Min tisdag har jag spenderat med min fina Jenny på sjukhuset under tiden då hon gjort sin dialys. Jenny fick igår reda på att hennes långa väntan på en ny njure är över. Hon har fått tid till operation då hennes syster gått igenom alla tester och godkänts som donator. Det är så fantastiskt att jag går runt tårblank i ögonen! Dels att Jenny snart ska kunna få tillbaka tid med sin familj, vänner och kunna återgå till jobbet. Leva ett vanligt liv igen. Men även för att hennes syster är en sann hjälte som vill ge en del av sig för att rädda Jenny.

Jag var tidigare med ett par gånger i höstas under dialysen, passade även då på att fotodokumentera behandlingen. Kan ni förstå att många timmar varje vecka spenderas här fast vid en maskin som ska rena blodet för njursjuka i väntan på donation? Kön är lång, flera år. Det fick mig att öppna ögonen och anmäla mig till donationsregistret. Finns jag inte mer så är det klart att man får ta det som går att ta av mig för att andra människor ska få leva.