Cellförändringar, ett livsviktigt inlägg
Allt började för 6 år sedan, jag hade blivit mamma igen, hade en nyfödd liten flicka i min famn när jag fick besked om allvarliga cellförändringar. Jag hade inte gått på kallelserna som skickats hem tidigare genom åren och lite nonchalant tänkt att det här rör inte mig. Jag hade ju då levt i ett fast förhållande i så många år, sedan jag var 16 år... Inte utsatt mig för risker. Men där hade jag fel, det spelade ingen roll.
Jag blev så fruktansvärt rädd, fick dödsångest!! Jag hade just fött en lillasyster till min son och var mitt i livet, levde lycklig i en familjebubbla. Jag tänkte på mina barn, att jag vill finnas där med dem hela livet, vill se dem växa upp. Vill vara med i varje lyckligt andetag, i varenda tonårsstorm och "jag hatar dig mamma". Inte vika en tum från deras sida, alltid vaka över dem och var deras bästa vän. Den som de alltid kan räkna med.
Det tog lång tid innan det sjönk in och jag förstod att det var sant, på riktigt. Jag trodde helt allvarligt att vården gjort fel, att brevet som kom hem där det stod om att mina cellförändringar kan leda till livmoderhalscancer inte skulle till mig utan någon annan. Det måste blivit fel. Jag fick göra en operation och ta bort cellförändingarna, sen följde täta kontroller ett par gånger varje år. Sedan dess har det här legat som en åerkommande orolig skugga över mig.
För snart en månad sedan satt jag med blicken långt bort genom en regnvåt ruta ut mot en gråsuddig septembervärld. Klibbig luft fyllde bussen där passagerare upptog varje plats, men jag varken såg eller hörde dem. Stängde ute världen med musik i mina öron och fortsatte att envist fokusera bort blicken. Det grät i mitt hjärta som det regnade över staden, jag höll tillbaka, dimmiga ögon blinkade bort tårar, kunde inte tillåta mig att bryta ihop just där och då.
I should be crying, but I just can't let it show
I should be hoping but I can't stop thinking
"Vi ska ta reda på om cellförändringarna även finns i din livmoder, i så fall får du behandling. Hjälper inte det måste vi operera bort livmodern..." Min läkares ord gick på repeat inom mig där på bussen. Jag försökte behålla ett kontrollerat lugn inför alla okända människor trots att mitt innre var en orolig osian där jag undvek allt vad det gick att inte drunka i ett ångestfullt skrik av rädslor. Trots täta extrakontroller senaste 6 åren så hade cellförändringarna fortsatt att komma tillbaka. Denna gång på ett annat ställe, svårare att upptäcka.
Jag bröt ihop när jag kom hem, stängde in mig och försökte att inte tänka det värsta. Sysselsätta mig med annat för att orostankarna inte skulle äta upp mig och försökte hålla modet uppe i väntan på att provsvaren skulle komma tillbaka. Det kändes väldigt tungt och jobbigt, jag vill ju ha möjligheten att få fler barn om det skulle bli en fråga i framtiden.
Så kom provsvaren från min läkare, att förändringarna inte behöver någon behandling just nu men att jag ska följas upp med nya prover och så klart fortsätta mina täta kontroller. En lättnad för stunden men oron att det kan bli en operation framöver, den går inte att sudda ut så klart. Jag väljer ändå att släppa oron för nu och leva i nuet o det som är här. Jag kan inte låta detta äta upp mig. Jag måste fylla mitt liv med glädje, göra saker som ger mig lycka och umgås med varma härliga mäniskor som ger mig energi.
Jag hoppas att fler inte gör som jag o kastar kallelsen när den kommer.
Gå och testa dig, så enkelt och så viktigt.
Livsviktigt.
Hästsvängen
Tog med mina små vapendragare på en promenad ute på landet hos oss idag.
Hösten har börjat göra entré och målar landskapen i varma färger, älskar alla färger!
Hästsvängen kallas promenadstråket vi gick just för att vägen är kantad av hästhagar, gårdar och stall.
Alla hästar kom fram o tittade nyfiket på Nyponrosen till hennes förtjusning
Där borta vid gränsen till landet står huset vi byggde en gång, men känns inte alls konstigt att gå förbi det. Saknar det inte, hoppas att det gör en annan familj glad.
Höstbukett på bordet
En trevlig höstbukett på bordet denna fredag som jag fått av mina omtänksamma föräldrar. Buketten står föresten i en vas jag fått av min ena bror en gång, fin familj jag har! På bordet en av typ 5 inredningstidningar som jag läser i samtdigt. Haha, ja jag fick en knäpp o gick o köpte mig en hel bunt att bläddre i för en vecka sedan då jag behövde fokusera mina tankar på något roligare. O det var så mycket inspiration att jag inte kunde läsa en i taget utan alla på samma gång! Sitter här i köket o drömmer mig bort om hus, gamla trägolv, kakelugnar o kaminer just nu, så mysigt det vore. Hoppas på att få förverkliga min dröm om ett hus en dag inte allt för långt bort...
Trevlig fredagskväll på er!
En ledig torsdag i Norrköping
Barnen hade studiedag så vi tog bussen in till stan idag
Där hittade vi en ny höstjacka och en fräck kattmössa till Meja
Vi tog en promenad i Industrilandskapet
Besökte utställningen Framtidsland på Arbetetsmuseum. Efteråt tog vi en mysig lunch där.
Vidare tog vi en promenad till och runt om Folkparken där höstlöven börjat bädda in parken, vackert.
Vi hittade en cool järngubbe som man kunde veva så att huvud och ansikte rörde sig.
Sandparkslek bland höstlöven och mamman hamnade på bild när lillan tog över kameran
Fikapaus utomhus i parken
Finaste två
Think about happy things
Efter att ha jobbat sent igår, tror jag var sist ut på hela kontoret faktiskt, svängde jag förbi stans fräschaste sushihak för en hämtlåda samt köpte lite bubbel till det på vägen hem. Känns ju fint o ha något lite extra en fredagskväll även om man bara sitter själv i soffan och tittar på Idol. Väl hemma väntade en fredagspresent i min brevlåda! Vilken fin människa hon är den där bloggvännen Erika! Hon måste vara en av de gulligaste och omtänksammaste människor som finns, hur fint är det inte o skicka en överraskning för att pigga upp mig i den orosbubbla jag befunnit mig i sista tiden? Något som jag desutom faktiskt väldigt mycket behövde och hade tänkt på häromdagen att jag borde skaffa mig. Tack snälla för så fin nyckelring med klok påminnelse, den sitter på min knippe nu och kommer följa mig vart jag än går. :)
Här snoras det fortfarande men ikväll ska jag trotsa min förkylning och ge mig ut med en vän på stan för att besöka Kulturnatten, en väldigt mysig hösttradition i vår stad. Ska även fota två barnfamiljer i helgen, fånga ögonblick på bild som jag älskar. Det blir en fin helg, det är jag säker på, kram på er och trevlig helg!
I love you
With all my heart, and all my soul, I will love you till the winds don't blow. Until the oceans turn to stone, my love is yours and yours alone. My love is forever, until forever's gone.
Kameran uppriggad på stativ i mina föräldrars trädgård och Nyponrosen fick till sin lycka trycka på fjärrutlösaren för att fotografera, det var ju så spännande! På så sätt kunde jag locka med mina busfrön att ställa upp på gemensamma familjefoton på oss alla tre i helgen. Det är bra med knep att ta till ibland. Sen att det blev lite väl mycket bus, tokiga miner och inte så många seriösa bilder, haha, ja det är en annan historia...!
Lördagsnatt, tankarna kommer
Har varit syselsatt hela dagen, vilket är bra. Jag far runt lite som en iller och bara startar en massa projekt nu, kanske för att hålla igång. För att göra saker jag finner glädje i. För att vara i nuet och för att inte tänka. Men efter en dag hos mina föräldrar där jag och barnen blivit bortskämda med både kärlek och min älsklingsrätt dillkött. Efter en dag med plötsligt infall av renovering av mitt sovrum vilket slutade med att jag slet ut allt och målade om. Och efter en dag då tavlorna på väggen i vardagsrummet åkt ned för att låta en ny tavelvägg ta plats. Och efter en kväll med massa mys o lördagsgodis i soffan tillsammans med mina skatter där en natt tog vid med bildredigering från en dagens bildskörd, så blev det sedan tomt. Klockan är 00:07 och det är bara jag nu, tända ljus och allt blev så påtagligt. Jag blir ledsen, vill inte vara med om det här som händer. Vill bara att allt ska vara som vanligt. Jag vill skratta, jag vill le! Jag har ju så mycket glädje inom mig, egentligen.
Höstlig entré
Lovade att jag skulle visa lite av min framsida och entré som jag gjort höstfin. Så här ser det ut hemma hos oss just nu. Det finns så mycket fint man kan göra med en uteplats, så lycklig att jag har min lilla trädgårdsdel att pyssla med. Drömmer om en riktig trädgård en dag men i väntan är jag glad över att ha min lägenhet i utformning likt ett mindre radhus.
Håll en tumme för mig
Här hittar man mig ikväll, djupt nedmysen i soffan med täcket över mig. Har dragit på mig en höstförkylning och känner mig frusen in i märgen o tung i huvudet. Bara det inte blir värre för imorgon ska jag på min första del i en kvällsutbildning inom modern affärsutveckling, tre timmar av inspiration jag inte vill missa! Har varit så pepp på att börja den i månader nu, så håll en tumme för mig är ni snälla att jag känner mig lite fräschare imorgon och inte blir krassligare. <3
Östgötadagarna
I ett regning Norsholm besökte jag, barnen, min ena bror och hans son Britta och Lennarts Nära Kött på Östgötadagarna. Där pågick kobingo, kosaffari, grillning, loppis, tävlingar mm.
Barnen fick även gratis prova på att göra sin egen korv! Väldigt trevligt och roligt intiativ, barnen hade så kul! De fick välja smaksättningen själv o det blev en tacoinspirerad kryddning. Korvarna fick de sedan med sig hem utan kostnad!
Sötaste lillkillen!
En mamma som numera inte gärna är med på bild men den här bilden på busfian o mig blev ju lite mysig. Nåja, mitt självkänsla är verkligen på botten sen en tid tillbaka, kan inte sätta fingret på vad det är, men det var inte det blogginlägget skulle handla om nu.
När vi kom hem från dagens regniga äventyr lagade vi tillsammans middag hemma hos mina föräldrar, mysigt! Barnens egentillverkade korv serverades till ungsrostade rotfrukter och det blev kalasgott!!
Hos mina föräldrar hänger snart färdiga klarröda vinteräpplen som barnen var sugna på att plocka, inte än men snart är de klara.
När vi skulle åka hem så fick jag syn på vattenpölen utanför mina föräldrars hus som är barndomsminnen för mig. Här lekte jag, mina bröder och min bästa vän när det regnade. Var tvungen att ta en bild när Meja stod där.
Godisbud en måndag
En bättre måndag hemma hos oss då vi oväntat hade fått godisbud när vi kom hem från jobb och skola idag. Vilken trevlig överraskning att mötas av en låda full med godisnyheter, det blir spännande att prova på lördag. Båda barnen blev överlyckliga! Nyponrosen hoppade jämfota och Pontus ville att jag skulle framföra ett jättestort tack till Cloetta som skickat oss denna låda att provsmaka godiset innan det når ut i butik v. 38. Jag är väldigt nyfiken på Polly puffarna...!
Husvisning
"Hur går det med husletandet, har du hittat något nytt?" Jag blev tyst för en sekund, tänkte på huset jag inte ville engagera mig i för att det var för fint, för bra, för underbart perfekt med sin gamla charm, sina punchverandor, gamla skurgolv i original och läget vi vattnet. Men så gick det inte längre att stå emot, jag flyttade in i huset i tanken ett par dagar. Jag gick runt i rummen, förälskade mig. Jag spelade upp situationer i mitt huvud om mysiga middagar med vänner runt ett uppdukat bord, skratt som fyllde rummet i ett sorl med musik. Och jag såg tidiga höstmornar när dimman från viken letar sig upp mot huset. Hur jag skulle fatta tag i kameran och smyga ut i ruffsigt nyvaket hår och gummistövlar, fånga den vackra naturen i stilla morgongryning på bild... Hur jag skulle älska att stå där i det relativt nybyggda köket, elda i den gamla vedspisen, laga mat. Tända upp flera ljus på matbordet på punchverandan. Dansa barfota på de ljusa plankgolven, jag satt ute på en av verandorna i solen, plockade äpplen under det fina trädet precis utanför entrén. Och jag tänkte en stilla tanke på vart julgrannen skulle stå och hur jag skulle tassa runt på kalla vintergolv i fårskinnstofflor och alldeles för stora men varma tröjor. Jag såg barnen leka på tomten, såg hur jag inredde deras rum, hur vi gick strandpromenader i området, myste och äntligen fick ett hus att kalla hem. Något vi verkligen längtar efter alla tre. Jag lät min fantasi leka fritt, så fritt att jag ville ha alllt det där.
Så jag var tvungen att gå på visningen idag och ja jag blev hopplöst förälskad. På riktigt. I allt. För allt var så mycket bättre, så mycket mer än vad jag kunnat tänka mig. För bra. När något är för bra för att vara sant så har jag fått erfara att det brukar vara just så. För där fanns brister jag inte vill betala för efter att huspriset kommer trissas upp av alldeles för många spekulanter o i ärlighetens namn, det ligger nog lite lite lite för långt ut från stan. Men jag gick runt o kände på det hem jag bott i under några dagar. Det var fint att få uppleva det och känna av huset på plats.
Jag fortsätter min husjakt, någon gång hittar vi hem!
Så jag var tvungen att gå på visningen idag och ja jag blev hopplöst förälskad. På riktigt. I allt. För allt var så mycket bättre, så mycket mer än vad jag kunnat tänka mig. För bra. När något är för bra för att vara sant så har jag fått erfara att det brukar vara just så. För där fanns brister jag inte vill betala för efter att huspriset kommer trissas upp av alldeles för många spekulanter o i ärlighetens namn, det ligger nog lite lite lite för långt ut från stan. Men jag gick runt o kände på det hem jag bott i under några dagar. Det var fint att få uppleva det och känna av huset på plats.
Jag fortsätter min husjakt, någon gång hittar vi hem!
Cruising på stan
Lördagskvällen gjorde vi nere på stan där det var den årliga Cruisingen. Jag tog med mig min vän Cissi och hennes kids i pappas Cadillac tillsammans med min ena lillebror.
Brudarna i bilen
Andra brudar som åkte fint.
Så roligt att se hur alla väljer att sitta på bilarna, det är en upplevelse att bara spana på allt folk..
Jag och Cissi var "Pink Ladies" men det var visst en av hennes söner som gillade den jackan med... I alla fall tills vi berättade vad som stod på ryggen, haha!!
Tyckte det såg effektfullt ut när bilarna här kom i "stoppljusfärger".
Lasse Peking var nere på stan
Solen gick ned.
Jag fick chans att plåta i snyggt motljus i solnedgången, gillar denna bild!
Pappa var lika fototokig som jag
Olika sätt att åka på...
Härlig stämmning och fullt med folk på stan, riktigt fin och varm sommarkväll!
Bränt gummi och rökmoln fyllde gatorna. Detta fick bli min sista bild på grabbarna grus på taket av en bil. För inte så lätt o fota nattfoto på fri hand åkandes i bil. Körde på ISO 4000 och det blev rätt mkt brus, så jag ber om ursäkt för kvalitén, efter denna bild gav jag upp.
Vi hade en så trevlig kväll i bilen nere på stan där flera hundra bilar samlats och åkte gata upp och ned. Kungsgatan var avstängd för "vanliga" bilar i 4 timmar då bara raggarbilar åkte runt. Väldigt glad och trevlig stämning, vädret var fantastiskt med! En av sommarens varmaste dagar.
Idag har det varit 6-årskalas med picknickfika utomhus. Jag kommer med en bilduppdatering från vår söndag imorgon, så har ni något att se fram emot då. ;-)
Trevlig kväll!
Tornby Gårdsbutik
Tänkte idag dela med mig utav ett lokalt tips från en favorit denna sommar, Tornby Gårdsbutik. Det är en charmig liten gårdsrestaurang som ligger bara en cykeltur ut på landet från mig och är härligt omgivet utav öppna fält och frisk lantluft.
Bilderna är blandade med mobilen som jag hade med mig första gången och systemkameran som fick följa med idag. Har alltså varit där två gånger nu och ätit lunch utomhus, blir lika förälskad varje gång! Maten är i toppklass och personalen alltid vänliga, glada och servicinriktade. De har garanterat den godaste cesarsallad jag ätit i mitt liv och brödet till maten, mmm mmm mmm, så luftigt och smakrikt! Utöver lunch och rättigheter har de även försäljning av närodlade grönsaker, potatis, presentartiklar och nybakat fikabröd. Att tänka på, boka bord eller kom i tid, för strax efter 11:30 är det proppfullt på parkeringen, trots det ingen trängsel eller stress utan man sitter i lugn o ro.
Fields of gold
I söndags tog jag min cykel och gav mig ut på en tur längs dammiga landsvägar och guldfärgade kornfält. Att ha det här runt hörnet från där jag bor är något som jag uppskattar otroligt mycket. Friheten, vinden, tystaden, lugnet och en rofylldhet som lägger sig som balsam över själen. Varje gång jag kommer ut hit, ovasett årstid, så känner jag hur hjärtat hittar hem.
När jag började min tur var det seneftermiddag, men jag ville även vara med och fånga ljuset i de magsika guldiga timmarna när solen gr ned. Så jag tog ytterligare en cykeltur lite senare på kvällen, då såg det ut så här:
Kräftskivan
Här satt vi under björkarnas rasslande i sensommarvinden och lät skratten eka långt in i skogarna på lördagens kräftskiva. Så mysigt! Bad i den vedeldade tunnan blev det med, inte mindre än 5, (ja F E M), timmar var den här fröken i och badade under stjärnorna tillsammans med bästa vänner där samtalsämnen avlöste varnadra med skål och skratt. Ett härligt solskensminne!
En försmak av kräftskiva
Igår var det kräftskiva och jag har med mig massa härliga bilder därifrån. Men vet ni, jag gör så här, jag återkommer med bilduppdatering. För jag är på språng ut nu igen, tänkte ta mig en härlig cykeltur ut på landet här hos mig och de vackra guldfärgade fälten som svajar för vinden, underbart väder och ljus nu!
6-års porträtt
I tisdags fyllde Nyponrosen 6 år, passade på att fota min fina tjej i trädgården innan kalaset.
Jag märker att det senaste dagarna varit lite glesare med blogguppdatering, det har sin förklaring i att jag helt enkelt kännt noll lust att sitta framför datorn, luften bara pyst ut. Valt att fånga dagarna istället och leva här i nuet. Det har varit bra välbehövliga dagar utan stress och måsten. Det är bara en vecka kvar på semestern nu och solen skiner, så jag tänker ta denna fredag och gå ut o njuta av solen tillsammans med en vän.
Happy Friday!
Redigeringstoner
För andra natten i rad håller Melissa Horns toner mig sällskap, inatt som bakgrundsmusik när jag sitter med bröllopsredigering. Men för att inte bli helt bröllopsvimmelkantig var jag tvungen att ta en paus och bryta av med att gå igenom bilder från en liten utflykt igår. Ängen med blåklint i solnedgånens varma ljus, magic hour, är från då.
Musik och framför allt texter fungerar som terapi för mig. Det finns alltid en låt för varje tillfälle. När jag mår på ett visst sätt så letar sig alltid någon textrad in i mig, liksom hittar rätt känsla och sätter ord på det jag känner och går igenom. Igår kom en rad från Melissas sånger till mig, minns tyvärr inte vilken nu, men sen blev det timmar av lyssnande.
Flickan på ängen
Jag hade tänkt mig en hel knippe med ballonger och sjunkande sensommarmotljus. Men när vi gick ut på kvällen för att fotografera på ängen hade stora moln dragit fram och heliumgasen räckte bara till tre ballonger. Modellen var butter och tyckte det var "skittråkigt", jag kände att jag inte alls fick till det på de få snabba bilder jag tog. Men efter att ha tittat på dem och justerat fram en känsla i ps som jag tyckte passade bra blev jag ändå rätt nöjd. Men de bilderna jag har i huvudet, kanske vi tar en annan dag i alla fall.
(Ps, jag vet inte alls hur bilderna upplevs i bloggen, tycker att kvalitén blir så sjuuuukt dålig, speciellt skärpan som antingen är för mkt eller för lite, då jag gör om till lågupplöst med min Retina-skärm. Det är ju för att jag har en så pass mkt bättre skärm än standard så klart som det ser kasst ut när bilderna kommer ut i bloggen. Hoppas att det ser ok ut för er i alla fall... Nästan så jag får skaffa mig en sämre dator om jag ska kunna blogga ordentligt o se hur det ser ut i småformat! :-O )
