa tips är härliga promenader med radiodokumentärer i lurarna och att följa serier, (homeland är jättebra tex) då får hjärnan en paus. Hoppas det lättar snart!!!
Usch vad sorgligt. Jag känner verkligen med dig. Ingen ska behöva gå igenom allt det där. Jag vet egentligen inte vad jag kan skriva för att få dig att må bättre. Det finns nog inget. Men jag vill bara att du ska veta att jag tänker på dig.
Många kramar!
Det kommer bli bättre! Det är alltid mörkast innan gryningen. Försök bara att ta hand om dig själv och stärk dig själv.
Jag hade en riktigt djup depression för flera år sedan, det är helt vidrigt när man är där, men det finns ett liv efter också där man är starkare och lyssnar mer på sitt inre.
Du kommer komma ur det här och bli lycklig igen! Jag lovar!
Varma styrkekramar! <3
Vill bara skriva att du kommer klara detta, det tar tid men du kommer klara detta. Jag förstår att det är tufft och du har fått flera smällar på raken, men du fixar detta, jag lovar. Ge det tid, ge dig själv tid. Bry dig inte om knasbollar som inte vet vad de pratar om, elaka kommentarer ska du inte bry dig om. Ge dig själv tid, du är värd att ha det bra, du förtjänar att ha det bra. Ta hand om dig. Kram
När livet är som svårast och det känns som man ska falla, bli tokig gå sönder som människa. Då måste man ta små steg framåt, ej stressa inte läsa lyssna på elaka kommentarer. Minsta lilla gör ont, men sakta kommer det bli bättre jag lovar och vet. Men ta bort energitjuvar , försök leva i nuet samt andas. Testa 3 djupa andetag med långsam utandning flera gånger om dagen. Det hjälper har hjälpt mig efter svår sjukdom , med lång rehabilitering samt all ångest som kom efter då jag insåg hur sjuk jag varit samt hur nära att lämna mina barn och man. Massor styrkekramar till dig ❤️
Fina fina Josefin! Vad tufft du har det, livet testar dig verkligen på alla sätt just nu! Förstår att det måste kännas hopplöst och meningslöst, men du ska veta att vi är många som tänker på dig. Jag ska be för att du får den stöttning och kärlek du behöver för att ta dig igenom detta 💖 Kram
Jag känner dig inte men jag vill ändå skriva att jag känner med dig, precis som många andra. Jag kan bara ge dig råd precis som andra här; försök vara snäll mot dig själv och lyssna på ditt inre. ta allt i din takt och fokusera bara på dig och dina barn. Det kommer bli bättre med tiden, du kommer växa dig starkare för varje dag. Ibland kommer stora prövningar i livet och ibland kommer tyvärr många på en gång. jag känner dig inte men du verkar vara en klok kvinna med båda fötter på jorden. Du är modig som delar med dig och vi är många som tänker på dig och vill skicka dig styrka och ömhet. Så det skickar jag dig nu. Ta en dag i taget, det kommer ljusna jag lovar.
Massa kramar till dig.
Jag förstår att du inte har ork och kraft just nu att samla dig och tänka positivt, men om du kunde hur skulle du göra då?
Styrkekramar! :D
Styrkekramar! <3
Vill skicka en massa kramar till dig och dina barn. Jag känner inte dig men följt din blogg, dina fina bilder, och berättelser av din vardag. En massa styrka till dig!!!
Det finns ingen som klarar av att gå igenom hur mycket som helst på relativt kort tid. Jag blir så ledsen när jag läser det du skriver för det var precis liknande som fick min kropp att till slut säga ifrån. Inte samma händelser men dödsfall, brottsvittne och olycka efter olycka för både mig och mina nära.
Jag tycker det är otroligt starkt av dig att posta inlägg som dessa och jag vet att du hjälper många människor genom att dela din historia. Jag hoppas att du kan ta till dig av allt stöd och positiva kommentarer för de negativa även om jag vet att det slår hårt.
Jag läste i en kommentar ovan att jobbet är viktigt för dig och förstår att det ifrågasättas men jag förstår vad du menar. Under de åren jag haft det tufft har jobbet alltid hjälpt mig. Utan jobbet vill jag inte tänka på hur jag hade mått eller var jag hade varit idag. Rutiner, samspel och att få göra något är så otroligt viktigt.
Många, många kramar till dig.
❤️❤️❤️💕💕💕
Stackare så mycket du behövt vara med om den senaste tiden
Kram
Önskar att du får se en väg ut ur detta!
Ber en bön för dig, du har fått möta många svårigheter på kort tid nu. Kram
Vill skicka en stor varm kram och jag ber en bön för dig!
Lidande kommer ibland och ibland med råge!
Man hittar inte svar på varför det sker.
Kämpa för dina barn, gör ditt bästa och var den ärliga fina person som du är. Gå vidare och du kommer få uppleva nya ljusa dagar med mycket skratt och värme och du kommer få nya insikter med dig på din resa.
Här kommer styrkekramar i massor!!! Förstår mer än väl att det blir för mycket, allt det som hänt. Det är skönt att i alla fall läsa att barnen håller dig uppe. Det är positivt. Ta emot all hjälp du kan få både från sjukvård och vänner. Skala bort allt som inte är viktigt på riktigt och gör saker för stunden som får dig att må bra. Ta en timme i taget. Lätt att säga, jag vet.
Själv befinner jag mig också på kanten just nu. På väg att tippa över. Mamma som inte har lång tid kvar i sin cancersjukdom. Försöker hitta balansen mellan "vård av anhörig" och jobbet. Bara det att på jobbet ligger högar när jag kommer tillbaka och jag orkar inte jobba över för att komma ifatt. Samtidigt ska vardagen med barnen fungera. Alla stresssymtom jag hade förra hösten när jag var sjukskriven för utmattningssyndrom kommer tillbaka.
Men vi ska fixa det. Både du och jag. På varsitt håll. Eller hur?
Styrkekramar Lotta
All världens styrka skickar jag till dig finaste J! 💕 Livet prövar oss hårt ibland, men tänk på att det är i motvind som Draken lyfter! När man nått botten finns bara en väg och det är upp! Stora kramar från Jes
All världens styrka skickar jag till dig finaste J! 💕 Livet prövar oss hårt ibland, men tänk på att det är i motvind som Draken lyfter! När man nått botten finns bara en väg och det är upp! Stora kramar från Jes
Prövningar som hopar sig kan göra även den starkaste trött och ångestladdad.
Men jag tror att du är mer än kapabel till att hitta livsstrategier som hjälper dig att förstå och självläka fysiskt och själsligt.
Livet är både ljus och mörker för alla människor och man är aldrig ensam i sitt lidande även om det kan kännas så.
Jag tror på dig, du är en stark tjej, annars hade du aldrig prövats.
En regnbåge kan inte bildas utan regn, utan dalar finns inga berg <3 Utan natten uppskattar man inte dagen, och det är inte förrän vintern kommer som man insåg hur underbar sommaren var. Men även vintern är vacker. Frosten är som tusentals diamanter. Här, just nu. I den värsta storm, finns någonting vackert.
Om ett år kommer du se tillbaka och känna att jisses, vad stark det gjorde dig att gå igenom allt det här. Sorgen försvinner aldrig men den ändrar form. Livet handlar inte om att bara ha stunder att njuta av, utan att hitta stunder i allt att ta tillvara på <3 Du är så stark som berättar. Jag hoppas att du får stöd. Var inte rädd att be om hjälp <3 Tillsammans är vi starka. Lycka till med allt.
Du har två fantastiska barn. Och sista cellprovet var ju mer possitivt <3 Nu kommer en glitrrande jul med massa mysiga stunder tillsammans <3
skickar massor av styrke kramar till dig...när livet är tufft behövs mycket kärlek från när och fjärran, du verkar ha många fina vänner runt dig och i cyberrymden..det viktigaste är att du tar hand om dig <3
varma kramar Åsa
All kärlek till dig💕
