Jag har alltid haft ett väldigt bra och detaljrikt händelseminne, speciellt från min barndom minns jag vissa stunder alldeles glasklart. Något av det jag minns allra starkast var när jag träffade min vän Monica i en sandlåda i ca 4 års ålder...

 

 

Vi var nyinflyttade, det var en sån där gråmulen dag märkt av regnet. Jag stod i fönstret och tittade ut på granngården, där var de nu igen. Två flickor i min ålder som satt i en sandlåda och lekte. Kände mig ensam, stod där och tittade på och önskade att jag hade en vän att leka med i det nya omårdet vi flyttat till. Minns hur min mamma iaktog mig och fick se att barnen som hon pratat om var ute och lekte igen. Hon var bestämd när hon sa att nu går vi ut och frågar om du får vara med.

 

 

Jag var livrädd, så otroligt blyg och minns hur jag nästan fick ont i magen vägen fram till granndörren. Jag kan nästna ordagrant återge samtalet mellan grannfrun och mamma, hur hon berättade att vi bodde på andra sidan gatan och frågade om jag fick leka med flickorna. Minns gruset som rullade under mina skor när vi gick runt hörnet och hur jag lämnades där i sandlådan. Tystnaden när mamma gått och att två ögonpar tittade utforskande på mig. Jag slog mig ned på kanten framför dem, tog mod till mig och presenterade mig. Isen bröts, ett tu tre så hade jag kastats in i leken som inget annat fanns.

 

 

Och jag minns glädjen på vägen hem, jag hade fått två nya vänner! Varav en kom att bli min vän för livet. Det var Monica, den yngsta av systrarna som visade sig vara jämngammal med mig, vi höll ihop genom allt sen den dagen i sandlådan. Allt har vi gått igenom och det finns ingen i hela världen som känner mig så bra som hon. Jag är lyckligt lottad över att ha livsvän hela resan från barndomsben till vuxna stå på egna ben.

 

Och idag satt vi i en sandlåda på nytt, med våra barn. Det var en så konstig känsla som kom över oss. Shit, så här möttes ju vi för sisodär 26 år sedan, och nu idag, leker våra barn i en sandlåda... Livet är häftigt!! 

 

 

 

 
♥

 

 

 

 Så slutbetyg!? Jag är jättenöjd!! Det enda som är negativ för min del med fullformatskamera är att objektivet är anpassat för vanliga systemkameror. Det innebär att med min Nikon D700 så klipper den en del i formatet så bilderna blir mindre vilket ger en begränsad upplösning på cirka 5 Mpixel. Detta eftersom man inte kan nyttja hela bildsensorns storlek på en kamera som min med fullformat. OBS! Detta är inget unikt som har att göra med objektivet i sig utan beror på min kamera. Men bilderna blir av fin kvalité och även om jag inte kommer åt maximal upplösning med min kamera så är jag förbaskat nöjd!

När mina skatter kom sömndrucka utstapplandes från sitt sovrum imorse (efter att de tagit sovmorgon!) och gnuggade natten ur morgontrötta ögon fann de sin mamma stå i köket och baka frukostscones. Morgonsolen sken in genom fönstret och var det inte en liten glad trudelutt som hördes nynandes ur mammas mun?

 

Kanske inte en så konstig syn? Om det inte vore för att jag i dagarna tre varit sängliggandes. Ni kanske undrade vart jag hade tagit vägen och varför hon den här bloggerskan inte uppdaterade om sina happy days? Inte ett ljud sedan i torsdagsmorse efter att jag skrev att jag skulle ta helg, kanske antog ni (som inte följer mig på Instagram @myhappydays_se och visste om sjukläget) att det var just det som jag ordagrant gjorde? Inte riktigt.. Sanningen är att jag vaknade upp i torsdags efter att ha sovit efter nattens jobb med någon slags influensa, gissningsvis. Har varit helt däckad, legat i sängen/soffan i tre dagar med feber, ledvärk, matthet, illamående och mått rent ut sagt; skitdåligt.

 

Men idag, som ett under så orkade kroppen gå upp och jag mår skapligt. Men det sved att vara sjuk! Hade ju så många planer för min långledighet, allt roligt jag och barnen skulle göra... Och i fredags så hade jag sett mig själv framför mig med en syrlig drink i handen i bästa sällskap över en god middag ute tillsammans med kollegor, kanske även avslutat med en trevlig sväng ut i försommarnatten. Jag som aldrig kommer ut och ingen att gå ut med... Att det dessutom varit underbart väder, sommar med varma vackra kvällar gjorde inte dessto mindre ont...

 

 

Två nätter jobbade denna vecka och nu stämplar jag ut från kontoret och tar helg, lååånghelg! Ska bli så skönt och ser fram emot att få mysa o rå om mina skater lite extra mycket min lediga tid. Tror vi ska lyxa till det med både kladdkakebak och rabarberpaj, om jag bara får fatt i några rabarber... I helgen väntar även en ny bröllopsfotografering, ser fram emot! ♥

Min lördag började med familjefotograferingen på förmiddagen hos en familj som jag tidigare fotograferat vid 3 olika tillfällen. Det är helt underbart att få komma hem och leka loss med kameran och busa hos en familj, det blir något helt annat än att ställa sig i en studio. Nej studiofotografering är inget jag är så värst förtjust i, jag gillar att fånga ögonblicken! Fånga porträtt i vardagsmiljön där man är sig själv och allt är precis så som det är.

Familjen jag var hemma hos bor i ett nybyggt hus, inflyttade för bara drygt en månad sedan och wow, vilket vacker drömhem! Med sjönära läge kan man lugnt säga, huset är byggt precis intill strandkanten med panoramautsikt över sjön och härlig stor inbjudande terass! Tänk om man bodde så vackert och kunde förgylla sin blogg med en mängd fina interiörsbilder...

 

 

Det blev så många härliga bilder på Meja när hon gungade förra helgen, ja ni kommer säkerligen att få se fler framöver. Tillfällen som dessa mår jag som bäst. När jag får jobba med min kamera och fånga de där guldkornen av lycka i vardagen, minne som kommer värma mig i många år och troligtvis även kommer vara uppskattad för barnen... För tänk så fort tiden går, jag kommer vara så glad över dessa bilder inte bara idag utan även för framtiden. Det är det som är det fina med fotografering.

 

Idag ska jag hjälpa en familj att spara minnen på samma sätt på deras barn i ett nytt nybyggt hus, det blir spännande! Denna familj har jag redan fått äran att fotografera vid tre olika tillfällen tidigare, möhippa, bröllop och familjefotografering. Alltid extra roligt när man får återkomma, inte bara för att det är en av de finaste komplimanger som fotograf man kan få utan även för att det är så roligt att följa familjens resa och se barnen utvecklas. 

 

Det är ju så himla roligt att matcha med sin lilla och Meja älskar när vi är lika klädda och brukar alltid vilja ha det mamma har. Allt från samma frisyr, nagellack till att tjuvlåna mina heels...! Så hon var extra stolt när vi hade Ecco MIND skor i varsin härlig nyans på oss. Så himla sköna att gå i!