Det är svårt att hålla fokus rakt fram med en positiv syn ibland. Men att fokusera på rätt saker, hålla hårt i positiva känslor och ta sig genom vardagen med en stor portion humor hjälper mig mycket. Det tillsammans med att jag med jämna mellanrum stannar upp och reflektera över livet och sätter gränser. Jag fortsätter målinriktad och följer den livsplan jag satt upp för nuet, det har lett till att jag står på en starkare grund idag. Men så kommer de, dipparna. När det negativa jag stänger ute gör sig påmint och när ensamheten känns tung, då ångesten går bredvid och jag känner att jag ännu har ärr som gör ont. Då försöker jag hantera det genom att stanna upp och känna på vad det är som känns fel, tänka runt det jag känner och ifrågasätter. Om något klämmer mig försöker jag ta reda på varför, det ger mig även insikt i sidor av mig själv som jag kanske inte uppmärksammar. 

 

Sen ser jag till att få ner 10 positiva saker jag är glad för här och nu.

1. Ett samtal från en av mina bästa vänner mitt i natten när jag som mest behövde någon att prata med. ❤️
2. Planerande av solsemester med glatt tjejgäng
3. Att jag hittat arbetsglädje, driv och fokus i mitt jobb igen efter sjukskrivningen. 
4. Mina barn, herregu hur mycket jag längtar efter dem nu!! 
5. Hade världens mysigaste fredagsdejt med mig själv. 
6. Att mitt hår blivit friskt, välmående och långt igen.
7. Bilderna från dimman jag fotade i lördagsmorse som jag ska gå igenom och redigera.
8. Att fortsätta skriva på min bok!
9. Känner mig stark och har en inre stolthet i hur hårt jag jobbat med mig själv.
10. Dagarna är längre och ljusare, det och solen gör mig glad!

 

 

Hej bloggen, skriver av mig i dig nu för måste lätta på känslorna. Jag borde vara världens lyckligaste just nu, men istället rinner tårar utan slut. Under en tid har jag på ytan fått tillbaka gnistan i mina ögon och leendet har format mina läppar i en bekymmerslös kurva. Jag har haft jättefina dagar, både på jobbet och privat. Fyllt mitt förråd med glädje och välmående. Det känns som att saker börjar ordna upp sig nu. Jag har fått klartecken att starta mitt företag, har rensat ut på negativa vibbar och energitjuvar i mitt liv, skrivit upp mig för intensivkörning i vår och det går riktigt bra på jobbet. Hade ett chefsamtal igår som gjorde att jag helst bara ville dansa runt och ta mig an nya utmaningar. Framtiden ser ljus ut, jag tror på 2016 och att jag har fina saker att vänta.

 

Men jag bär fortfarande på stenar i min packning från förr. Det tar tid att komma tillbaka helt men det är helt okej att bryta ihop, att känna på känslorna och gråta när man behöver. Jag ser det inte som en svaghet utan en styrka att tillåta sig vara ledsen. Tänker mycket fortfarande på mitt ex som dog i höstas, sorgen tar tid. Utmattningen jag var sjukskriven för ligger inom mig och pyser hela tiden, håller mig tillbaka och drar i mig när det blir för mycket. Jag lyssnar på kroppens signaler nu. Det är bra.

 

Antar det måste få vara så här på resans gång till ett gladare och mer välmående jag. Kämpa, bryta ihop och komma igen. Mina prövningar i livet har inte stjälpt mig, de stärker och hjälper mig till ett bättre jag. 

 

På det hela mår jag bättre nu än på länge, orkar hitta på saker igen och ta mig an projekt. I måttlig grad. Känslorna får klappa mig på axeln och påminna mig om att där inne finns ett ledset jag också som läker. Ibland behöver jag nog bara stanna upp och släppa fram det innan jag reser mig och går vidare. 

 

Nu väntar en fin lördag med födelsedagsfirande, mello- och pizzakväll samt en natt med bästa vännen på besök tillsammans med rysare och godis. ❤️

 

Idag är det faktiskt så det känns, efter lång tid av mörker så anar jag lite ljus. Det måste vara en väldigt bra helg med god vänskap, inre lugn och många skratt som gjorde sitt till. Lite av den där glädjen som brukar bo inom mig tittade fram med solen idag, var ute nyss och fick vårkänslor i november. Utmattningen och ångesten inom mig och många trötta gäspningar till trots så känner jag att det här kommer bli en bra dag. Skickar massa kramar och kärlek till er med en önskan om en Happy Monday!

Kan ni inte berätta om något positivt med just denna måndag i era liv (litet som stort) så hjälps vi åt att fylla på positiva förrådet?

 

Mm, jag skulle ta en paus från datorn skrev jag i förra inlägget. Men så somnade jag tidigt innan 22 igår, mitt under fredagsmyset. Både jag och lillan somnade på varandra i soffan huller om buller utslagna efter pizzakväll med storebror. Strax efter 3 vaknade jag och kunde inte somna om, så det blev att gå upp och sysselsätta sig med bildredigering, tända ljus nästan mitt i natten och se hur dimman bäddat in huset utanför. Foto är en av mina starkaste mediciner mot utmattningen, det och massor av kärlek och kramar. Rätt mysigt o sitta här i mörkret o redigera i min ensamhet o finna ro och lugn i det. Men gissar på att det blir en tidig kväll för mig även idag, haha! Kram på er o ha en härlig lördag! 

Tro på det du känner i ditt hjärta och våga att prova gå dina egna vägar

Det är juni igen och staden har blommat upp i sprödaste grönska där fåglarna kvittrar lyckligt i trädkronorna både natt och dag. Denna försommarmagi då man kan njuta av hur en rosaaprikos skymning övergår i gryningsljus när gräns mellan natt och dag suddas ut är något alldeles speciellt. Jag vaknade upp imorse och kännde mig så tillfreds med livet och en glädje i att ha en lång sommar framför mig som ett väntande längtande lockande äventyr. Om två dagar tar jag semester och startar upp den med en helg när jag ska Smaka på Stockholm tillsammans med fina vänner. Jag har varit som ett brusande lyckopiller hela dagen och burit ett orubbart leende i ansiktet, underbart att få må så här! 

Jag tar mig tillbaka till en juninatt för tre år sedan fylld av ovishet om framtiden när jag satt där mitt i natten och plockade upp ur mina flyttkartonger i sällskap av ett glas rött. Jag packade upp i mitt nya hem, till mitt nya liv. Ett 14 år långt förhållande var över, jag hade klivit över till en annan värld jag aldrig sett mig hamna i, ett nytt liv som ensamstående mamma... Den här dagen hade jag fått nyckeln till min egen bostad, en nyckel jag fått när köpekontraktet skivits på tidigare samma dag och det var nu jag skulle försöka att gå vidare, men hur? Hur vet man vilka vägar man ska gå på när man är vilse? 

Jag minns att det skakade om många när jag gick ut öppet om skilsmässan och att jag skulle lämna mitt till synes "perfekta" liv där i nybyggda vita huset på höjden. Många av mina läsare hade varit med mig sedan radhusliv och mammalediga dagar till det nybyggda drömhuset granne med landet så jag kan verkligen förstå att det var överraskande. Speciellt eftersom jag inte var bra på att hantera situationen i bloggen. Jag kände mig sårbar och skör, visste inte hur jag skulle berätta om en seprataion framför så många läsare. Det fanns hårda uppläxningar i kommentarsfälten under denna tid, visst förstår jag att man reagerar men vissa gjorde otroligt ont att läsa. Det är inte ett val man gör över en natt när man väljer att lämna allt man drömt om. Men jag kunde inte längre trampa runt i skärvor av det som inte längre var, kvävd i min egen person och jag ville ge barnen en annan vardag än den som slukade oss. Man förändras så otroligt mycket som personer från tonåren till vuxen mitt i livet, jag tror att det var en av orsakerna till det som hände. Vi förändrades och vi ville inte åt samma håll, hur jag än försökte att gå bredvid så blev våra olikhter mer tydliga och det blev mer uppenbart att vår väg delat sig.

Ibland måsta man följa sitt hjärta och lyssna på vad det har att säga även om det bryter mot allt det man trodde på.

Nu denna junidag när vinden viner för fullt utanför fönstret och jag längtar efter att den riktiga sommarvärmen ska komma kan jag med säkerhet säga att jag har blivit en starkare, modigare och ärligare person än vad jag var för tre år sedan. Det har varit många svårigheter genom åren och nej jag har mått allt annat än bra. Men de har varit berikande med erfaranhet och hur många gånger jag än ramlat ihop har jag alltid rest mig igen, bestämt mig för att fortsätta att gå. Nu har jag funnit ett lugn i mig själv, en trygghet och glädje. Jag har blommat ut till en person jag önskat jag kunde vara så många år. Jag tror man kan säga att dessa tre år var vad som behövdes för att jag skulle kunna komma till den punkt jag är på idag.

Jag blir lite känslomässigt tagen nu när jag tänker tillbaka på mina händelserika intesiva senaste tre år och att det inom mig funnits ett envist ljus som aldrig slocknat hur mörkt det än sett ut. Det mycket tack vare att jag alltid haft personer runt om mig som fångat mig i fallen. Är oerhört tacksam för att jag har en så kärleksfull familj som ställer upp när det än behövs. Att jag har de bästa, roligaste, galnaste vänner som lockar mig till tårfyllda magkrampsskratt, galna upptåg och alltid finns där. Kollegor som sett mig dagar då jag bara vill gömma mig. Vad vore mitt liv utan er?? Tack för att ni finns!! Och tack ni som läser, för att ni gett mig kraft och tro på mig själv i era upplyftande kommentarer. 

Bäst jag slutar att skriva här nu, för ärligt talat så är jag på vippen o tjuta en sentimental skvätt. Ha en fin onsdag alla, kram och kärlek från mig! 

Provar att blogga direkt från mobilen samtidigt som jag sitter i soffan under en filt jag delar med lillan. Vi har inte riktigt startat upp dagen ordentligt än här hemma, men vi är ju lediga så vad gör det? 

Försöker att ha en så avslappnad inställning till det mesta numera för att bli kvitt den inre stressen jag så lätt bygger upp inom mig. Det är lättare att finna lugn och fokus på att må bra om man inte stressar upp sig för mindre. Behöver öva på att ta det lugnt i jobbet med, där tar jag tyvärr ut mig för mycket... 

Bara måste säga tack till er som läser, kommenterar och inte minst ni som mailar mig privat. Fick ett långt mail imorse från en läsare som berättade att hon har en liknande historia med sig som mig. 

Jag måste säga samma sak, det är skönt att få kommentarer och mail från andra som gått eller går igenom samma sak, att veta man inte är ensam. Jag skriver utifrån min egen resa och är glad om det kan hjälpa andra, tillsammans är vi starka! ❤️

Är så glad över att jag även tagit steget i att aktivt ta tag i mitt liv mot ett bättre mående. Känner sån inre frid när fokus ligger på rätt ställe och jag inte lägger energi på det med negativ inverkan. Mår man bra blir man lättare mottaglig för bra och positiva saker. 

 

 

Tillit.
Ett litet ord om betyder så mycket. Att våga känna tillit, att våga tro och släppa in någon annan i livet. Det är svårt då misstro ligger nära efter många svek. Man bygger upp ett försvar, som en mur runt sig man hoppas att någon ska riva ned en dag. Någon som verkligen vill ta sig förbi den där muren.

Intuition.

Men om det är något jag litar på, så är det min intuition, den brukar stämma väldigt väl. Kanske kommer tillit först när intuitionen säger att det är "säkert"? Att man är på trygg mark, kan slappna av och släppa taget om sin rädsla. Att där inte finns något annat än ärliga avsikter, är det då som misstron suddas ut? 

Tvivel.
Ja har lätt för att tappa fotfästet lite ibland och förminska mig själv, fast jag vet att jag är värd mer än så. Om andra kan, varför skulle inte jag kunna? Det är rädslan och osäkerheten som kommer in, i situationer som är främmande, där jag inte vet hur jag ska agera, vad som kommer hända. Att släppa kontrollen, ja det är läskigt. Men om jag bestämmer mig, för att jag kan, vill och vågar, varför skulle det inte kunna bli som jag önskar då?

 
Lite suddiga tankar i natten... 

 

Det är så himla befriande så jag finner liksom inte ord, jag vet inte ens vad som har hänt... När jag väl bestämde mig för att börja jobba med mig själv på djupet och på riktigt så började jag med ens att se saker ljusare. Jag började känna någon sorts likgiltighet till det som förr tagit min energi och gjort mig ledsen, gett mig panikångest eller bara gjort mig på dåligt humör. Det finns kvar som en suddig bakgrund men mitt fokus ligger rakt fram fäst på det som är viktigast.

De viktigaste stegen jag har börjat med i min resa till ett mer positivt livsflöde är att se till vad som får mig att må dåligt och ta bort det. För mig finns det tre huvudsakliga orsaker som triggat mitt dåliga mående och jag har därför valt att ta dessa tre bitar ur mitt liv. Det har hjälpt mig att se livet ur ett bättre perspektiv och att fokusera på det viktiga, det enda jag behöver. Och att acceptera, det är viktigt! Jag har accepterat att det som skett har skett men nu fortsätter mitt liv och jag släpper taget om det gamla.

Jag har även börjat jobba mycket med ensamheten. För om jag ska var ärlig, så har den skrämt mig, jag har sprungit i 110 km/h i 3 år för att undvika den. För jag visste inte hur den skulle kännas, jag var rädd att det skulle vara hemskt, som att bli uppslukad av ett mörker. Tänk er, jag flyttade hemifrån när jag var 18 år tillsammans med barnens pappa och har aldrig haft ett liv där jag stått på egna ben innan jag separerade, jag hade ingen erfarenhet utav att vara ensam. Ville inte sitta hemma på helgerna utan något att göra och inte ha något sällskap. Känna mig lämnad, bortglömd och var rastlös... 

Men nu ser jag ensamheten som min vän, på något vis, eller kanske snarare som något jag verkligen behöver och mår bra utav. Ser fram emot att vara mitt eget sällskap, att fördjupa mig i mina intressen som foto och bildredigering, ta långa promenader, att sitta med mina egna projekt eller att bara läsa en bok. Att läsa, herre gu vad rogivande det är! Jag har inte läst böcker på år och nu kan jag inte vara utan en pågående bok att läsa. 

Jag skulle kunna fortsätta att skriva om hur mycket som hänt i mitt välbefinnande och hur rofylld jag känner mig på bara några veckor, men jag tror det får räcka så här för nu. Givetvis har jag en lång sträcka kvar och att falla på vägen är något jag räknar med. Men jag är faktiskt lite förbruffad över hur bra det gått hittills, genom att bara ändra på sig själv lite grann.

Känner mig nästan lite naken som blottar mig så här öppet nu och tvekade lite innan jag tryckte på knappen "publicera". Men samtidigt så tänker jag att min ärlighet och öppenhet kanske kan hjälpa någon annan. Som jag tidigare skrivit kommer jag att lägga alla inlägg i min resa till ett bättre välmående under kategorin "Skapa positivt livsflöde". Kanske finner du givande tips och råd, kanske har du något eget att dela med dig utav. Följ gärna med om du vill. 

Jag har som jag tidigare skrivit börtjat att jobba väldigt aktivt med mig själv innifrån för att må bra igen. När jag startade bloggen Happy Days kan man säga att jag befann mig på topp i mitt liv, jag kände mig välmående, trygg och lycklig. Det var därav bloggen fick sitt namn, jag hade lyckliga dagar och tänkte väldigt positivt. Det fanns inga problem, bara möjligheter och jag ville även smitta av mig med min positiva inställning till andra som läste min blogg, bilda ringar på vattnet. Det kändes genom responsen och läsarantalet som ökade att jag lyckades med det. Sprida glädje, få andra att må bra, det var ett av mina syften med bloggen.

 

Men livet förändras och jag kom att gå igenom många omställningar i mitt liv, stora prövningar som avlöste varandra och en efter en tog de udden ur mitt vanliga positiva jag. Jag började må mer o mer dåligt, små saker blev stora och jag började fokusera på allt det negativa tillslut. En känsla av obalans i mitt inre har infunnit sig och jag vill tillbaka till den känslan av rofylldhet inom mig igen som jag hade för 4 år sedan, känna mig i balans och rakt igenom lycklig och tillfreds med mig själv och mitt liv. Så nu handlar bloggnamnet Happy Days mest om det, att få tillbaka mina lyckliga dagar igen. Att fånga lyckan i vardagen, ögonblicken.

Hur kommer man dit? Vad kan jag göra? Hur finner man orken och energin igen?

 

Jag tror på att göra det i små steg. Acceptera det förflutna, släppa kontrollen som försöker att stänga ute rädslor och ångest. Fokusera på positiva saker. Jag läser just nu väldigt mycket om hur man får ett positivt livsflöde till exempel genom attraktionslagen och tänker fortsätta att skriva, peppa mig själv och andra genom att tipsa om vad man kan göra av det jag finner givande. Jag gör min egen resa just nu, jag är inte i mål på länge än, men jag är på väg för att jag har betsämt mig att starta den nya vägen till ett bättre mående.