Det är ett hjärta jag bär med tyngd denna sena söndagskväll. Mina tankar har flera gånger under helgen vandrat till Stockholm och terrorattentatet i fredags, mitt i centrum av vår vackra huvudstad. För 3 veckor sedan sprang jag och Meja ut och in genom butikerna längs just Drottninggatan där attentatet skedde. Vi placerade platsen flertalet gånger under vår weekend i Stockholm. Det känns så hemskt att tänka "tänk om"... Vilket är så lätt att göra. 

Jag har följt nyhetsuppdateringarna och jag har genom tankarna sänt kärlek till alla drabbade. Via tv har jag tagit del av kärleksmanifestationen på ett Sergels torg som svämat över av blommor och människor som samlats i gemenskap för att kämpa för kärleken. Så starka och viktiga tal, känner så enorm stolthet över alla insatser som snabbt gjorts i denna tragedi. Medmänskligheten, att så många snabbt sträckte ut sin hand till den som närmast behövde den. 

Vi behöver fortsätta att ge ut kärlek, nu ännu mer. Jag skrev om detta redan här och när jag nu läser orden på nytt i det inlägget känns det lika fortsatt aktuellt. Trots det tragiska som inträffat känner jag en enorm värme när jag ser all kärlek som vi gemensamt i Sverige står upp för. Den värmen blir som en drivande eld inom mig. För jag känner tron på det goda, tillsammans är vi starka och enade i kärlek. Det gör mig trygg.