En stormande våg
Genom livets tysta korridor
Ibland inser man att man kan ha levt på en lögn.
När man verkligen förstår, att alltihopa kan ha varit en lögn hela tiden.
Är det som att man har svalt en sten.
Ibland är det vackraste man har en dröm.
Tomhetens bedövade vakum.
Det enda positiva är att tomrum inte gör ont.
Men stenen tynger.
Hjärtats dvala i skymningsljus.
Bilder från förra helgen i P:s mysiga vindsvåning.
Äntligen börjar helgkänslan landa och välbehövliga lediga dagar att vila upp sig på efter en hektiskt vecka är inom räckhåll. Det är energikrävande att pussla ihop vardagen med nytt jobb, barnvecka och en bil som pajade. Så helgen har varit mer än efterlängtad. Bröt ihop fullständigt mitt i veckan och hade det riktigt tufft. Men nu är bilen lagad iallafall vilket varit ett stressmoment. Mina föräldrar ryckte in och hjälpte mig också, svårt o be om hjälp ibland när man är envis... Men tacksam för att hjälp finns att få när det krisar.
Nu ska vi njuta av helgen och på söndag väntar julbord.
Kram och trevlig helg!
Förra veckan hade jag julknytis med Linda och Roger, en tradition vi hållit hårt i under snart 10 (?) år.
Alltid en tradition att vara hemma hos mig. Jag hade dukat upp och gästerna kom med mer laddning mat.
Gästerna fick en glasflaksa formad som en gris med polkagrisar i, en polkagris.
Jättemysig tradition!
Provade att göra ett eget litet påhitt när jag bakade här om dagen. Hittade ett recept på lussebullar med socker men bestämde mig för att äve fylla dem med vaniljkräm. Resultatet blev goda, saftiga sockrade bullar med en vaniljgömma i, mycket goda! Prova gärna, här är receptet!
Lussebullar med vaniljkräm, ca 40 st
2-3 paket saffran
2 dl socker
2 msk starksprit eller vatten
50 g jäst
175 g rumsvarmt smör
1 krm salt
5 dl mjölk
13 1/2 dl vetemjöl special (blir mycket saftigare bullar än med vanlig vetemjöl)
1 ägg till pensling
I förpackning med två påsar snabb marzan, ger ca 7 dl vaniljkräm
Mjölk, ca 5 dl
Efter ugnen
50 g smält smör
1 dl socker
Gör så här
Stöt saffranen i en mortel med 1 tsk socker. Lägg i saffranen i starkspriten och låt stå i en halvtimme för intensivare smak av saffran.
Värm mjölken till 37 grader.
Smula jästen och lägg i en bunke. Häll i socker, smör, mjölk och saffran.
Tillsätt salt och mjöl. (Behåll 1 dl till utkavlingen)
Arbeta i maskin i 15 min eller knåda själv 20 minuter.
Jäs 60 min.
Under tiden blanda vaniljkrämen, ta ca 2 dl mindre mjölk än vad som anges på förpackningen för en tjockare konsistens.
Rulla ca 40 st småbollar, platta ut och lägg i en matsked vaniljkräm. Knyt ihop och forma till en boll, lägg i muffinsformar. Låt jäsa 20 min under bakduk.
Sätt på ungen 225 grader.
Pensla bullarna med uppvispat ägg.
Grädda ca 8-10 min. Låt svalna under bakduk.
Pensla på smält smör och rulla i socker.
Jag kommer hem helt varm i hjärtat efter en underbart mysig helg i bästa sällskapet. Ni vet känslan när man går o ler lite fånlyckligt för sig själv o känner det som att sitt inre dansar, så bra mådde jag. Och när jag sen öppnar brevlådan med det där fånleendet och möts av att ha fått en tidningen sänd till mig hela vägen från Kalifornien, (ja ni läste rätt, KALIFORNIEN) med en artikel där i om mitt fotograferande och bloggande som gått i tryck. Ja då dansade jag runt och tjoade på riktigt här hemma, haha!! Jag är så glad, glad, glad idag!!
I somras fick jag en väldigt fin förfrågan sänd till mig om jag ville vara med i vinternummret nov/dec/jan 2018 för papperstidningen
Artful Blogging. Ett utländskt magasin som hittat mina foton och skriver om kreativa människor som skapar, fotar och bloggar. Jag blev ombedd att skriva ett reportage om mig och mitt fotograferande samt bloggande på engelsak. Det resluterade i en artikel på 6 sidor, om ni är nyfikna att läsa har ni texten här nedan:
Catching Moments
by Josefin Landhagen
I aim to live in the present, catching every moment both with my camera and my mind. As a creative person with a high sense of emotion, I have always felt the need to express myself in images and words. When others see my pictures, I want them to feel something. As a child, I was often painting and drawing — activities I found fun because I was free to create. I was shy at that time, but I welcomed the attention and praise I received through my pictures. It helped me to be seen as more than the shy girl I was known as. My creativity encouraged me to grow as an adult, and my blog helped me blossom and come out of my shell.
My blog has meant a lot to me over the years. It has encouraged my personal development as well as opened up opportunities and challenges. Not only has my blog pushed me to become stronger as a person but also to reach out with my creativity. Applying to art school was an obvious choice — it suited me well. During this time I was introduced to my greatest passion: photography. My restless side caused me to lose motivation when painting and drawing a picture. I am often self-critical and sometimes find myself stuck and unsatisfed despite many days of work.This is why photography suited me better: A photography is complete almost instantly. In my photography, I am driven by catching moments in time.
On my forearm, I have a tattoo that says “Carpe Punctum,” which translates to “seize the moment.”This idea is most important to me. It’s not only present in my photography but also as I’m living my life. I named my blog My Happy Days because I’ve primarily chosen to focus on joy. I want the blog to be filled with joy — a happy place with easy tones, and a reminder to take care of the days you have and make the best of them. I long for my visitors to have a positive, harmonious feeling after visiting my blog: First by looking at my photos and then by reading the posts I write. It is like we say in Sweden, “spreading rings on water.” If I give out a happy feeling, my visitors will bring it along and spread the joy in their own lives.
My content and blog posts combine to form a photographic blog filled with details from my everyday life. I share posts about my children, our home (I love home decorating and mixing old and new things in a personal way), and recipes for cooking and baking, and I hope to fill my followers with endless inspiration. My signature photography is utilizing light. Did you know that the word “photography” literally means painting with light? My blog is the point of my creative outlet. It keeps me interested in photography and motivates me to photograph every day. I have the opportunity to express myself in writing, and the blog is perfect for me that way.
Learning from experience, I will leave you with three writing tips that have helped me when I feel stuck for inspiration:
1) Make lists! Write down different headings and content that you want to write about.
2) Prepare posts when you feel inspiration, so you can have nished content ready to publish whenever needed.
3) And last but not least, ask your readers what they are interested in reading!
Living in Sweden in a town called Norrköping, Josefin Landhagen is a single mom to her son, Pontus, and her daughter, Meja. To learn more, visit her blog at myhappydays.se and follow her on Instagram (@myhappydays.se) and Facebook (happydaysblogg). She welcomes email at jose n.landhagen@gmail.com
Humöret är på topp, den efterlängtade helgen är nära och fredagskänslan sprider sig i hela kroppen! Som ni kanske märkt har inspirationen hittat åter, kameran har dammats av och lusten att fota kommit tillbaka. Jättekul tycker jag som saknat att vara kreativ. Även träningssuget har kommti tillbaka, känner i hela kroppen hur jag längtar efter att pressa mig till det yttersta och få träningsvärk. Mer jag verkligen ser fram emot är mitt nya jobb som jag börjar på om bara några veckor. Efter 12 år på samma företag byter jag nu arbetsplats och går mot en ny spännande utmaning. Det känns såå rätt och så bra i magen! Vissa bitar i livet faller bara på plats av sig själv.
Ha nu en härlig helg alla fina, kram!
Morgnarna är mörkare nu, denna lördagsmorgon smög jag upp och tände ljus. Gjorde äggmackor och oboy till mig och Nyponrosen som intogs i soffan. En stilla morgonstund så mysig med mitt lilla hjärta. Den stora sover nog till lunch om han får, tonårstider...
Idag ska vi Halloweenpyssla, regnet smattrar utanför fönstret så passar välidgt bra att göra något mysigt inomhus. Har ni något pyssel till Halloween att dela med er av får ni gärna tipsa mig i en kommentar.
Direkt när jag fotade den här bilden på Meja så väcktes jag av inspiration. Kände redan där och då på plats att jag ville göra något extra med just denna bild.
Det första jag gjorde var att vända på dygnet till natt. Föreställde mig hur månskenet lyste upp och kastade ljus på båten och Meja vid vattenbrynet.
Sen förlorade jag mig i fantasin om att båten fick liv mitt inatten och att Meja smög fram för att titta på ljuset från spökbåten.
Men som en sagobild behövde jag något mer, så jag fick feeling att måla dit eldflugor, som beskydande cirkulerar runt Meja.
Det var väldigt kul att sätta sin kreativitet på prov och få förlora sig i fantasin och göra en sagobild. Jag började ju tänka på en hel berättelse till denna. Vore ju så kul att ha en nedskriven saga till. Kanske får bli fortsättning följer på denna... Jag brukar inte redigera så här mycket och målat, så det finns nog en del teknik att förbättra.. Men fungerar den någorlunda? Vad tycker ni? :)
I lördags kom sommaren tillbaka för en dag, jackan lämnades hemma och solen värmde våra bara armar, underbart! Vi gjorde en utflykt till skeppsvraket, jag P och barnen. Finner alltid ett lugn inom mig och inspiration där.
Vitterväder, sol och regn samtidigt fick vi när vi var vid hamnen.
Efter solregn kom en gigantisk regnbåge! Så häftigt, synd jag inte hade vidvinkel på kameran för att få med hela regnbågen.
Vid regnbågens slut väntar guld... Eller var det kanske en förlist Legend? Båten heter nämligen Legend och har legat här i 20 års tid nu.
Vi var även på 30-årskalas för min bror och fick träffa nyfödda Hugo. Mysigt med bebisgos!
Busiga storebror Leo.
Vilken mysig helg vi hade, bästa helgen!
