Lördagen tog vi oss ner på stan och gick på bio och såg Paddington. Vilken otrolig London-längtan som sköljde över mig då filmen utspelar sig där. Minnen från förra våren när jag och min vän Cissi var där ploppade upp. Filmen var annars inte riktigt min melodi men barnen tyckte den var helt ok. Mysigt bara att komma iväg och göra något tillsammans. Så bio och mellomys därefter bestod vår lördag av. Idag söndagen var vi ute och gick en halvmil i det vackra solskensvädret, det blev även en sväng att mata änderna vid bäcken på vägen. Fin helg och fin sportlovsvecka, mysigt att få spendera en hel vecka med barnen.

 

Det är isblå himmel och strålande sol ute över vita gnistrande vinterlandskap, så himla skönt väder som ger sån glad energi även om jag är en utslagen hjälte idag. Vi sov borta hos våra vänner inatt och hade mellokväll, suuuupermysigt, vi får göra om det snart igen Anna! ♥

 

Såg ni första omgången? Hade ni någon favorit? Jag fastande för Daniel Gildenlöw men annars tyckte jag inte det fanns mycket att gilla denna gång. Får se om det blir bättre kommande program!

Men det blev rätt sent för den här mamman igår, med prat och magknipskratt sent inpå natten efter att 5 ungar somnat huller om buller i soffan för att sedan stoppas om i sängarna. Så idag är vi alla lite sega och tar en riktig slapp söndag med hemlagad pizza. Vill tipsa er om att göra surdegspizza, herrejisses så himla gott!! Köpte en färdig degsats på närköpet och sedan hade jag oliver, fetaost, körsbärstormater, chorizo, rucola och pizzasås på! Smakade som en äkta Italiensk stenungsbakad pizza, den blev så där krispig och inte seg och degig som pizzor ofta kan vara.

 

 

Hittade en tjusig glasflaksa idag som passade bra som ljusstake, så här fint blev det hemma hos mig ikväll. Sitter med ljusen tända och funderar över en väldigt fin och lång kommentar som jag fick idag, den började så här:

 

Wow... Paff! TACK!!!

Jag startade My Happy Days från början just som en inspirationsboost med glädje, feel good känsla och bilder på det för mig vackra i livet. Men, sen jag började jobba efter mammaledighet så känner jag ibland att jag inte når samma nivå, samma kvalité som jag en gång kunde leverera. Eller kort och gott, att jag inte hinner med. Jag får sån sjuk ångest. Ångest att jag ibland inte alls kan skriva på ett par dagar. Jag vill inte slänga iväg ett halvhjärtat nånsensinlägg, men ändå så känns det som att det just är det jag gör mellan varven för att bloggen inte ska bli tyst.

Sen kommer en sån här kommentar, som dimper ned från ingenstans och ruskar om mig. Kanske är jag bara för hård och kritisk mot mig själv? Jag möts inte längre av den kommentarstorm á 50 kommentarer per inlägg som jag gjorde förr. Då jag verkligen kände att jag gjorde något stort och bra som fick andra att må bra, jag vill ju så gärna sprida glädje runt mig. Men å andra sidan så har jag uppfattning om att bloggläsandet minskat mer o mer idag efter att Instagram blivit vardag, har jag fel eller hur tycker ni?

 

Så jag kanske bara skulle försöka trolla bort det dåliga samvetet över att inte hinna och försöka att inte skapa så mycket prestationsångest. Det är bara det, att jag vill så mycket mer. Vill bjuda på mer inpiration och ännu finare bilder, jag vill fängsla mina besökare på ett eller annat sätt. Vill ha den känslan som jag hade förr, att jag fortfarande göra något bra.

Så, vad tycker ni om med min blogg idag och vad får er att vilja komma tillbaka hit? Eller besöker ni mig mer på Instagram @myhappydays.se idag än läser bloggen?