I samarbete med Dr Oetker har jag fått den glada möjligheten att prova minipizza-nyheten Piccolissima prosciutto och hålla i en tävling! Vilken trevlig start på en ny vecka va? Vill du läsa mer om minipizzorna så klicka bara in på länken. En vinnare får en värdecheck på 250 kr att köpa Piccolissima för, plus en kupong till pizzanyhet Dr. Oetker - Pizza Rustica.


För att vara med och tävla: Berätta vid vilket tillfälle/fest du vill använda de smarriga pizza-produkterna, lämna ditt svar i en kommentar till detta inlägg!

Dagen är här då Bråvalla 2015 kör igång med festival i dagarna 3. Förra året var jag på plats och jobbade dygnet runt som pressfotograf för Drefvet. Otroligt rolig upplevelse men också väldigt slitsamt att jobba så intensivt från morgon till morgon, samtidigt som regnet öste ned och jag även ville ha roligt som privatperson. Jag minns att jag inte gick ur sängen på hela söndagen och på måndag var det lätt uträknat att se vilka på jobbet som levt festivalliv precis som jag. Bara det att jag samtidigt jobbat dygnet runt också, dubbelt slitsamt. I år får Bråvalla klara sig utan mig, men nästa år är jag säkerligen tillbaka på plats igen. 

Önskar er en trevlig och glad midsommar redan nu, för imorgon tar jag mina skatter och åker ut till midsommarfirande med vänner i skärgården. Det kommer bli supermysigt! Önskar bara att solen vill vara med oss imorgon, hade varit en dröm att få ha denna marsipanbakelse till klänning på midsommar och blommor i håret. Men det lutar mer åt långbyxor och regnstövlar då prognosen säger stora tunga regnmoln och skyfall hela fredagen. Hur kommer ni att fira midsommar i år?

Tro på det du känner i ditt hjärta och våga att prova gå dina egna vägar

Det är juni igen och staden har blommat upp i sprödaste grönska där fåglarna kvittrar lyckligt i trädkronorna både natt och dag. Denna försommarmagi då man kan njuta av hur en rosaaprikos skymning övergår i gryningsljus när gräns mellan natt och dag suddas ut är något alldeles speciellt. Jag vaknade upp imorse och kännde mig så tillfreds med livet och en glädje i att ha en lång sommar framför mig som ett väntande längtande lockande äventyr. Om två dagar tar jag semester och startar upp den med en helg när jag ska Smaka på Stockholm tillsammans med fina vänner. Jag har varit som ett brusande lyckopiller hela dagen och burit ett orubbart leende i ansiktet, underbart att få må så här! 

Jag tar mig tillbaka till en juninatt för tre år sedan fylld av ovishet om framtiden när jag satt där mitt i natten och plockade upp ur mina flyttkartonger i sällskap av ett glas rött. Jag packade upp i mitt nya hem, till mitt nya liv. Ett 14 år långt förhållande var över, jag hade klivit över till en annan värld jag aldrig sett mig hamna i, ett nytt liv som ensamstående mamma... Den här dagen hade jag fått nyckeln till min egen bostad, en nyckel jag fått när köpekontraktet skivits på tidigare samma dag och det var nu jag skulle försöka att gå vidare, men hur? Hur vet man vilka vägar man ska gå på när man är vilse? 

Jag minns att det skakade om många när jag gick ut öppet om skilsmässan och att jag skulle lämna mitt till synes "perfekta" liv där i nybyggda vita huset på höjden. Många av mina läsare hade varit med mig sedan radhusliv och mammalediga dagar till det nybyggda drömhuset granne med landet så jag kan verkligen förstå att det var överraskande. Speciellt eftersom jag inte var bra på att hantera situationen i bloggen. Jag kände mig sårbar och skör, visste inte hur jag skulle berätta om en seprataion framför så många läsare. Det fanns hårda uppläxningar i kommentarsfälten under denna tid, visst förstår jag att man reagerar men vissa gjorde otroligt ont att läsa. Det är inte ett val man gör över en natt när man väljer att lämna allt man drömt om. Men jag kunde inte längre trampa runt i skärvor av det som inte längre var, kvävd i min egen person och jag ville ge barnen en annan vardag än den som slukade oss. Man förändras så otroligt mycket som personer från tonåren till vuxen mitt i livet, jag tror att det var en av orsakerna till det som hände. Vi förändrades och vi ville inte åt samma håll, hur jag än försökte att gå bredvid så blev våra olikhter mer tydliga och det blev mer uppenbart att vår väg delat sig.

Ibland måsta man följa sitt hjärta och lyssna på vad det har att säga även om det bryter mot allt det man trodde på.

Nu denna junidag när vinden viner för fullt utanför fönstret och jag längtar efter att den riktiga sommarvärmen ska komma kan jag med säkerhet säga att jag har blivit en starkare, modigare och ärligare person än vad jag var för tre år sedan. Det har varit många svårigheter genom åren och nej jag har mått allt annat än bra. Men de har varit berikande med erfaranhet och hur många gånger jag än ramlat ihop har jag alltid rest mig igen, bestämt mig för att fortsätta att gå. Nu har jag funnit ett lugn i mig själv, en trygghet och glädje. Jag har blommat ut till en person jag önskat jag kunde vara så många år. Jag tror man kan säga att dessa tre år var vad som behövdes för att jag skulle kunna komma till den punkt jag är på idag.

Jag blir lite känslomässigt tagen nu när jag tänker tillbaka på mina händelserika intesiva senaste tre år och att det inom mig funnits ett envist ljus som aldrig slocknat hur mörkt det än sett ut. Det mycket tack vare att jag alltid haft personer runt om mig som fångat mig i fallen. Är oerhört tacksam för att jag har en så kärleksfull familj som ställer upp när det än behövs. Att jag har de bästa, roligaste, galnaste vänner som lockar mig till tårfyllda magkrampsskratt, galna upptåg och alltid finns där. Kollegor som sett mig dagar då jag bara vill gömma mig. Vad vore mitt liv utan er?? Tack för att ni finns!! Och tack ni som läser, för att ni gett mig kraft och tro på mig själv i era upplyftande kommentarer. 

Bäst jag slutar att skriva här nu, för ärligt talat så är jag på vippen o tjuta en sentimental skvätt. Ha en fin onsdag alla, kram och kärlek från mig! 

 

 

 

 
7) Vad har du för drömmar inför framtiden?
Ett hus till mig och barnen, ett uppfriskande roligt jobb där jag får ut min kreativitet och så klart vill jag att kärleken hittar mig! Jag skriver att kärleken får hitta mig, för sjäv har jag helt slutat att leta. Tror mer att det händer då det händer. Fram tills dess tänker jag bara njuta av nuet och se till mina egna intressen.

8) Vad vill du jobba med?
Något kreativt, har varit nyfiken på Art director och att jobba med grafisk desig, reklam osv. Kommunikation, marknadsföring och kultur inom kommunnen vore med roligt! Är sugen på att starta upp eget och att ge ut en fotobok. Jag har massa idéer, är sprängfylld av sprudlande energi och kreativitet. Det gör mig tyvärr även splittrad och rastlös, har idéer och drömmar som drar åt olika håll. Skulle behöva någon som får ordning på den här kreativa konstnärssjälen som alltid vill så mycket på en och samma gång. Har så mycket skaparglädje inom mig som måste ut.
9) Vad tror du att dina barn kommer ha för intressen när de blir stora?
-Oj! Vilken svår fråga... Jag har faktiskt ingen aning. Pontus är väldigt omhändertagande med ett stort empatiskt hjärta, han ser de mindre och är väldigt bra med att finnas till hands för dem. Han sa en gång att han skulle vilja bli programledare för Bolibompa vilket skulle passa honom. Han är barnkär och har humor! Meja provar sig nog fram lite just nu, tror inte att hon har hittat sin "grej" ännu men hon är envis som synden och en vilja av stål, så hon kan nå långt i vad hon än tar för sig tror jag. Själv fann jag målandet och ritande väldigt ung och insåg att jag hade en talang för det. Men sedan slutade jag måla och rita när jag fann kärleken i fotograferingen under sista året på gymnasiet, så det kan ju ändra sig med tiden.

10) Kan man redan nu se att de har särskilda intressen, tex kreativa eller sport och så?
-Pontus är duktig på lego och kan sitta länge och koncentrerat bygga efter ritiningar. Meja är intresserad av bokstäver och kan redan läsa och började lösa korsord som 4-åring. Ingen har visat intresse i sport mer än att Meja älskar att springa, hon och jag är ganska lika i att vi gillar att vara aktiva och röra på oss. 

11) Vore kul med en Norrköpingsguide med tips på ställen att besöka, har aldrig varit där men funderar på en tur i sommar.
-Åh, vilken rolig idé! Det måste jag försöka att få till! Tack för förslaget. 

12) Hur väljer du vad du ska publicera i bloggen? Vart går gränsen för vad som är FÖR privat för din del?
-Magkänslan! Om jag tvekar innan jag ska posta ett inlägg så tänker jag att om det inte känns bra i magen så låt bli eller rådfråga en vän. Jag försöker även utmana mig själv ibland att släppa på kontrollsprärren och tillåta mig vara mer privat. Jag hade jätteproblem med att utelämna mig själv för mycket förr. Jag skäms till exempel idag över hur jag hanterade skilsmässan i bloggen inför mina läsare. Från ena dagen såg man mig bo i vårt nybyggda hus och i nästa inlägg finna mig i vardagsrummet i min lägenhet, utan att ha berättat något om flytten innan. Det var en tuff tid som jag inte visste hur jag skulle hantera inför alla läsare. Hade varit mer öppen om det idag, det är inget man ska skämmas för, att livet inte alltid blir som man tänkt.

Men nu blir min nya resa tillbaka i Skapa positivt livsflöde offentlig och det är att verligen våga släppa på det privata för mig. Men det känns bra, det känns bra att visa sköra sidor och att jag genom min väg tillbaka kanske kan få andra att hitta egen energi. Drar min gräns vid barnen, delar inte med mig om så mycket om barnens privatliv mer än en vardaglig uppdatering från hemmet. Det var även den anledningen som gjorde att jag inte ville delta i Ensam mamma söker för två år sedan, jag hoppade av när jag kom in i slutcastingen då. :-)

Hello!
Det piggar upp med en roligt paraply så här när regnet vräker ned. Det här är från lillans och min promenad till förskolan nu på morgonen. Men synen var nog ännu roligare på vägen därifrån, då jag var den som fick gömma mig under monsterparaplyet. Man kan alltid hoppas det lockade fram ett och annat roat skratt av de jag mötte. Bästa medicinen gråa dagar, mota bort det med humor!