Jag frågade om ni mina fina läsare hade några frågor att ställ mig i detta blogginlägg. Fick en hel rad härliga frågor från Annie! 

Har du några favorit-TVprogram om inredning/hus? 

-Den är lätt, min systemkamera alla gånger om! Och även som inredninigsdetalj, jag samlar gamla vackra kameror och har dem som vackert blickfång i mitt hem. 

Vad kommer aldrig någonsin in i ditt hem: 
-Såna här stora möbler som är kombinerad tvbänk och bokhylla som tar upp en hel vägg

 

 

 

Precis gjort något som får det att kännas som hundra fladdrande fjärilar flyttat in i min mage, känner mig lite busig faktiskt! (Även om jag ser nervöst sammanbiten ut på bilden, haha!) Har just skickat in ansökan om att starta företag och registrera mitt företagsnamn! Nu får vi hålla tummarna för att allt går väl! 

 

I veckan har jag även suttit och skissat på min logga, jag känner mig så fylld utav förväntan! Det är så många bitar att ta itu med och trådar att dra i. Som att kontakta olika leverantörer om samarbete, praktiska detaljer och givetvis att fortsätta utveckla mina idéer. Idéerna de avslöser varandra och jag brinner verkligen för att få göra det här, att få känna mig kreativ, fylld utav skaparlust att utveckla mina egna produkter. Det här är ju verkligen så jag, bara det gör mig så exalterad och glad!

Igår kom den, första snöfallet! Virvlande vita flingor mot en svart natthimmel mötte mig ute när jag gick mot sista bussen hem efter att ha hjälpt min vän Jenny med hennes flytt. Vi hade sprungit i trappor hela kvällen och ätit flyttpizza på golvet direkt ut kartongerna  med händerna. Så himla mysig kväll! Ska över och hjälpa henne fortsätta med flytten idag. 

När jag gick igenom en gammal hårddisk igår hittade jag dessa bilder för två vintrar sedan, så passande med tanke på att första snön sedan kom samma dag! Man får tycka vad man vill om snö och vinter, men vackert är det! 

Ha en riktigt trevlig fredag! 

Det här är för övrigt sista bilderna på mig ni får se på ett tag där jag inte kommer att ha ett plåster i ansiktet. Det är nämligen så att jag tillbringat min natt på akuten och fått sytt igen ett dupt jack straxt under ögonbrynet. Jag var med om en olycka igår och slog i huvudet. Tack och lov stannade tre yngre killar och körde mig och min vän Cissi till akuten. Den ena satt till och med och väntade tills jag skulle få komma in, helt otroligt vilka hjälpsamma och omtänksamma människor det finns! Vill hylla medmänskligheten, där man räcker fram en hjälpande hand till en främling! Är otroligt tacksam över vad dessa tre yngre killar gjorde för mig!

Ja och det kommer troligtvis bli ett stort ärr i mitt ansikte där jag slog mig. För att göra det så fint som det går kommer jag nu att tvingas ha plåster fram till hösten för att det ska läka så bra det bara går och att sola som jag älskar är bara att glömma. 

Tro på det du känner i ditt hjärta och våga att prova gå dina egna vägar

Det är juni igen och staden har blommat upp i sprödaste grönska där fåglarna kvittrar lyckligt i trädkronorna både natt och dag. Denna försommarmagi då man kan njuta av hur en rosaaprikos skymning övergår i gryningsljus när gräns mellan natt och dag suddas ut är något alldeles speciellt. Jag vaknade upp imorse och kännde mig så tillfreds med livet och en glädje i att ha en lång sommar framför mig som ett väntande längtande lockande äventyr. Om två dagar tar jag semester och startar upp den med en helg när jag ska Smaka på Stockholm tillsammans med fina vänner. Jag har varit som ett brusande lyckopiller hela dagen och burit ett orubbart leende i ansiktet, underbart att få må så här! 

Jag tar mig tillbaka till en juninatt för tre år sedan fylld av ovishet om framtiden när jag satt där mitt i natten och plockade upp ur mina flyttkartonger i sällskap av ett glas rött. Jag packade upp i mitt nya hem, till mitt nya liv. Ett 14 år långt förhållande var över, jag hade klivit över till en annan värld jag aldrig sett mig hamna i, ett nytt liv som ensamstående mamma... Den här dagen hade jag fått nyckeln till min egen bostad, en nyckel jag fått när köpekontraktet skivits på tidigare samma dag och det var nu jag skulle försöka att gå vidare, men hur? Hur vet man vilka vägar man ska gå på när man är vilse? 

Jag minns att det skakade om många när jag gick ut öppet om skilsmässan och att jag skulle lämna mitt till synes "perfekta" liv där i nybyggda vita huset på höjden. Många av mina läsare hade varit med mig sedan radhusliv och mammalediga dagar till det nybyggda drömhuset granne med landet så jag kan verkligen förstå att det var överraskande. Speciellt eftersom jag inte var bra på att hantera situationen i bloggen. Jag kände mig sårbar och skör, visste inte hur jag skulle berätta om en seprataion framför så många läsare. Det fanns hårda uppläxningar i kommentarsfälten under denna tid, visst förstår jag att man reagerar men vissa gjorde otroligt ont att läsa. Det är inte ett val man gör över en natt när man väljer att lämna allt man drömt om. Men jag kunde inte längre trampa runt i skärvor av det som inte längre var, kvävd i min egen person och jag ville ge barnen en annan vardag än den som slukade oss. Man förändras så otroligt mycket som personer från tonåren till vuxen mitt i livet, jag tror att det var en av orsakerna till det som hände. Vi förändrades och vi ville inte åt samma håll, hur jag än försökte att gå bredvid så blev våra olikhter mer tydliga och det blev mer uppenbart att vår väg delat sig.

Ibland måsta man följa sitt hjärta och lyssna på vad det har att säga även om det bryter mot allt det man trodde på.

Nu denna junidag när vinden viner för fullt utanför fönstret och jag längtar efter att den riktiga sommarvärmen ska komma kan jag med säkerhet säga att jag har blivit en starkare, modigare och ärligare person än vad jag var för tre år sedan. Det har varit många svårigheter genom åren och nej jag har mått allt annat än bra. Men de har varit berikande med erfaranhet och hur många gånger jag än ramlat ihop har jag alltid rest mig igen, bestämt mig för att fortsätta att gå. Nu har jag funnit ett lugn i mig själv, en trygghet och glädje. Jag har blommat ut till en person jag önskat jag kunde vara så många år. Jag tror man kan säga att dessa tre år var vad som behövdes för att jag skulle kunna komma till den punkt jag är på idag.

Jag blir lite känslomässigt tagen nu när jag tänker tillbaka på mina händelserika intesiva senaste tre år och att det inom mig funnits ett envist ljus som aldrig slocknat hur mörkt det än sett ut. Det mycket tack vare att jag alltid haft personer runt om mig som fångat mig i fallen. Är oerhört tacksam för att jag har en så kärleksfull familj som ställer upp när det än behövs. Att jag har de bästa, roligaste, galnaste vänner som lockar mig till tårfyllda magkrampsskratt, galna upptåg och alltid finns där. Kollegor som sett mig dagar då jag bara vill gömma mig. Vad vore mitt liv utan er?? Tack för att ni finns!! Och tack ni som läser, för att ni gett mig kraft och tro på mig själv i era upplyftande kommentarer. 

Bäst jag slutar att skriva här nu, för ärligt talat så är jag på vippen o tjuta en sentimental skvätt. Ha en fin onsdag alla, kram och kärlek från mig! 

Provar att blogga direkt från mobilen samtidigt som jag sitter i soffan under en filt jag delar med lillan. Vi har inte riktigt startat upp dagen ordentligt än här hemma, men vi är ju lediga så vad gör det? 

Försöker att ha en så avslappnad inställning till det mesta numera för att bli kvitt den inre stressen jag så lätt bygger upp inom mig. Det är lättare att finna lugn och fokus på att må bra om man inte stressar upp sig för mindre. Behöver öva på att ta det lugnt i jobbet med, där tar jag tyvärr ut mig för mycket... 

Bara måste säga tack till er som läser, kommenterar och inte minst ni som mailar mig privat. Fick ett långt mail imorse från en läsare som berättade att hon har en liknande historia med sig som mig. 

Jag måste säga samma sak, det är skönt att få kommentarer och mail från andra som gått eller går igenom samma sak, att veta man inte är ensam. Jag skriver utifrån min egen resa och är glad om det kan hjälpa andra, tillsammans är vi starka! ❤️

Är så glad över att jag även tagit steget i att aktivt ta tag i mitt liv mot ett bättre mående. Känner sån inre frid när fokus ligger på rätt ställe och jag inte lägger energi på det med negativ inverkan. Mår man bra blir man lättare mottaglig för bra och positiva saker.