Så många tankar som fyller mitt huvud och snurrar runt utan att ta stopp. Hela dagen har jag varit splittrad, i mig skriker en längtan som jag försöker att döva, men som inte vill bli tyst. Det finns så mycket i mitt liv som  behöver förändras för att jag ska må bra. Men känslan av att sitta fast i cement och inte ta sig fram tar över.

 

Har börjat kika på nytt boende lite smått... Det känns som om att vi är på väg att växa ur den här bostaden nu, barnen behöver ett varsit rum snart och jag kan inte släppa min dröm om det lilla huset strax utanför stan. Som det charmiga torpet med kakelung och öppen spis jag nästan köpte i våras, men som jag i sista stund släppte taget om. Jag går runt i dagdrömmar om ett hem som flödar av ljus att fylla med det jag tycker är vackert, en dörr ut mot trädgården där barnen kan leka och jag kan slå mig ned i solen med en bok. Med saftkalas under äppelträd som bär skörd i september då vi bakar äppelkaka och tänder en brasa i spisen. Om golv som knarrar och... Ja allt det där.

 

Jag blundar även för mig själv och min längtan efter att få lägga tid på något annat som jag är bra på, som frigör konstnärsjälen och tävlingsmänniskan i mig. Som att få jobba med foto, design och layout. Tänker på tex reklam och marknadsföring eller kultur inom kommunen... Jag skulle vilja göra något sådan, det tror jag skulle vara väldigt roligt o passa mig så där helt fantastiskt lyckopirrande jättebra. Hur kommer man vidare dit?

 

 

 

 

 

Hemma hörs ljudet av både tvättmaskin och diskmaskin som går varma. Lugnet har lagt sig och i soffan myser barnen framför Madicken. Lilla Nyponrosen tyvärr feberrosig och inte så piggelin, så imorgon blir de vab för mig. Helgen har annars varit helt underbar, så där jättemysig och lämnar mig både glad o varm i hjärtat. 

 

 

Hej från mitt-i-packa-väska-kaoset här hemma hos mig ikväll. Imorgon förmiddag lämnar jag Norrköping för äventyr i storstaden. O när man har noll tid, tusen projekt att knyta ihop, barnvecka och jobbat en hel arbetsdag är det sista kvarten innan sömn man får kasta ned lite fint i väskan som ska klara trevliga föreläsningar, middag och mingel med bloggkollegor imorgon.

 

Ja nu står ögonen lite i kors, jag har även ikväll suttit och plockat ut mina favoriter som ska hängas ut på fotoutställningen nästa vecka. Jo, för jag kör, jag gör det!! Det ska bli så himla roligt, jag har redan själva upphängningen klar för mig, det kommer bli awsome! Jag ska ge er info om vart ni hittar utställningen nästa vecka!

 

 

 

Låt oss möta varandra med respekt, med öppna sinnen och förståelse för varandras olikheter. Låt där finnas männsklig värme, som sprider sig i en positiv känsla och gemenskap. Att där inte finns ett vi och ett dom och ett grupptryck. Jag tror på nyfikenhet, att lära sig av varandra och framför allt tror jag på kärlek.

 

Jag blir ledsen i hjärtat när jag ser ett Sverige blir allt mer kallt. Jag vill kunna se mig själv i spegeln och känna att jag är en bra människa som gör gott mot andra. Framför allt vill jag vara en bra mamma till mina barn och kunna vissa dem att livet har så många olika färger och nyanser, att de klaraste starka färger gör en mer lycklig än en sorglig klick gråtoner. Det jag vill ge mina barn är tro på sig själva och på andra, att alla har samma värde och jag vill ge dem modet att vara sig själva och stå upp för dem som är svaga. Mod, det är något väldigt bra tillsammans med förstånd och kärlek.

 

"Kärlek är bäst!" Ekade spontana barnröster över gården när jag hämtade min dotter i eftermiddags. Barn är så kloka, de har så rätt!

 

 

 

September nu, sommaren försvann väldigt fort speciellt sista månaden. Kanske för att min semester då under augusti var helt underbar. Oplanerad spräckte den alla förväntningar o fylldes av glädje, sprittande känslor och roliga händelser. Helt klart fångades det sista av sommaren på bästa sätt, ja jag är väldigt glad över hela sommaren och över att ha fått ta dagarna precis som de kom. Bara njutit av nuet och umgåts med fina och roliga människor som berikat mina dagar och lämnat mig lätt i sinnet och fylld med skratt.

Nu har hösten smygit sig på och varma sommarkvällar på uteserveringar under ljusslingsklädda trädkronor har förflyttats till mitt vardagsrum som jag fyller upp med levande ljus i mörkret. Just nu är sojavaxljuset med doft av champange en klar favorit under kvällarna, den kommer från Nordljus. Om det är något med hösten jag gillar så är det just det att få boa in mig, tända upp och mysa. Men ja just nu är det med lite vemod i hjärtat, för jag kan inte riktigt släppa att sommaren gick för fort, igen...