Hmm, alla? :-)
Min 28:e födesldag var i alla fall en av de allra mysigaste o finaste. En vacker och minnesvärd vinterdag då jag fick många stora vackra blomsterbuketter och trevligt fikabesök på kvällskvisten. Bjussar på lite bilder från den 18/2 2010:

Hur ska man kunna välja ett, ett enda? Ett enda av alla sina fina vackra minnen ur sitt 28-åriga liv? Ett av alla de lyckliga som värmer som en sol i hjärtat och sprider ett fridfullt lyckligt sken inom mig... Det går inte, jag vet inte alls vilket jag ska välja.

Kort o gott är de lyckligaste o finaste minnen från då mina barn kom till världen, båda i raketfart o den yngsta nästan i bilen på väg in. Kärleken när jag fick upp dem på mitt bröst, hörde deras fösrsta skrik ut i världen. Kunde beskåda de små underverken som legat och växt likt kärleksfrön i min mage. Det är stunder som inget går att slå, då vår kärlek blev till två mirakel, en son 2003 och en dotter 2009. Evig kärlek! ♥

Vit, gnistrande vit ligger vintern bäddad över staden som ett dunigt täcke. Jag jublar små lyckliga hurrarop i mitt inre likt ett barns entusiasm över de små kristaller som dalat ned. Söndagens adventsmiddag i Valdemarsvik fick visserligen ställas in då det var en omöjlighet att komma ut i trafiken. Men vad jag log åt snön som aldrig ville sluta falla, hela söndagen föll den. Darling gjorde ett försök att skotta men bara en timme senare syntes inte ett spår av hans arbete. Tydligen hade Norrköping fått mest snö i hela landet under helgen enligt nyheterna. Kan jag tro det, föll ju en halvmeter på en dag!

...med min älskling.


Du kom fram till mig, jag frågade vad klockan var och tog uträknat tillfället i akt när du tittade ner. Sen den stunden var vi fast, det var bara du och jag i natten i vår egen bubbla. Omvärlden och karnevalen runt omkring oss tappde ljud och vart en virvlande suddig bakgrund i kuliserna. Du tog mig i din famn, vi satte oss på en brygga och doppade fötterna i vattnet och såg fyrverkerier på julihimlen spraka loss i kapp med våra känslor.

Högst på listan står lycka och hälsa åt min familj o alla som jag håller av, att vi alla får ett gott, stort och lyckligt liv! Men det är nästan närmre att lägga in i en kategori under namnet "önskan" än dröm kanske?

Mycket av det jag drömt om har jag redan idag o störst av dem är familjen. Enda sedan små pinniga barnsben har min högsta dröm varit att en dag få bilda familj. Min dröm var stark och jag började besanna den redan i unga 20 år. Idag har jag en man, en son och en liten dotter, sann familjelycka! En dag längre fram i livet hoppas jag även att vi kan utöka syskonskaran med en till. :-)

Vår andra dröm, min och min mans, är att flytta till större. Till ett fristående hus på en härlig tomt i gränslandet stad/land...

Sen drömmer jag om att en dag kanske starta upp något eget, något att till en början ha vid sidan av mitt ordinarie jobb o beroende på hur bra det går kanske en dag satsa fullt ut. Det skulle vara inom de områden som ligger nära min kreativa sida, grafisk design, foto, bild och formgivning.

En dag kanske jag även kan få tid över till att börja ta körkort. Något som jag tidigare varit helt anti mot pga miljöhänsyn och istället gått/cyklat/samåkt eller åkt kommunalt. Men med barn så märker man ju hur smidigt det är att ha bil. Meningen var att jag skulle ha börjat köra nu under min föräldraledighet men så kom ett stort projket i vägen... Så det där med körkort får vänta. ;-)

Det här blir ett tråkigt inlägg i utmaningen, har inget kort o bjussa på o kläderna är noll inspirerade. Men svarta byxor från Sisters och svart polo från H&M. Thats it.

Måndag: Ny vecka som börjar lugnt. Jag o lillan tar det lugnt hemma när Pontus är i skolan. På eftermiddagen har jag o sonen ett möte som vi åker på, efteråt svänger vi förbi mina föräldrar o stannar på middag o fika.
Tisdag: Börjar piffa till i hemmet inför advent. En mysa hemma dag, hade tänkt åka in till stan men vädret känns inte så lockande. Vi åker o veckohandlar på kvällen.

Onsdag: Köper en jättefin kudde som det står "HOME sweet HOME" på, de fanns i fler variationer o jag vill ha typ alla! :-) Jagar efter fler men de är slutsålda på alla Nettobutiker, min var den sista som fanns. Hoppas att det kommer in fler! Utelek i snön och pepparkaksbak.

Torsdag: Funderar på o ta mig in till city idag o göra de där ärendena som jag velat göra en längre tid nu. Leta kläder till ungarna och nytt påslakansett från Åhléns vill jag inhandla b.la.

Bild Åhléns

Fredag: Oplanerad dag av fredagsmys med familjen!
Lördag: Ska till frissan, slinga håret. Har lite beslutsångest, ska jag bara göra ljusa slingor eller även lägga i lite mörkt som jag haft tidigare? Ljusa och mörka slingor
Söndag: Las Vikas besök på adventsmiddag, grabbarna i familjen ska även klippa sig av min svärmor (hon är frisör).

Åh hoppla så var onsdagen nästan till ända. Denna dag var en sån där som bara svischade förbi framför näsan i hundra knyck.

Vi har hunnit varit ute o bekantat oss med den nyfallna vackra snön, vilka juliga känslor det frambringar. Har redan piffat lite inför 1:a advent här i hemmet men ännu har inga adventsstjärnor o liknande fönsterdekorationer kommit upp. Vet inte riktigt vart vi har gömt dem... De vanliga förvaringsplatserna är ett minne blott efter vår renovering. Under arbetets gång så flyttade jag runt på alla grejor till nya tillfälliga platser lite här o var, så det blir verkligen till o leta nu i veckan efter allt som ska fram.  På kvällskvisten så premiärbakade Piraten pepparkakor! Luktar ännu jul i huset. :-)

Får se om jag får lite mer tid till blogg o bilder imorgon, har nämligen fotat mkt sista tiden men har inte hunnit sitta ned med bilderna ännu. Det verkar alltid finnas så mkt annat som ska tas i tu med först.

Novemberkramar!

Svart väska från nuknuk innehållande följande:
Mobil, Extra tuggummi, Lyspyl, världens bästa o finaste läppstift Mist, papper, en lös sedel, paserkort till jobbet, fickspegel, nyckelknippa och svart pålånbok (som kanppt syns på bilden men den ligger precis framför väskan).

Jag fick  den här roliga utmaningen skapad av Mirre:

Berätta om din pinsamaste tonårshändelse som bara är så pinsam att man knappt kan berätta om den. Skriv ner den i ett blogginlägg och utmana 5 andra bloggdeltagare att utföra den. 

Jag utmanar: Linda, Viola Vamp, Josefin, Elin Josefine och Hanna


Här kommer mitt bidrag Den ofrivilliga flörterskan:

Var 15-16 år, jag o mina tjejkompisar var på biblioteket i stan. Vi stötte ihop med ett killgäng som en av mina kompisar kände. Vi börjde prata med dem och vi andra som inte kände dem presenterade oss o skakade hand. När jag skulle hälsa på den sista killen i gänget hände något märkligt. Jag fattar tag i hans hand, tar ögonkontakt och samtidigt får mitt ena ögonbryn spel o lever sitt eget liv. För just i den sekund jag ska presentera mig så börjar vänster ögonbryn att rycka, det åker upp o ner tre gånger i takt med att jag säger mitt namn "Josefin". Så det ser ut som jag råflörtar med killen. Han var inte sen med att möta upp min flörtning o spände ögonen djupt i mina, drog på ett charmigt leende och flörtade tillbaka med sitt ena ögonbryn när han sa sitt namn. Hahaha, vad jag skämdes just då! O killen var ju inte ens min typ. Undrade vad han trodde o tänkte? ;-)

Har aldrig tidigare o aldrig senare fått ryckningar i ögonbrynet, så det var bara helt galet att jag skulle få det just då i det ögonblicket.

Ett inlägg bara till Jenny N från skolan, vad kul att du hittade in hit. :-) Jag tittade in på din sida men kunde inte kommentera då jag inte är medlem, mail mig gärna på josefin.landhagen@home.se! Imponerad av ditt bildskapande, gillar det konstnärliga uttrycket o efterarbetet! Snyyyggt!

Kramar!

---

Btw, vad roligt o se att så många tog chansen o hejade på mig i inlägget längre ner! Kul o se vilka ni är som tittar in hit o kul att få hälsa tillbaka. Måste väll bjussa på en bild från arkivet också bara för att jag har svårt för o blogga utan bild. ;-)

Hade den äran att få bli nominerad till denna fina award av Viola Vamp, tack!

Berätta 7 intressanta saker om dig själv och dela ut awarden till 7 bloggare:

• Kan inte laga mat i ett stökigt kök, var sak måste vara på sin plats och det ska vara rena arbetsytor. Inte något skit i hörna som stör arbetsron i ögonvrån.

• Är otroligt lättirriterad på störande småljud. Smaskande ljud från en som tuggar tuggummi med munnen öppen, sörplingar vid matbordet, penna som används som trumpinne i ett tyst klassrum osv...

• Mina tår blir vita när jag fryser.

• Jag har alltid varit förföljd av siffran 7.

• Har en hjärtformad fläck i mitt ena öga.

• Mina naglar är av sämsta kvalité om jag inte är gravid, då får jag starka långa klor!

• Jag samlar på ljushus, har närmre 15 stycken just nu.

Är äldst i syskonskaran och har tre småröder. De älskade o gadda ihop sig när jag var liten o reta upp mig. Ville bara flytta hemifrån så jag fick vara i fred. Jag är inte mina bröder så jättenära men mitt hjärta är fyllt av syskonkärlek o jag är stolt över dem varenda en. :-)

Petter är min äldsta lillebror och två år yngre än mig. Han gillar djur, natur och musik. Var lite av en rebell i tonåren o blev punkare en period. Något jag tyckte var lite coolt att han gick sin egen väg, men tyckte även det var roligt med tanke på vad pappa sagt en gång till mig. För när jag var 14 år tog jag nämligen hål i ena näsvingen på salong utan mina föräldrars godkännande. När jag kom hem vart inte pappa allt för glad. Fick utegångsförbud o så sa han "Du ska inte komma o se ut som någon punkare!". De där orden fick han allt äta upp då lillebror kom hem några år senare med spretig färgglad tuppkam! :-D

Sen har vi Emil, 5 år yngre än mig och lugnet själv. Har aldrig vad jag kan minnas sett honom arg, på sin höjd irriterad. Ska bli stor o rik på poker. Flyttade hemifrån för ett tag sedan o bor ihop med en rar tjej, de har varit tillsammans i några år nu.

Sist ut kom Rasmus, 11 år yngre än mig. Var familjens clown som liten o full med bus. Sen kom tonåren o dörren stängdes igen. Han går nu i gymnasiet o pluggar It. Ibland kan jag ana i hans ögon att den där lille skojaren finns kvar där inne. ;-)

Måste bara lite kort skriva, det är så himla roligt att se att så många tittar in här hos mig på Happy Days! Besöksräknaren stiger dagligen o kommentarerna (samt privata mail) ni lämnar efter er sprider så mycket solsken i mitt hjärta, tack för era fina och värmande ord i novemberkylan! Så roligt o läsa att min blogg uppskattas o att ni diggar mina foton. Vilka underbara läsare jag har, kärlek till er! ❤

Eftersom det tillkommit en hel del nya besökare vore det kul att lära känna mina läsare lite bättre, lämna gärna en kommentar om vem du är och länk till din blogg så kikar jag in! ;-)

Är det förresten något du vill se mer av i bloggen eller något annat du har på hjärtat? Ställ en fråga på min bloggsvar (fråga-knappen nedan)

Har ni börjat att tänka på julklappar ännu? För dig som inte vet vad du ska önska dig eller har brist på fantasi vad du ska köpa till mamma/syrran/vännen/sambon/frun/flickvännen/dottern har jag ett riktigt bra tips! Hos nuknuk kan man beställa ett presentkort att ge bort. Den perfekta gåvan så kan mottagaren själv välja ut sin favoritpresent bland deras stora utbud av väskor och accessoarer.

Titta in hos nuknuk. Just nu har de även ett kanonerbjudande om 20% med rabattkoden SNÖ.

Ni vet, det finns människor som alltid gör en glad, som alltid lurar på ett leende och verkar orubligt lyckliga glädjespridare oavsett vilken färgnyans dagen går i. De som skrattar och tror positivt, smittar av sitt ljus på alla smygande skuggor. Starkt sträcker ut sin hand, oavsett hur väl man känner varandra. Ja det finns faktiskt de som utan ansträgning eller medvetenhet ger andra värme bara genom sin närhet. Sånna människor har för mig alltid stuckit ut ur mängen och gett mig något att beundra och se upp till. Människor med stark positiv utstrålning som ger så mycket glädje och godhet av sig själva gör vardagen lite vackrare. Jag kanske aldrig kan bära ett så ständigt stort bekymmersfritt otrött leende i mitt ansikte, mina ögon kanske heller aldrig kan glittra i samma oskyliga ton och mitt hjärta kanske inte heller kan vara lika öppet eller modigt? Men jag gör vad jag kan, inspirerad till att leva i en gladare värld.

*Pinsamhetsvarning!* Följande moment utspelade sig lör 21 feb 2004

 

Det var lördagskväll, mörkret låg över stan och jag hade piffat till mig för en date på tu man hand med Jonas. Han hade bjudit med mig ut på Cosmic Bowling (nedsläckta bowlingbanor med discosound och bländande ljuseffekter) för att fira att jag fyllt år tidigare i veckan.

Kvällen började jättetrevligt och det var fullt av folk när vi kom, alla banor vara bokade och många gäster var dessutom enbart där för att besöka restaurangen eller festa till i baren med oss spelare som underhållning vid banorna. Till en början kändes det lite störigt att ha en massa folk bakom ryggen som tittade på (eftersom restaurangdelen låg precis intill bowlingdelen), men efter ett tag hade man ju vant sig o vart helt inne och fokuserad på spelet. Vid banan intill våran hade ett festglatt gäng killar i 25-30 års ålder bokat in sig och var nog där för att förfesta innan de drog vidare ut på stan kan jag tänka.

Allt började bra och jag satte en strike redan på andra slaget (heter det slag?) och ledde över Jonas redan från början. MEN...

När halva första serien hade gått och det var min tur igen kände jag riktigt uti fingertopparna att jag skulle få en strike till, ja det verkligen brände till så jag satsade hårt. Det var bara det att jag satsade lite för mycket. Kraften i svingen jag tagit gav sån fart att jag kanade ut på själva banan. Där var det så halt att jag inte fick stopp på mina fötter, jag gled som på is hjälplöst fram någon meter tills jag gjorde något piruettliknade hopp i luften och slog omkull raklång in över killarnas bana bredvid!!! Allt detta gjorde jag med precisionen att hålla klotet kvar i näven, den höll jag upp i luften där jag låg sprattlandes till allmänt åtlöje med allas blickar brännande på mig. Hela restaurangen tjöt av skratt o jag kände mig blossande varm o högröd i ansiktet, svetten pärlade sig. Det är enda gången jag känt mig så bortgjord och till åtlöje att jag velat sjunka genom jorden. Jag stod över mina tre följande slag för jag skämdes så mycket att jag helst ville springa och gömma mig. Killarna bredvid hade ju skitkul åt mig dessutom, de fortsatte att skratta långt efter det inträffade och kastade många roade blickar på mig.

När det var dags för serie 2 vågade jag mig ut och slå igen för jag tänkte att de flesta vi det här laget glömt bort det pinsamma jag gjort. Hela den serien gick problemfritt och jag kände att jag kom igen mig och fick tillbaka flytet i spelet med flera strike och spärrar.

Dags för serie 3 och mitt ANDRA misstag den kvällen! Jag som trott att man inte kunde göra bort sig mer än jag gjort fick bakläxa. Denna gång var ju inte lika pinsam men HUR SJUTTON kan man göra TVÅ tabbar samma kväll? Jag kastade klotet bakåt när jag skulle slå fram, och den kom långt bak. Nu fick killarna bredvid verkligen kul åt mig och de vek sig o kiknade av skratt samt att den ena sa något till mig som jag inte uppfattade (kanske var det tur?).

Hur mycket jag än gjorde bort mig denna kväll så slutade det iaf med att jag vann överlägset mot Jonas med ca 90 poäng! Kunde man kanske inte tro va? :-)

 

 

Här är jag vid ett senare bowlingtillfälle med kollegorna från jobbet, full med glad entusiasm! Så ni kan ju ha den bilden i åtanke när ni föreställer er mig vid mitt pinsamma moment. ;-)

Hon är den person som känner mig utan och innan, vet allt om mig och som finns där vad det än gäller. Vi har känt varandra i 24 år, nästan hela våra liv. Minns fortfarande den där småruggiga förmiddagen då regnet lämnat asfaltsvåta gator med pölar efter sig. Hur jag stod i fönstret på övervåningen i vårt nya hus och spanade rakt ut i den gråa dagen med en drömmande blick över till grannens trädgård. Iaktog där de två flickorna som lekte i sandlådan. Nyinflyttad i villaområdet utan nyfunna vänner tyckte nog min mamma lite synd om mig som inte hade några barn att leka med om dagarna. Hon ville att vi skulle gå över o fråga om jag fick vara med o leka. Men jag protesterade blyg som jag var men det hjälpte inte så mycket. Mamma tog mig i handen o gick bestämt över gatan.

Minns nästan allt glasklart, hur vi ringde på dörren till det gula huset och att en något förvånad äldre kvinna öppnade. Jag hör fortfarande min mammas röst och kan nästan återge orden exakt när hon presenterade oss och frågade om jag fick leka med barnen en stund. Kvinnan log snabbt åt mig o visst skulle det gå bra att jag lekte med hennes barnbarn som var på besök. Vi gick runt hörnet o mamma lämnade mig. Jag satte mig ner på kanten, tystnaden la sig på platsen. Allt vart stilla och situationen kändes lite besvärlig... De andra flickorna tittade på mig och undrade nog vem jag var o vad gjorde där i deras sandlåda. Var väldigt väldigt väldigt blyg o tystlåten som barn, men just då fick jag oväntat mod. Jag var den första som tog ton och sa vad jag hette och frågade om jag fick vara med i leken. Den äldsta flickan svarade snabbt att hon hette Anna och att hennes lillasyster hette Monica. Som genom ett trollslag var tystnade bruten o det kändes som vi alltid hade suttit där tillsammans vi tre småtjejer o lekt i sandlådan tillsammans. Vi skrattade, bryggde kaffe med sand och regnvatten, kryddade kopparna med blå korn av pärlhyacinter som flöt på vattenytan. Den känslan som jag bar med mig hem sen var underbar, jag hade hittat ett par vänner!

Med tiden så kom Monica o jag varandra nära, hon kom ofta och hälsade på sin mormor och morfar om helgerna. Jag brukade stå där i fönstert och tittade efter henne, om hon skulle komma till helgen. Vi sprang fram o tillbaka mellan våra hus, in och ut. Lekte hela dagarna och vänskapen växte sig stark. Vi hade en egen värld, med många olika påhittade lekar och jag tror tid o rum stannade en aning när vi lekte o släpte loss vår otroliga fantasi. Har så många minnen från de här åren, lyckliga minnen! Jag borde skriva ner allt någon gång, så jag inte glömmer... Så här borde alla få växa upp, med en bästa vän i huset bredvid.

Tonåren kom, vi hängde fortfarande ihop, alltid! Kan inte minnas att vi bråkat en enda gång under vår uppväxt. Visst kunde vi tjura ihop vid några tillfällen o ta ett break på varsit håll en dag, men aldrig att vi blivit arga på varandra eller osams. Mycket äventyr var vi med om i tonåren, började hänga på stan o skaffa pojkvänner. När vi började bli äldre o började trampa in i vuxenlivet, fester vi varit på, krogar som besöktes o dansade loss på hela nätter, egen lya... Men det är andra historier som förblir hemlighet för bloggen. ;-)

Vi har alltid följt varandra i livet, från barndom till vuxna. Alla små o stora steg ut i världen har vi delat tillsammans, återberättat för varandra eller upplevt ihop. Hon är som den syster för mig jag aldrig haft, utan henne skulle mitt liv bli fruktansvärt tomt. Jag skulle inte vara hel, så viktig är Monica för mig.

"A friend is someone who knows the song in your heart, and can sing it back to you when you have forgotten the words."